[PRS] Rollspelargärna och Countess

Andrew och Philip kände han till mycket väl. Två lojala anhängare till mörkrets herre som alltid hängde ihop och som gärna spred skräck bland mugglare och mugglarfödda. Leahs lilla berättelse förklarade varför de alltid talade så gott om Ramona och det som hon utsatte hennes moster för. Killian tittade ner på tidningen som nu låg slängd på bänken bredvid dem. Såg hur Kate Browns besvärade ansikte täckte en stor del av sidan och kunde åter läsa hur en av dödsätarna fortfarande var på fri fot medan den andra stod inför ett förhör i eftermiddag. Vad skulle det innebära? Bröderna var annars oskiljaktiga. Om ministeriet hade lyckats gripa en av dem, innebar det att de snart skulle få tag på den andra också? Skulle han dra sig tillbaka? Eller skulle det bara gör honom ännu mer besluten om att hitta Leah?
"Jag har hört dem prata om en halvsyster med mugglarblod. Jag har aldrig vetat att det var dig de menade", sa Killian ärligt efter att ha tittat sig omkring för att försäkra sig om att inte fanns någon i närheten och att ingen kunde höra dem. "Finns det någon anledning till varför de letar efter dig? Mer än att du är deras syster?". Hans blick blev mer nu allvarlig. Han visste vad de två bröderna var kapabla till att göra och befarade vad Leah kunde råka ut för ifall de hittade henne.

Hon svalde hårt, det hade verkligen inte varit meningen att berätta allt för honom utan det hade kommit av bara farten men samtidigt kändes det skönt att någon annan än hon och hennes mamma visste om det, Hon tvekade en stund innan hon svarade.
- Jag vet inte helt säkert eftersom jag aldrig lärt känna dem eller så men jag vet att de pratade om att mörkrets herre gärna ville åt min trollstav, jag har ingen aning varför men jag minns bara att olivander sa att han aldrig trodde att han skulle få sälja den och han berättade egentligen aldrig vad den var gjord av. Jag kan säga att lådan var väldigt dammig när han plockade fram den. sa hon tyst och bet sig hårt i läppen och drog en hand genom sitt långa hår och suckade lågt och ryckte på axlarna.
- men jag brukar klara mig själv så jag löser nog detta också la hon till och log svagt.

"Så Mörkrets Herre är efter.. din trollstav?", sa Killian tyst. Det gladde honom att Leah verkade lita på honom tillräckligt för att berätta om sina bröder och anledningen till varför de letade efter henne. Han funderade över det som hon just sagt. Misstänkte att det här var information som bara de som stod Voldemort allra närmast kände till. Personer som Ramona, Andrew och Philip.
”Tänk om..”, sa han efter en stund, men tystnade direkt efter. Visste inte hur Leah skulle reagera på det han just kommit på. Men förstod att det var för sent för att inte berätta.
”Leah, jag har hört är du är en av de klokaste häxorna i din ålder, men av någon anledning verkar du ha svårt med försvar mot svartkonster”, började han. Två elever gick förbi och han väntade tills att dem försvunnit runt ett hörn innan han fortsatte;
”Det låter kanske galet, men tänk om det inte beror på dig? Jag är ingen expert på trollstavar, men tänk om just din trollstav inte är gjord för att skydda mot svartkonster…” Han tvekade innan han fortsatte. ”… tänk om den är gjord för att kasta dem?”. Killian tittade på henne med stora ögon. Det fanns en nyfikenhet i hans blick. Visserligen var det bara en tanke, men med sin fascination för mörk magi kunde han ändå tro på att det var sant.

Leah stirrade på honom när han sa orden innan hon ryckte på axlarna med en liten suck innan hon tog fram sin trollstav och kollade på den. En ganska simpel ljusbrun stav med små tecken längst med den.
- i vilket fall så kan vi inte prova det, jag kan ju inte utföra svartkonster mot någon ellerhur? Ska jag kasta crucio på någon eller? Då blir det direkt till azkaban Sa hon lågt och kollade på honom medan hon bet sig i läppen. Hon såg några av sina vänner från ravenclaw gå mot dem.
- Hänger du med upp till uppehållsrummet och pluggar? Sa en av tjejerna med ett leende men Leah skakade enkelt på huvudet.
- professorn ville tala med mig så vi var precis påväg till hans klassrum, det var tydligen något med min uppsats sa hon mjukt och gav Killian ett litet tecken att han skulle följa med henne mot hans klassrum för att de skulle kunna prata ostört utan att någon störde dem. Hon hade hållit tyst om allt detta jättelänge och ville verkligen diskutera med någon utan att bli avbrutna av nyfikna elever.

~~~
Ingen fara

Killian granskade staven i hennes hand. Som dödsätare borde hans första instinkt ha varit att försöka stjäla den ifrån Leah och överlämna den till Mörkrets Herre, men istället ville han hjälpa henne lista ut dess hemligheter. Ta reda på vad som fick Voldemort att vilja besitta staven. När de avbröts av en grupp Ravenclaw-elever trodde han först att deras pratstund var över, men blev positivt överraskad när Leah sa att hon upptagen och att de var påväg till hans klassrum.
”Så, betyder det att du inte avskyr mig trots allt?”, sa han och fick fram ett leende när de gick jämsides längst korridoren. Han öppnade dörren till sal 3C, släppte in Leah, och stängde sedan efter dem så att de äntligen kunde tala ostört. Efter att ha svängt lätt med trollstaven tändes facklor som lyste upp rummet i gulorangea toner. Det syntes då att han redan hade hunnit förbereda inför den kommande lektionen. Alla bänkar hade flyttats från sina vanliga platser och stod nu längst väggarna, vilket lämnade en stor tom golvyta. Killian gick längre in i klassrummet och innan han vände sig mot Leah igen.

Leah kollade runt i klassrummet som såg helt annorlunda ut nu än när det varit lektion, förmodligen för att de skulle ha något praktiskt dagen efter, vid hans fråga så himlade hon lätt med ögonen.
- Nej, jag avskyr inte dig, du har ju trots allt visat att du inte är lojal mot honom eller hur? Dessutom så kysste du en smutsskalle och det borde ju bevisa allt sa hon och gav honom ett litet leende. Hon följde efter honom längre in i klassrummet och tog fram sin trollstav och granskade den. Hon märkte inte att hon hade gått ganska nära honom och att de nu stod endast ett par decimeter från varandra. När hon kollade upp så rodnade hon svagt och hennes mage började pirra, hon tyckte ju om honom, det kunde hon inte förneka.

Killian log åt hennes ord. och leendet blev ännu bredare när han insåg hur nära de stod varandra. Det förvånade honom inte om Leah kunde få vilken kille som helst knäsvag och vilken tjej som helst avundsjuk. Han förstod varför så många killar på Hogwarts verkade tråna efter henne, inte minst Marcus från Gryffindors elevhem. Hon var inte bara klarsynt och lite intelligentare än alla andra, hon var också mycket vacker.
”Kalla inte dig själv smutsskalle”, sa han tyst och innan han kunnat hejda sig själv hade han vidrört hennes kind med sin ena hand. Han drog långsamt tillbaka handen och blicken föll åter ner mot staven.
”Vad vore jag för lärare om jag lät dig använda de oförglömliga förbannelserna? Om mina kollegor fick reda på det så skulle det nog inte ta lång tid innan jag blev utslängd härifrån.. och du skulle kanske bli relegerad”, sa han för att svara på frågan som Leah ställt innan Ravenclaw-eleverna avbröt dem. Killian drog lätt på munnen.
”Vi börjar med någonting enkelt.. Det finns förbannelser som är mindre kraftfulla än de oförlåtliga, men de ses fortfarande som svartkonster”. Han tog några steg tillbaka på den stora golvytan och sträckte ut händerna lätt åt sidorna. ”Använd Flipendo mot mig. ”.

De få sekunder när han rörde hennes kind blev hela hennes kropp varm och det pirrade i magen på henne men det tog snabbt slut när han tog bort handen. Hon bet sig hårt i läppen och skakade bort alla tankar på det och lyssnade på det han sa innan hon sakta nickade. Hon var oerhört dålig på försvar mot svartkonster och trodde inte riktigt på det han sa om att hennes stav skulle vara bra på svartkonster, dessutom kunde hon inte ens flipendo så det skulle säkert inte ens funka men hon höjde ändå staven mot honom och sa "flipendo".
Hon flämtade till när Killian flög bakåt i klassrummet, nästan som att något hårt knuffat honom. Hon la handen för munnen och kollade på honom.
- är du okej? frågade hon oroligt.

Det kom ett starkt blått ljus från Leahs stav och därefter hördes en hög smäll som fick flera elever att haja till i korridoren utanför. När trollformeln träffade Killian kändes det som ett kraftigt slag mot bröstet och han slungades bakåt, och ner på golvet. Det var som om någon hade knuffat honom riktigt hårt... Och han var inte den enda som hade träffats. Bakom honom hade bord och stolar skjutits in i väggen, och flera facklor, som han hade tänt när de kom in i klassrummet, hade nu slocknat. Killian reste sig långsamt på ostadiga ben. Nu såg till och med han förskräckt ut, men samtidigt verkade han imponerad. Om en enkel formel som Flipendo kunde åstadkomma detta… Vad skulle då hända om någon utförde mer avancerade svartkonster?, tänkte han och slängde en ny blick mot staven i Leahs hand.
”Jag är okej..”, sa han kort och rättade till sina kläder. ”Det verkar i alla fall som att jag hade rätt om din trollstav…”. Han gav Leah ett uppmuntrande leende.

Leah svalde hårt och la staven på bordet innan hon kollade på röran hon ställt till med.
- men vad ska jag göra då? Jag menar jag kan ju inte överlämna den till honom för han hade förintat hela mugglarvärlden men jag kan inte låta honom skada hela min familj för att han ska få tag i mig sa hon uppgivet och satte sig på en skolbänk, hon visste verkligen inte vad hon skulle göra eller vilket beslut som var det bästa.
- varför kan mitt liv inte vara som alla andra tonårstjejer? En pojkvän där man sen kan skryta för sina vänner att man haft ett grymt hångel, att man går ut och dricker eldwiskey och honungsöl och att man skiter i läxor. De hade varit så mycket enklare sa hon och drog en hand genom sitt långa hår innan hon kom på vad hon sagt och att Killian var i rummet, då fick hon en svag rodnad i ansiktet.