Laglös kärlek PRS Emma07 och wolfy

Christopher log genast emot henne då hon öppnade, blicken fastnade genast på henne. Hon var fantastiskt vacker, och verkade passa perfekt i den där klänningen.
"Och du är alldeles slående vacker", sade han mjukt, hon fick sannerligen hans hjärta att smälta. Han gick in i hallen där han tog av sig skorna. Numera var det så pass varmt väder ute att han struntat i att ta någon jacka på sig eller med sig.
"Det luktar jättegott", sade han uppriktigt med ett leende mot henne.

"Tack," svarade hon tyst. Det var hennes sätt att prata: hon hade en mjuk, något tystlåten röst. Nieva stängde ytterdörren efter honom och gjorde sedan en gest mot köket. Maten var klar så det fanns ingen tid att slösa enligt henne.
"Doftar," rättade hon honom med glimten i ögat. Det var typiskt henne att haka upp sig på en sådan sak, men det var sådan hon var. Dofta och lukta var varandras motsatser.

Chris log mjukt emot henne, följde med in mot köket. Han kunde inte låta bli att skratta till lätt av hennes rättning, hon hade en poäng där.
"Okej, doftar", sade han roat, såg på bordet och log återigen.
"Och ser gott ut dessutom", tillade han.

Hon sken upp i ett leende då han rättade sig själv, nickade nöjt och slog ihop händerna innan hon satte sig ner vid bordet.
"Hoppas du är okej med rödvin." Nieva sträckte sig efter flaskan för att hälla upp av drycken i hans glas först. Hon hade valt rödvin eftersom hon ansåg det passa bäst ihop med kvällens mat.

Chris log brett emot henne, slog sig ner på den andra stolen.
"Det blir jättebra", sade han snällt, han hade tidigare varit väldigt nervös inför kvällen med henne men det var som bortblåst nu. Visserligen fanns där kvar en hel del fjärilar i magen, men nu var han mer övertygad om att det bara var pågrund av hans känslor för henne. Han hade snart också tagit för sig av maten och log genast mot henne efter att ha smakat.
"Det var jättegott", berömde han genast uppriktigt.

Att han tyckte om maten gjorde henne glad. Orden värmde hennes hjärta och fick fjärilarna i magen att fladdra runt. Det här var mer än hon kunnat hoppas på. Att kvällen skulle bli lyckad var hon så gott som övertygad om.
"Hur mår du?" började hon med att fråga efter en stund, smuttade av rödvinet. Nieva visste inte mycket men hon förstod att han hade ett rikt känsloliv, och kunde bara föreställa sig vad som egentligen pågick inom honom.

Chris log mjukt tillbaks emot henne och åt vidare av sin mat som han verkligen tyckte gott om, hon var uppenbarligen duktig på att laga mat. Hennes fråga var visserligen helt vanlig, men sättet hon frågade på fick honom ändå att tro att hon menade det lite mer djupare på något vis, hur han verkligen mådde. För nån sekund tvekade han lite, sanningen att säga var han något av ett kaos just nu med pappan lös igen, men han var dålig på att prata om de sakerna - det var alldeles för djupa sår. Och han visste inte ifall han vågade prata om det, även om det nog i sådana fall skulle vara med henne. Han log lite mot henne.
"Jag kunde ju inte ha det bättre än att vara här med dig", sade han uppriktigt, han kunde inte tänka sig något annat ställe han hellre skulle vara på. Men han undvek något medvetet också att direkt svara på hennes fråga, då han fortfarande var lite tveksam på hur mycket han vågade säga. Med ilte lirkande skulle man nog kunna få en del ur honom, men för tillfället var han något osäker.

Hon studerade honom med sin vaksamma blick, säker på att det låg mycket mer än så bakom hans svar men hon ville heller inte tränga sig på. Chris skulle öppna sig för henne då han kände sig okej med saken, hon skulle bara göra saker och ting värre om hon försökte trots att han inte var redo.
Därför gav hon honom ett leende och nickade lite, tuggade klart innan hon bestämde sig för att öppna munnen igen. Nieva berättade om maträtten, dess ingredienser och att det var rätt så populärt hemma i Spanien. Hon tillade också att receptet hon följt var hennes mammas, och att han skulle befinna sig i himmelriket om den kvinnan varit kocken för kvällen.

Chris lyssnade intresserat på henne, något lättad över att hon inte frågade mer. Istället för alla virvlande känslor försökte han koncentrera sig på det hon berättade, men det var omöjligt när hon satt där och var så otroligt vacker. Det var hopplöst att försöka koncentrera sig på något då. Hennes prat fick honom att bli ännu mer nyfiken på henne och hennes bakgrund, och han log vänligt emot henne efter att ha äitt upp det sista på sin tallrik.
Berätta om din bakgrund, hur hamnade du här?", frågade han nyfiket, menade inte här i England utan snarare just i London, varför hon höll på med det hon gjorde, eller rättare sagt hennes bakgrund mer. Och det var väl på något vis också ett försök ifrån honom, dels till att få lära känna henne mer men också kanske att det skulle få honom att våga mer. Men bara kanske.

"Jag flyttade hit med min mamma då jag var tolv år. Pappa stannade kvar hemma då han fortfarande hade några månader kvar på sitt jobb," svarade hon med en axelryckning, sa ingenting mer än så. Chris hade sina hemligheter och hon hade sina. Gå in på detalj tänkte hon inte göra, av den simpla anledningen att hon inte ville. Någon gång skulle hon kanske dela med sig av sin bakgrund och låta honom komma in på djupet, men det skulle inte hända idag. Nieva tog en klunk av vinet samtidigt som hon såg på honom, nästan något utmanande. Som att han bara skulle våga fråga någonting mer.