yehet & wolfy [prs]

Följande morgon vaknade han av att solen gassade in i rummet och bländade honom då han låg med ansiktet vänt mot fönstret. Med en ljudlös suck vred han på sig, i hopp om att somna om, så han låg vänd mot Charlie. Med ens kände han sig klarvaken då han tänkte igenom kvällens och nattens händelser. Kyssarna som de delat med varandra som varit både eldiga och varsamma, upphetsningen inombords som ökat i styrka för varje sekund som gick.. Alla beröringar och små läten som bara hade fungerat som bensin i det redan brinnande infernot inom honom. Det hade varit en otrolig natt kunde man kort och gott säga. Försiktigt satte sig Matt upp på sängkanten och njöt av solstrålarna som värmde upp hans kropp.

Tillskillnad från de andra ungdomarna de sett smyga ut ur rummet när de kommit så hade de två sjuttonåringarna visst stannat där. Inte så konstigt egentligen, det hade varit en riktigt krävande, men sjukt härlig natt. Ögonlocken slås upp sakta men säkert av vridandet under täcket bredvid honom. Charlie sträcker lite på sin ömma rygg, drar en hand genom sina rufsiga bruna lockar innan han vänder sig om mot fönstret där dagens första strålar smyger in. De chokladbruna ögonen rotar sig fast på Matt, känner sig alldeles varm om kinderna i tanke med vad som hänt under nattens gång. Charlie hade aldrig förväntat sig det här, han hade under kvällens början inte velat dricka för mycket, absolut inte dansa och inte hamna i sängs med någon. Allt det där bröt han, vilken hemsk självbehärskning. Bara tanken av den jämnåriges läppar mot sina, och den varma, nästan brinnande kroppskontakten får honom att tro att det var en dröm.

Då han känner sig iakttagen vänder Matt på huvudet för att möta den intensiva blicken brunetten gav honom. Han kunde inte låta bli att undra vad som rörde sig i Charlies nätta huvud just nu. Tänkte han lika höga tankar om natten som Matt gjorde? Ångrade den mörkhårige sig? Skämdes han?
"God morgon," fick han efter en lång tystnad ur sig, hans hesa, raspiga morgonröst var tydlig. Han la sig ner på rygg på sängen igen och vände ansiktet mot Charlie, betraktade det änglalika ansiktet en stund innan han lutade sig närmare för att låta sina läppar nudda vid den jämnåriges. Med ett halvt leende förde han upp handen till de mörka lockarna för att likt en kam dra sina fingrar genom dem.

Av alla olika idéer Charlie kokat in i sitt huvud om hur den jämnårige skulle bete sig så var detta långt ifrån. Nej, han hade inte tänkt att han någonsin skulle få känna Matts läppar mot sina igen, så fel han haft. Sjuttonåringen hade trott att den största möjliga händelsen skulle vara att den andre lämnat honom där i sängen själv så fort han vaknat. Huvudet dunkar, förstående med tanke på all gift han hällt i sig under gårdagen, dock gör det situationen ännu svårare att hantera.
"Godmorgon." mumlar Charles tyst mot Matts beroendeframkallande läppar. Det borde vara olagligt att känna såhär, den brinnande känslan han får av all kroppskontakt. Den hesa, raspiga tonen i Matts röst är på något sätt eftertraktande, bedårande. Den får hårstråna på Charles armar att resa sig. Är det en dröm, vill universum driva med den stackars sjuttonåringen och tro att han faktiskt har en chans? Dumma, respektlösa universum. Även om nu Charlie inte är helt nykter så börjar tankarna svimla omkring i huvudet, vad tänker Matt? Kvällen hade varit fantastiskt, något Charles inte varit med om alls innan. Bara fingrarna, som vilar på den andres biceps, brinner upp av kontakten. Så jävla otroligt. Charlie lutar sig mot den andre igen, besvarar den lilla morgonkyssen. Definitivt något han inte har något emot att vänja sig vid. Usch.

Av någon anledning var sjuttonåringen en gnutta nervös över att hans kyss inte skulle uppskattas. Om det nu ens kunde räknas som en kyss då deras läppar bara nuddade vid varandra. Natten de spenderat tillsammans hade varit magisk men ingenting han gjort enbart för att han haft alkohol i systemet och inte tänkt riktigt klart. Nej, han kände en förvånansvärt stark attraktion till Charles. Den jämnårige fungerade som en magnet som drog Matt till sig utan att den blonde ville protestera. Men tänk om Charles inte kände på samma sätt för honom? Tänk om det bara varit ett one night stand för honom, att det inte ens fanns en chans till något mer? Matthews undermedvetna skrek praktiskt taget åt honom att öppna sig och tala om för brunetten hur han kände. Bara tanken fick honom nästan att rodna. De hade spenderat en natt tillsammans - var det inte då lite för tidigt med en kärleksförklaring? Han ville inte skrämma bort Charles heller. Å andra sidan ville han inte att de skulle skiljas åt utan att han ens med några ord förklarat hur mycket han i själva verket uppskattat kvällen. För han ångrade sig inte det minsta.
"Tack för i natt," viskade han efter en stund mot den andres läppar och slog upp ögonen för att söka efter ögonkontakt, "det var otroligt." Lät det för kliché? Han slog mentalt till sig själv, hade aldrig varit något vidare på att formulera sig.

Det är inte så att Charles inte uppskattat det som skett under nattens gång, inte det minsta faktiskt. Dock har han ingen aning om vart saker och ting kan leda, det är läskigt det där. Förra förhållandet Charlie varit i hade inte slutat bra för honom, och dragit väldigt mycket på självrespekten. Matthew verkar annorlunda, genuin, snäll och omtänksam från det lilla de pratat med varandra. Men med tanke på deras relation till varandra verkar det som att universum vill driva med dem bägge två. Föräldrarna verkar fullkomligt förälskade i varandra, och är det inte själviskt att påbörja något med Mått, om det kommer såra hans far? Dock kan sjuttonåringen inte förmå sig själv att ta upp det, allt är för fint, alldeles för bra för att han ska ta upp ett sådant ämne. Ögonlocken slås upp och de chokladbruna ögonen sjunker ner i Matthews blåa, sjunker till havets grund. Ja det var otroligt, fullkomligt otroligt. Försiktigt lutar Charlie sin panna mot den jämnåriges, låter inte ögonen bryta ögonkontakten. I såna här tillfällen önskar Charles att han kunnat läsa tankar, han vill nämligen verkligen veta vad det är Mätt tänker och tycker. Om han ångrar sig, om han tänker på föräldrarna någonting, om det bara varit ett one night stand.
"Tack själv." Viskar Charlie tillslut tillbaka, låter de fylliga läpparna spricka upp i ett litet leende, kroppskontakten känns fortfarande lika jävla underbar.

Bara för att Charlie inte omedelbart svarade så hann en hel del oroliga tankar byggas upp i den blondes huvud. Han kunde komma på en miljon anledningar, nu överdrev han kanske bara lite, som låg bakom tystnaden. Den jämnårige kanske inte visste vad han skulle säga, om han skulle vara ärlig om vad han tyckt om natten och att han aldrig ville tänka tillbaka till den natten igen. Eller så skulle han bara, för Matts skull, låtsas som om det varit hans bästa natt någonsin. Vanligtvis brukade sjuttonåringen inte vara så dramatisk. Okej, det brukade han visst vara - vem försökte han lura egentligen? Han förstorade alltid upp saker helt i onödan och det irriterade inte bara andra utan också honom själv. Då Charlie äntligen öppnade munnen, tackade Matt för kvällen och log så kändes det som om hans hjärta skulle spricka av lycka. Varför i hela friden betedde han sig så fånigt? Hade någon tagit över hans kropp? Det här var inte alls likt honom. Ändå gillade han den varma känslan som spred sig inombords i Charlies närhet. Långsamt lutade han hakan lite närmare brunettens så att deras läppar kom ytterligare lite närmare varandra. Först lät han dem lätt snudda vid varandra innan han modigt fördjupade kyssen något.

De mörkbruna ögonen granskar ansiktsuttrycket framför sig. Hur den oroliga blicken plötsligt glider från ansiktet likt rinnande vatten, för att sedan spricka upp i lycka. Bedårande, minst sagt. Fingrarna stryker Charlie över den bara huden, över Matts biceps för att kupa en av kinderna. Försiktigt stryker han bort en blond liten hårlock, innan han besvarar kyssen som blir allt mer intensiv. Hade Matt verkligen trott att han inte uppskattat natten? Jösses, Charlie skulle vara helt jävla korkad om han inte gjort det. Hela kroppen brinner av kontakten, hjärtat dunkar så hårt att den kan skutta ut vilken sekund som helst. Så jävla euforiskt, beroendeframkallande. Det känns så fel, men ändå så himla rätt. Dock tvingar Charles sig själv att luta sig tillbaka, bland annat för att återfå stabil andning, men också för att skuldkänslorna som legat i koma under kvällen kommer ifatt honom.
"Förlåt.." viskar han mot Matts läppar och sätter sig upp i sängen. Täcket hakar ner mot hans höfter, läpparna plumpa och håret lever sitt egna liv. "Din mamma gör min pappa jättelycklig, vill inte förstöra det på något vis, förstår du?" Åh jösses, Charlie vill så gärna stanna där med Matt, men den nyktra hjärnan som alltid går på högvarv har kommit tillbaka.

Kyssen avslutas alldeles för snabbt vilket gjorde Matt missnöjd. Han hann dock inte protestera förrän Charlie bad om ursäkt och drog sig undan. Han borde ha förstått att det här var för bra för att vara sant. De var styvbröder med föräldrar lyckligt förälskade i varandra, det skulle aldrig fungera. Ett försök skulle inte skada dock. Långsamt satte han sig upp på sängkanten och sträckte sig efter sina kläder som låg i en hög på golvet.
"Jag förstår. Men det ska väl inte ta bort din, eller min, lycka eller hur?" Matt knäppte sin skjorta innan han drog på sig sina byxor, drog upp mobilen från fickan då den ringde. Det visade sig vara hans kära bror som redan försökt få tag i honom flera gånger. Antagligen handlade det inte om någonting viktigt ändå men han tänkte ringa upp Nate ändå, kände att stämningen plötsligt blivit lite stelare. "Vi ses, antar jag?" Det lät mer som en fråga än ett faktum. Med ett leende som inte nådde hans ögon vände han sig mot dörren som han låste upp innan han lämnade rummet.

Det ursäktande leendet på Charles läppar sjunker drastiskt, får honom att titta på Matt med aningen öppna läppar. Jösses, han måste se riktigt korkad ut. Han tvingar bort blicken till sina fingrar när den andre ställer sig upp, de må ha legat med varandra, men det kändes plötsligt helt fel att se på den jämnårige. Skamset pillar han med sina små, smala fingrar medan en rodnad stryker sig över kinderna. Deras lycka? Jo, det förstått. Men med tanke på att Charlie har noll förtroende på kärlek så gör det svårt för honom att chansa, så jävla töntig.
"Matthew," han tvingar sig själv att prata, även om rösten hakar upp sig. Saken är den att de inte kan bli något mer, de kan inte göra det här igen, inte när Charles far för en gångs skull är så lycklig. Dock måste han försäkra Matt att det inte var bra, för det var helt fantastiskt. "Jag uppskattade verkligen går kvällen." Blicken följer efter den andre när han lämnar rummet, och bröstkorgen känns helt plötsligt alldeles för tung. Med en djup suck drar han åt sig sina byxor och sin långärmade tröja. Jisses.