Lover Revealed PRS wolfy & Emma07

"Mitt sätt att lägga i tepåsen är det enda rätta. Nästa gång du väljer att titta förbi ska jag lära dig hur man brygger riktigt te. Att använda tepåsar är för latmaskar." Sophie gav honom en lång blick innan hon log, sträckte ut sina långa, smala ben framför sig.
"När jag druckit upp så går jag och lägger mig. Du kan väl städa undan innan du ger dig av?" föreslog hon oskyldigt, la huvudet på sned samtidigt som hon betraktade honom. Skulle han göra henne sällskap inne i sovrummet skulle det definitivt inte bli mycket sömn. Något sa dock henne att hon inte skulle ha något emot en sömnlös natt.

William såg roat på henne med sitt sedvanliga, roade leende.
"Då får jag vara en latmask, för det är då det här sättet som gäller", sade han retsamt innan han lutade sig bak på soffan, lade armen över ryggstödet och granskade henne. Han såg låtsat sårat på henne.
"Ska du bara lämna mig på det här viset?", frågade han stött, minen ändrades dock snart till mer busig.
"Om du missade det är jag inte särskilt bra på att följa order. Men, en slags städning kan jag faktiskt tänka mig att hjälpa till med", sade han med näst intill glittrande ögon och ett flin.

"För all del, ge mig detaljer. Nu blev jag ju så nyfiken." Sophie hade till en början övervägt att låtsas vara ointresserad av att ta reda på vad det var för slags städning han pratade om, men hade låtit bli att gå in på vägen. Det skulle hon förmodligen ha ångrat mer än att åtminstone försöka få honom att prata.
"Du sätter inte in din fot i mitt sovrum innan jag vet vad som rör sig i dina tankar," tillade hon varnande och smuttade av sitt te.

Ethan hade råkat illa ut ett par gånger för att han varit lite väl fräck, och han kunde inte neka till att han också ofta var det. Och idag var inte heller något undantag, inte heller eftersom han märkt hur han kunde retas med henne.
"Jag hade kunnat tänka mig att städa bort lite kläder", sade han menande med en lika menande blick mot henne, räknade med att hon skulle förstå just vilka kläder han menade. Han flinade lite roat, gav henne en blick till bredden fylld av jäkelskap och glädje.
"Innan, alltså finns det en god chans att få följa med", sade han retsamt.

"Du vill alltså vika in mina kläder i garderoben?" funderade hon högt och nickade långsamt, förstod ju egentligen precis vad han menade men eftersom han fortfarande inte kunde vara allvarlig så tänkte hon inte heller dra i tyglarna.
"Du fortsätter bara att överraska mig. Snart får jag anställa dig som min städare. Det finns ett och annat att göra här i huset." Sophie ställde ifrån sig den tomma muggen på soffbordet och blinkade med ena ögat mot William.

Ethan tvivlade inte en sekund på att hon bara jäklades tillbaks med honom, men det var på nåt vis nästan gulligt. Han höjde lite på ögonbrynen, fortfarande med samma blick fylld av jäkelskap.
"Jag tänkte mig snarare mer att få av oss kläderna", tillade han retsamt, flinade åt hennes ord sen.
"Jag kan tänka mig en hel del att ägna mig åt här, men underligt nog skulle det gå lika bra i vilken lokal som helst med dig", retades han, var också han klar med sitt te. Visserligen var han kanske både framfusig och fräck, men sån var han, och han trodde också att hon tålde det.

"Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad det är du försöker säga. Du vill att vi struntar i våra kläder, och sedan har du något du vill ägna dig åt men var i huset spelar ingen roll." Sophie strök tungspetsen över tänderna innan hon lät den nudda vid sin överläpp. Hon la benen över varandra, vickade med tårna i luften och vilade stadigt blicken på William hela tiden.

Att hon fortsatt låtsades som om hon inte förstod honom fick honom att tvingas dölja ett flin. Hon fick ändå ge henne att hon var en bra skådespelare som ens höll minen. Själv skulle han nog inte lyckats, även om han kanske kunde ha undvikit att flina visste han att hans ögon nästan alltid förråde honom. Han lutade sig bak och vilade händerna bakom nacken, mötte stadigt hennes blick med något höjda ögonbryn.
"Inte det?", frågade han roat, var helt säker på att hon egentligen gjorde det.
"Det är då tur att jag åtminstone hade kunnat visa dig vad jag menar", tillade han sedan retsamt.

Sophie reste sig upp från soffan för att istället ställa sig vid fönstret. Hon lät händerna vila mot fönsterkarmen, vred lite på huvudet för att kunna se på William över axeln.
"Jag skulle rekommendera att du förklarar först, utelämna inte några detaljer är du snäll. Därefter kan vi se om du kan leva upp till dina ord." Det skulle bara göra honom gott att säga allting rakt ut - några problem borde det inte vara heller eftersom han var stor i mun.

William följde henne med blicken, fortfarande med ögon som glittrade av glädje. Han gillade skarpt hennes sätt, inget tvivel på den saken iallafall. Och hur det gick att jäklas med henne och hon till och med jäklades tillbaka, det var mycket värt det. Och minst sagt roande. Han flinade roat, istället för att svara henne direkt så reste också han sig upp och gick fram bakom henne. Väl där lade han armarna kring hennes midja bakifrån, stack fram huvudet över hennes axel. Om dem nu hade tänkt leva upp till hans planer kunde det allt vara på tiden att få komma lite närmare henne. I hennes öra sade han sen detaljerat precis vad han ville göra med henne under kvällen. Trots allt hade hon bett om det, och han var då inte rädd att säga precis vad han ville även om dem träffat varandra idag.