rollspelare & wolfy prs

”Nej, jag vill ju inte att din åsikt om mig ändras,” sa han retsamt innan han plockade upp två flata stenar, kastade dem ut så långt han kunde och såg när de liksom studsade på ytan några gånger. Det var avslappnande för honom att göra och det var något han gjort ända sedan han var en liten pojke, då hans far tagit med honom ut för att fiska.

”Kommer du någonsin berätta då?” Skrattade hon och kollade på honom med stora ögon. Hon ville så gärna veta mer om prinsen hon aldrig ens lagt en tanke på. Hon följde hans rörelser med blicken och spärrade upp ögonen, hade aldrig fått lära sig hur man gjorde det. ”Hur gör du?” Skrattade hon och reste sig upp igen.

”Kanske en dag,” svarade han svävande med en axelryckning, någon dag skulle han kanske känna sig bekväm nog med hennes sällskap för att berätta mer om sig själv. ”Har du varit inblandad i några skandaler?” Estelle gav inte direkt ifrån sig intrycket av att vara en skandalös person men vad visste han?

Estelle log svagt och nickade lite innan hon lätt spärrade upp ögonen åt hans fråga. Hon bet sig på läppen och ryckte lite på axlarna innan hon log lite oskyldigt.
”Kanske.” Sade hon och skrattade lite. Några av de skandalerna hade hon egentligen varit del av men hon hade på något sätt dragits in i det men Spaniens hov var snabba med att krossa alla rykten.

”Kanske?” upprepade han med ett flin innan han vinkade henne till sig, böjde sig sedan ner för att plocka upp några till flata stenar som han gav henne. Han visade hur hon skulle göra genom att kasta iväg den sista stenen han hade i sin hand. Något svårt var det ju inte direkt.

Estelle gick försiktigt fram till honom och log bara innan hon följde hans rörelser med blicken. Hon rynkade på pannan och försökte, utan att riktigt lyckas. Hon suckade tyst och rynkade på pannan ännu mer, gillade inte att inte göra rätt.

Han höll tillbaka ett litet skratt. Inte för att hon misslyckades utan mer åt hennes missnöjda min.
”Inte ska du väl ge upp så lätt?” Nico ställde sig en aning bakom henne för att mjukt hålla i hennes hand och visa hur det var lättast att sikta mot vattenytan så stenen säkert skulle studsa.

Estelles rynka i pannan ändrades från missnöjd till förvånad, över att han så vågat ställde sig nära henne. Hon rodnade svagt men lät honom visa hur man skulle kasta stenen. Hon sken upp i ett leende då stenen studsade några gånger innan den sjönk.
”Tack.” Log hon och vände sig mot honom, spärrade lätt upp ögonen då hon hämnade närmre än vad hon trott så hon tog några småsteg bakåt och log svagt.

Nico harklade sig lätt då han insåg hur nära henne han egentligen stod och att han rört vid henne utan tillåtelse. Nu hade det varit helt oskyldigt men ändå.
”Hoppas du inte misstyckte,” log han snett och ställde sig en bit ifrån henne igen för att böja sig ner och plocka upp fler stenar.

Estelle log svagt och skakade på huvudet, självklart misstyckte hon inte men det var udda och nästan lite konstigt att vara så nära en annan man. Hon satte sig ner igen och följde prinsen med blicken istället för att själv försöka kasta stenar.