Medeltiden PRS rollspelargärna och Emma07

Caspian skrattade till lite, log mjukt emot henne.
"Det kan du verkligen", instämde han roat, såg mjukt på henne och strök försiktigt undan en hårslinga som fallit fram i hennes ansikte. Det var som om hela han bara skrek efter henne, och att få sitta så nära kändes fantastiskt.

Hon såg upp på hans ansikte och gjorde något hon aldrig trodde hon skulle våga. Hon satte sig mer upp och kysste försiktigt hans läppar med handen på hans kind. Hela hennes kropp pirrade och hon hoppades bara med hela sitt hjärta att han faktiskt skulle besvara kyssen.

Caspian blev genast förvånad över kyssen, som fick hela honom att pirra ännu mer. Men han besvarade med en gång kyssen utan tvekan, för i hemlighet hade han ändå velat kyssa henne så otroligt mycket men inte vågat. Han lade försiktigt handen om hennes nacke.

Hon log mjukt och fortsatte lätt kyssen och gav honom ett litet leende. Hon drog lätt en hand genom hans hår.
- jag har aldrig kysst en man innan sa hon tyst och såg på honom. Hon rättade lätt till sitt nattlinne.

Caspian log mjukt emot hennes läppar, såg på henne och lade även andra handen om hennes nacke.
"Det märks inte, du får en ju helt på fall", sade han mjukt och sanningsenligt.

Hon skrattade tyst och lutade mjukt sin panna mot hans.
- tack detsamma mumlade hon innan hon mjukt kysste hans läppar igen. Hon ville vara så nära honom hon bara kunde och allt kändes helt rätt när hon kysste hans läppar.

Caspian log mjukt mot henne, världen runt dem verkade försvinna när hon kysste honom igen. Han besvarade genast kyssen, flyttade sig något närmare henne då det kändes som om han inte kunde vara nära nog.

Hon log mjukt och ställde sig mjukt på knä och sen gränsle över honom och fortsatte mjukt kyssen.

spolar
----

Lily sträckte på sig. Det hade gått veckor sedan Caspian kommit in på hennes rum och hon hade förlorat sin oskuld. Hon hade börjat känna sig konstig. Ett illamående hade kommit, Hennes mens hade inte kommit och det som var mest tydligt var att hon kände sig svullen i magen. Men det var inget hon ville prata med någon om. Hon kunde ju bara vara sjuk.

Tack


Caspian hade fortsatt försöka umgås så mycket som möjligt med Lily, och verkade nästan falla mer och mer för henne för varje dag som gick även om han gillat henne väldigt mycket redan i början. Och det var inte heller särskilt svårt att kunna umgås med henne en del, för trots allt trodde folk att dem var förlovade med varandra. Caspian hade ändå lyckats bra med att hålla det hemligt vem han var - åtminstone fram tills denna dagen. Han hade gått lugnt igenom korridoren utan att se sig för när han plötsligt gått in i någon, Lilys pappa. Och på så nära håll hade han inte längre kunnat dölja vem han var.

En vakt knackade lite på Lilys dörr.

Lily höjde lätt på ögonbrynet. Vem var det? Kunde det vara Caspian kanske? Hon såg sig lätt i spegeln innan hon gick fram till dörren och öppnade den med ett leende. Men hennes leende försvann snabbt när hon såg att det var en vakt. Vad ville han och varför störde han henne?
- Ja? Sa hon kort. Tyckte inte särskilt mycket om vakterna då de alltid verkade försöka lägga sig i saker och snoka.