Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip hade redan ätit sin frukost, så kunde lugnt ägna resten av morgonen åt träningen. Det var skönt att få träna själv igen, för det var vad han utan tvekan trivdes bäst med. Han kunde fortfarande inte riktigt förstå varför dem valt just honom att passa upp på valpen och träna henne, det borde väl finnas många fler mer kapabla och mer tålmodiga än honom? Eller hade han bara råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt? I vilket fall som helst var han väl fast med henne nu.

~hopp~

Aubrey utvecklades snabbt vilket i sig inte alls var konstigt. Hon tränade ju dagligen, oftast två gånger dessutom. Främst tränade hon tillsammans med Philip som inte var riktigt lika irriterande längre, men ibland hade hon sällskap av några av de äldre skuggjägarna. Nu stod hon i träningssalen och väntade på att Philip skulle dyka upp. Hon passade på att stretcha under tiden eftersom hon som vanligt nog kunde räkna med ett utmanande pass.

Philip var påväg emot träningssalen, såg ändå visst fram emot det. Att behöva träna upp Aubrey hade inte varit lika irriterande som han hade förväntat sig, utan snarare tvärtom. Hon var trevligare än vad han trott från början. Han smet fram till henne.
"Är du redo?", frågade han snällt med ett snett leende, han hade åtminstone oftast slutat kalla henne valpen, även om hon var söt som en - fast det var nog nåt han aldrig skulle erkänna.

Hon vände blicken mot Philip då hon i ögonvrån såg honom komma gående. Lite förvånad var hon över att han inte längre kallade henne för valpen, kanske hon äntligen hade växt upp i hans ögon och förtjänat ens lite respekt. Aubrey nickade lite som svar på hans fråga och log halvt.
"Redo," bekräftade hon. Jämfört med då hon kommit hit så var hon betydligt duktigare och gjorde enligt sig själv bättre ifrån sig under träningarna. Lika bra som Philip var hon förstås inte än.

Philip flinade tillbaks och gick sedan till attack utan förvarning, det var bara bra för hennes reflexer att få träna. Hon hade verkligen blivit mycket bättre sedan de började träna, hon blev mer och mer utmaning för Philip. Det var nästan så att han var lite stolt över att han lärt henne, men det hade nog inte varit det lättaste att ha honom som lärare - han hade nog ett av de sämsta tålamodet bland alla där.
"Du är inte i nån kyrka, stå mer bredbent", sade han med sitt vanliga flin, visserligen var han trevligare mot henne men sådär retsam var han med alla, det var bara sån han var. Och hon behövde det, hon fick mer balans av det. Han hade själv börjat anstränga sig mer vid deras träningar, försökte visa sig duktig på något vis. Av någon konstig anledning ville han att hon skulle tycka han var duktig och så. Men det att han ansträngde sig mer och att hon blev mer utmaning så blev han också svettigare under deras träningar, och det tog inte lång tid innan han drog av sig tröjan. Egentligen hade han utan problem kunnat haft på den ett tag till, men det var den där konstiga inverkan hon fick på honom. Han var ganska vältränad vilket också syntes tydligt, han hade ändå ägnat ganska mycket tid åt att träna under en lång tid.

Aubrey duckade nätt och jämt undan då han utan förvarning gick till attack. Om hon skulle vara helt ärlig så var han betydligt trevligare mot henne nu för tiden, om man bortsåg från hans retsamma kommentarer som hon ibland tog åt sig av på fel sätt.
"Du vill väl inte komma mellan benen på mig?" fnös hon till svar och hoppade åt sidan för att undvika ett slag. Då han efter en stund drog av sig tröjan så kunde hon inte låta bli att låta blicken över hans vältränade överkropp. Jösses. Han såg ut som en grekisk gud. Inte för att hon högt skulle erkänna det: hon ville inte mata hans ego.
"Jag tänker inte följa ditt exempel om du trodde det." Han skulle kanske vilja se henne i bara behå men det fick han drömma vidare om.

Philip flinade roat, rätt road av hur hon missuppfattade allt han sade.
"Missuppfattar du alltid allt jag säger? Du behöver balansen", svarade han roat. Men hon kanske hade haft en liten poäng med vad hon sagt, han skulle då inte klagat på det - men det skulle han nog aldrig erkänna. Han märkte roat blick men sade inget, men kunde sen inte låta bli att skratta lite av hennes ord.
"Hade inte räknat med det heller, men skulle inte ha klagat", retades han samtidigt som han återigen gjorde ett utfall mot henne igen.

Aubrey kunde inte låta bli att le brett mot honom. Alla möjliga ord och grimaser utbyttes under deras träningar, men sällan riktigt äkta och genuina leenden. Hon lät honom köra hårt med henne ända tills hon tillslut satte sig ner på golvet.
"Kan vi sluta nu, jag är vrålhungrig," stönade hon och putade med underläppen. Hon borde egentligen inte träna på tom mage men det var skönare att efter träningen gå och mumsa i sig frukosten.

Philip flinade glatt tillbaks, koncentrerade sig sedan mer på träningen. Vilket var svårare än man kunde tro med henne där. Han blev nästan lättad då hon till sist ville sluta, han hade själv börjat bli ganska mörbultad vid det laget.
"Vi sticker och äter", sade han snällt, räckte ner handen till henne för att hjälpa henne upp.

Hon lät honom hjälpa henne upp på benen igen och nickade lite som tack. Därefter styrde hon stegen mot sitt rum för att ta en dusch. Hon klädde därefter på sig innan hon gav sig va mot matsalen, hoppades på att hon skulle ha sällskap av Philip. Trots att hon varit där en månad redan så kände hon sig inte riktigt säker eller bekväm än.