Burning Water PRS Emma07 och wolfy

Ethan vilade blicken på hennes ansikte, vilket var ett fantastiskt ställe att vila den på. Varenda litet drag var alldeles perfekt och gudomligt vackert. Bara att få stå här tätt intill henne med sammanflätade händer ingav honom ett slags lugn och lycka som han inte trott han skulle hitta. Han kysste henne mjukt men också något mer intensivt en de två kyssar de tidigare delat med varandra, det var som om varenda liten nerv i kroppen skrek efter henne. Försiktigt lät han händerna glida ner mot hennes höfter och något prövande mot hennes rumpa, lite för att se huruvida hon var med på noterna eller ej. Kanske lite riskfyllt, men känslorna hade helt tagit över hans hjärna vid det här laget.

Då hans händer flyttade på sig igen, först till hennes höfter och därefter rumpa, glömde hon nästan bort att andas igen. Att han hade den här effekten på henne fick henne nästan att rodna.
"Vad väntar du på?" sa hon tillslut, nästan ljudlöst. Det var andra gången hon ställt samma fråga under kvällen, tre gånger allt som allt om man räknade med gången då orden lämnat hans mun. Ett litet leende spred sig på hennes fylliga läppar - om han sökte efter bekräftelse så vr det den hon gav honom nu.

Dem där orden skulle nog för alltid etsa sig fast i hans minne, och nog alltid vara lite speciella då dem kom från hennes läppar. Under kvällen lät han helt känslorna för henne ta överhanden, och han gav henne också sitt allt. Det var först tidigt nästa morgon, när han låg tätt intill henne med armen kring henne, som han insåg att han nog borde börja tänka på att ge sig av därifrån. Dels innan någon tjänare fick för sig att komma in dit och upptäcka dem båda, och dels misstänkte han att han antagligen skulle ha lite jobb att göra efter gårdagens bal. Men ändå hade han långt ifrån bråttom ifrån henne.

Det var sällan hon vaknade med ett leende på läpparna, men den här morgonen var definitivt ett undantag. Det var fortfarande tidigt och solens strålar letade sig försiktigt in i rummet. Huvudet vilade hon mot Ethans arm. Att vakna upp tätt intill honom fick hennes hjärta att slå ett extra slag. Hon var glad över att han inte hade gett sig av innan hon hunnit vakna, det om något skulle ha gjort henne besviken. Faye vände upp blicken till hans ansikte för att studera hans vackra drag, allt som redan kommit att bli så värdefullt för henne.
"God morgon," mumlade hon tillslut fram och placerade sin hand mot hans bröstkorg, alldeles över hans hjärta.

Ethan hade vaknat till innan henne, och även om han egentligen inte ens borde vara här så ville han inte gå innan hon vaknat. Istället låg han kvar och beundrade henne, vilade blicken på hennes ansikte. Hon var så vacker, och han skulle utan problem ha kunnat ägna timtal åt att bara ligga där tätt intill och betrakta henne. När hon till sist vaknade log han mjukt mot henne, rörde lätt hennes kind med sin ena hand.
"Godmorgon", sade han mjukt.
"Sovit gott?", frågade han, även om han borde ge sig av hade han inte det minsta bråttom.

Hon nöjde sig med att nicka lite till svar, förde upp handen för att lätt gnugga sig i ögonen innan hon sträckte på sig med en gäspning. Bara tanken av att ha spenderat natten tillsammans med honom fick hennes puls att höjas. Hon ångrade ingenting - hon visste bara inte vad det betydde för dem. Men det kanske inte var något de behövde lista ut just i det här ögonblicket.

Ethan log och vilade blicken på henne, bara anblicken av henne räckte för att han skulle bli alldeles varm inombords. Han log mjukt, skulle definitivt ha kunnat vänja sig vid att vakna bredvid henne. Det var en obeskrivlig känsla. Han hade redan ena armen kring henne, men lade också den andra om henne för att dra in henne i en kram och dra in hennes härliga doft.
"Jag borde egentligen inte dröja längre då jag lär ha tusen saker att göra, men jag vill inte för allt i världen gå härifrån", sade han med ett leende.

Det faktum att han inte hade bråttom därifrån gjorde henne glad. För bevisade inte det att han brydde sig om henne? Eller åtminstone respekterade han henne, behandlade henne inte som någon sorts glädjeflicka då han inte hade klätt på sig och dragit därifrån innan gryningen.
"Jag kanske känner mig snäll senare idag och räddar dig från något möte." Hon var övertygad om att möten bland annat var en tråkig uppgift för kaptenen att sköta.

Bara det att hon uppenbarligen ville träffa honom igen senare värmde. Helst skulle han väl egentligen ha stannat här med henne fram tills dess, eller efteråt också för den delen, men han visste med sig att han skulle behöva göra annat än att vara här. Han skulle nog ha en del att ta i efter balen.
"Det skulle sannerligen vara varmt välkommet", sade han med ett leende, mötena brukade vara dödligt tråkiga och att bli räddad av henne lät som en fantastiskt bra lösning.

"Nu får du ge dig av innan du blir påkommen med att vara naken inne i min kammare." Faye puffade lätt till honom med ett litet leende. Såg någon honom lämna hennes rum skulle det kanske inte vara så misstänkt, men eftersom det var tidigt på morgonen kunde man ju nog undra vad han haft för ärende den här tiden på dygnet. De var fria att umgås i princip, men de skulle aldrig kunna vara i ett förhållande. Inte så länge hennes pappa var kung i alla fall. Fick han nys om det här så skulle han inte tveka med att avrätta Ethan.