Voldemort's Victory

Cara var inte förvånad över att Severus hade fört med sig Solara tillbaka, men det hindrade henne inte ifrån att sucka. Luna blev åtminstone glad över att återse kvinnan. Det var inte så att Cara var helt missnöjd, fanns värre personer att möta, men det gjorde inte hennes redan förjävliga kväll bättre. Severus gick fram till henne och hon mötte hans blick.
"Du gjorde ett bra jobb Jezebel" berömde han den andre mannen som nickade.
"Det vore synd att förstöra ett sådant vackert ansikte" svarade han och Severus skrattade.
"Jag är fortfarande här" sa hon och männen såg på henne men sa inget. Ibland kände hon att de kom överens nästan för bra. "Hur gick allt?"
"Bra, vi besökte Kråkboet för att få Granger att fixa alfen"
"Det måste ha varit ett roligt möte" sa hon sarkastiskt och Severus nickade.
"Som att vara tillbaka i ett klassrum" sa han och Cara log. "Solara, om du någonsin rör mig igen utan tillstånd, ser jag till att du får straffkommendering"
Cara log igen, medan Severus gick mot köket, och hon slöt ögonen då Jezebel började stryka henne över håret igen.

"Vore första gången i så fall. Särskilt eftersom du klart och tydligt sa att du inte var." flinar Solara och sätter försiktigt ner Mary i en fåtölj och lägger en filt om henne. Alfen sover nu, men hon verkar bättre.
"Ni kan komma och sova hemma hos mig sen." ler Luna, kramar om henne och pussar henne på kinden. Solara ler lätt.
"Tack." svarar hon och ser på Cara och Jezebel vet inte vad hon skulle säga men att hon borde säga något mest för att hon kommit hit och Snape uppenbarligen tyckte att det var en bra ide.
"Jag mötte Wesleys, de verkade en aning arga och rädda." börjar Solara försiktigt, trevande. Kände att hon antingen skulle explodera i ilska eller ge sig av i tårar vad än Cara sa nu.
"Jag menar att vi båda har ljugit för den andre och ingen av oss kan veta hur den andre har haft det." sa hon så lugnt hon förmådde försökte låta försonande.

Cara öppnade ett öga och såg på Solara, innan hon skrattade en aning.
"Weasleys har själva försatt sig i den situationen, och jag möjligen varit rädd i deras situation också" sa hon enkelt. Ifall hon hade försökt döda en av de mäktigaste personerna och misslyckats hade hon också varit orolig för repressalier. Inte för att Voldemort visste något, men det visste inte dem, dessutom så var hon inte alltid bättre än sin far, och folk gjorde rätt i att frukta henne. Inte för att hon hade några planer på att gå på jakt efter dem, om de anföll henne så som Percy gjort, well då fick man stå sitt kast, men hon skulle inte leta upp dem och döda dem för att, hon hade annat för sig. Kanske var det vad hon borde göra, men hon gjorde inget av det.
"Ja vi har väl det" sa Cara och suckade innan hon åter tittade upp emot taket. "Jag borde inte sagt vad jag sa till dig"
Egentligen ångrade hon inte orden, då Solara borde veta bättre, och hon ville att de andra skulle förstå att hennes liv inte var svårare än någon annans. Dock ville hon inte att Solara skulle dö.

"Det var som när jag gick i skolan, när de bara var rädda för mitt namn." skrattade hon. Inte för att det var skrattretande då, då hade hon tagit det hårt. Nu, tja namnet hade hjälpt henne på den vinnande sidan och de fick skylla sig själva. Om hon hade fått vara med så kanske det sett annorlunda ut nu.
"Nej det borde du inte ha gjort. Förstår varför nu i efterhand. Men sagt ingen av oss vet vad den andra varit med om." svarade Solara glad att samtalet flöt på och att det flöt på bra faktiskt.
Visst kunde Solara förstå på något plan vad som hänt Cara och att hon förändrats därför, hon tyckte dock inte att hennes ord i den situationen hade varit bra.

Cara log ett svagt leende.
"Det var något jag slapp, tills sjunde året. Fram tills dess var jag en vanlig, kanske inte så oskyldig, men inte så skrämmande och ond som folk ser mig nu" sa hon enkelt, hon var faktiskt glad over att ingen vetat om vem hon var under sin skoltid. Lärarna visste och de höll alltid ett extra öga på henne, men de sa inget. Hon fick växa upp som vem som helst, hon saknade den tiden, när allt varit så enkelt. Hon hindrade sig själv ifrån att sucka och att fortsätta i den tankebanan, då hon inte önskade tänka på det. Cara var osäker på vad hon skulle säga till den andra kvinnan, förlåt var kanske vad hon borde säga, men hon var inte ledsen för att hon sagt det, hon ville some sagt inte att Solara skulle dö, men hon orkade inte vara vänlig och säga vad kvinnan ville höra bara för att.

"Lika envisa båda två" sa Severus när han kom tillbaka ifrån köket.
"Det är något som aldrig kommer ändras, dessutom tycker du om mig som jag är" sa Cara leendes.
"Envisheten kunde jag klara mig utan" sa han och hon låtsades bli sårad av hans ord och vände åter blicken emot taket.

”Det var väl mest det faktum att det var en dödsätarunge i Ravenclaw, hade jag tillhört Slytherin hade det varit en annan sak.” skrattar Solara till, nu i efterhand var det komiskt men inte då. Snape kom ut ur köket och stämningen kändes nu en helt annan, kanske skulle det lösas ändå?
”Vi bör åka hem nu, hon har sommnat.” viskar Luna fram och bär den sovande Mary i famnen som om det vore en bebis. Solara log mjukt åt det hela, kanske det kunde bli något ändå? Kanske honungen utnyttjade Luna trots allt? Hon, Luna och Mary, en udda familj? Hon hade trots ingen annanstans att ta vägen och Luna hade erbjudit henne sitt hem.
”Ja, vi bör nog gå nu det är sent.” säger Solara och de vinkar adjö innan de transfererar sig därifrån.

Cara hade inte kommenterat det och snart hade Solara och Luna givit sig iväg, och hon medgav att hon var glad över att Solara tycktes ha funnit någon.
"Endast miss Lovegood skulle agera på detta sätt" sa Severus och Cara log.
"Hon har alltid varit speciell, men i hennes fall är det till det bättre" sa Cara och reste sig långsamt upp och Jezebel följde henne. "Jag tror hon gjorde Jezebel väldigt förvirrad"
"Hon är egen, och att jag säger det med de människorna jag känt är ett under" sa han och de nickade.
"Försök undervisa henne. Hon har varit en av de mest utmanande eleverna jag haft, men inte av samma anledningar som andra. Jag hade en lektion där hon inte ville göra en trolldryck, istället tog hon de ingredienser som var blommor, satte dem i olika behållare och ville fläta en blomsterkrans åt mig" Sa Severus och Cara blinkade några gånger innan hon skrattade.
"You never told me that story" sa hon nästan besviket.
"Det är många historier jag inte berättat för dig" sa Sev med ett smirk och Cara höjde ett ögonbryn. "Jag skall bege mig hem"
Han kramade om henne innan han och Jezebel skakade hand, då ingen av dem var personer som kramades med andra, Cara var undantaget, efter det försvann han.
"Låt oss gå till sängs" sa Jezebel och Cara nickade innan hon följde efter honom till sovrummet.

Solara och Luna landade i Lunas hus och Luna la Mary i Solaras famn. Sedan gick hon upp på vinden och snart kom hon ner med en liten docksäng de la Mary i.
”Jag tänker att vi plockar ur det lila rummet med snedtak. Målar om och ger det till Mary.” ler Luna och Solara kunde inte annat än kyssa henne.
”Ja, det gör vi. Så kan hon ha sitt eget.” log Solara och de ställde docksängen framför brasan så alfen kunde hålla sig varm.
Sen gick de båda upp på övervåningen och la sig, tätt intill varandra. Solaras hjärta var så mycket lättare, det hela verkade bättre än hon någonsin kunnat tro. Kanske skulle hon äntligen finna ett hem och kunna påbörja att vinna över alla demoner som fanns inom henne.

Cara vaknade upp på morgonen och kände smärtan i ansiktet. Trotts att det var läkt och att inget syntes så smärtade det ändål. Den dagen hon kunde ge igen, skulle Draco få veta att han levde. Hon skulle njuta av att se honom i smärta, höra hans skrik! Ett kallt leende spred sig på hennes läppar.
"Vem?" frågade Jezebel utan att knappt se på henne, med en arm runt hennes midja.
"Draco"
"Jag har några saker jag vill göra med honom också" sa Jezebel och hon vände sig om emot honom. God she really loved that man. Att han direkt började planera samma hemskheter som hon, att han inte ens var äcklad över hennes tankar och ord, utan förstod henne precis. "Jag har saker åt din far också, ifall du någonsin kommer dit"
Cara bet sig i läppen, men slutade när det smärtade. Hon hade ofta funderat på vad som hänt ifall hon valt att döda sin far av olika anledningar, men det var inget hon någonsin agerat på.
"Ja kanske" sa hon bara och Jezebel sa inget mer, och hon kysste honom innan funderade på att gå upp, men hon hade inget hon var tvungen att ta i tur med just den stunden så istället kröp hon närmare Jezebel, som välkomnade henne med en öppna armar och hon log, och bara njöt av hans sällskap.

Solara satt vid frukostbordet medans Luna förberedde frukosten. Hon dukade en liten bricka som hon ställde vid Marys lilla bädd. Alfen hade inte vaknat ännu och det var väl bra, de hade ett alfrum att förbereda.
Efter frukosten letade de fram färg och skurhink. Först var de tvungna att städa ur skrubben för att sedan städa och måla. De jobbade på bra och snart var det tomt och rent. Luna öppnade färghinken med vit färg som de skulle måla hela rummet i för att göra det ljust och trevligt. Medan Luna sedan började måls en fin blå blomma på en av väggarna la Solara på en torkningsförtrollning på färgen. Sedan satte de upp gardiner, tog in några möbler, en liten Matts och spegel, sedan bar de försiktigt in Marys säng så hin skulle kunna vakna i sitt eget rum.