Konsten att ta sig ut ur garderoben - Scorbus

Kapitel 12 - Albus

Vardagen kom igen, och under lunchen gick Albus han i hand med Max omkring på slottet.
"Max! Kom hit!" ropade en tjejröst.
Albus vände sig och fick syn på ett gäng tjejer från Gryffindor. Max log och tittade på Albus.
"Kom", sa hon och drog med sig honom.
"Vilka är det där?" sa han förvirrat.
"Mina kompisar."
"Jag trodde Rose och Yann var dina kompisar?"
"Jag menar från min årskurs, din dummer."
Hon gick fram och hälsade på alla.
"Du måste vara Albus", sa en av tjejerna. "Du vet, Max har berättat massor om dig."
"Det här är Tiffany, Maya och Chloe", sa Max och pekade på var och en av tjejerna.
"Trevligt", sa Albus och nickade åt alla tre, vilket fick två av dem att fnissa lite.
"Du vet, Max brukar prata om dig varje kväll", sa hon som hette Tiffany.
"Den där Hogsmeadedejten lät jättegullig", sa Chloe. "Vi satt nästan uppe hela natten när hon berättade."
"Det här med att din pappa räddade hela trollkarlsvärlden låter helt otroligt", sa Maya. "Jag menar, tänk hur världen hade sett ut annars."
"Är det sant att du nästan förstörde hela trollkarlsvärlden i fjol?" sa Tiffany.
"Tack tjejer!" sa Max. "Jag tror ni bör lugna ner er lite nu."
"Ursäkta mig en stund", sa Albus otåligt och gick iväg.
"Vad var det med honom?" hörde han bakifrån.

Max kom springande efter honom.
"Albus!" ropade hon. "Albus, vänta!"
"Vad?" suckade Albus och stannade.
Max stannade upp när hon väl kom fram.
"Förlåt. De brukar inte vara såhär annars-"
"Du spenderar kvällar med att berätta om mig och min pappa för personer jag inte ens visste fanns", påpekade Albus.
"Det var inte meningen att det skulle bli så. Men de är nyfikna vet du", förklarade Max. "De vet vem du är och nu tycker de det är så intressant att jag har lärt känna dig."
"Ändå en dålig ursäkt."
"Men släpp det bara!" sa Max och började le. "Jag tänkte faktiskt berätta en liten hemlis för dig."
"Vadå för hemlis?"
Max närmade sig honom och sänkte rösten.
"Mark ska hålla vakt utanför byggnaden ikväll. Vad sägs om en myskväll där vi tittar på stjärnorna tillsammans?"
"Nu ikväll?"
"Du har väl kvar James osynlighetsmantel? Isåfall kan vi ju smyga oss ut med den."
"Alltid på plats."
"Så... allt lugnt nu eller?"
"Absolut", sa Albus och log.
Max kysste honom.
"Du borde kanske gå nu. Du vill inte missa lektionen", sa hon och gick iväg."
___________________________________________

Nej, Chloe har inte blått hår

Min kusin heter Chloe.
Ingen bryr sig, men...
Alltså jag är så glad för att man kan hata Max så lätt, så att man slipper shippa de!

Bra kapitel, men jag vill fortfarande slå Max och jag kommer inte ändra mig! (Vilket bara gör storyn bättre)

Det där var inte ens någon hemlighet... en idiot med idioter som vänner. Dagens citat, hörni!

Jättebra!!
Du fick en tumme Scorperion =)

Kapitel 13 - Scorpius

Under samma lunchtid satt Scorpius och Cara ute vid ett träd. Cara satt och läste i en av sina böcker om medicinska örter.
"Tråkar jag ut dig?" sa hon till Scorpius.
"Inte alls", sa Scorpius och skakade på huvudet. "Jag är dock lite nyfiken. Är det något projekt du har på gång eller så?"
"På sätt och vis", sa Cara utan att slita blicken från boken. "Jag skulle vilja skapa antingen en växt eller trolldryck som kan bota mugglarsjukdomar."
"Någon speciell sjukdom?" sa Scorpius nyfiket.
"Helst alla. Men den jag siktar mest på är cancer. Vet du vad det är?"
Scorpius nickade.
"Jag har läst om det. Min mamma brukade skänka mugglarpengar till olika cancerfonder. Fram tills..."
Cara strök tröstande sin hand på hans axel.
"Min moster dog i cancer när jag var sju", berättade Cara. "Och jag vill inte att fler familjer ska behöva gå igenom det vi fick göra."
"Jag förstår", sa Scorpius och tänkte återigen på sin mamma.

En liten stund senare tittade Scorpius på sin klocka.
"Oj!" sa han. "Jag borde gå till lektionen nu."
Han packade ihop sina saker och reste sig upp, beredd att gå. Han stannade upp förvirrat när Cara tittade på honom som om han hade glömt något. Tillslut kom han på vad det var.
"Just det", sa han och gav henne en enkel kyss innan han gick. "Vi ses."

* * * * *

Senare på kvällen satt Scorpius och läste 50 medicinska örter i omvärden, som han hade lånat på biblioteket. Efter en stund slets dörren upp och instormande kom Albus. Han drog fram några kläder från sin byrå och började byta om.
"Du inser väl att det snart är läggdags?" påpekade Scorpius när han såg hans vardagsklädnad.
"Ja men jag ska träffa Max", sa Albus snabbt.
"Va- Nu? Ni har ju hunnit umgås under dagen."
"Jo men det här är en speciell grej."
"Säg inte att ni tänker smita ut igen."
"Sschh! Inte så högt."
Scorpius himlade med ögonen.
"Du inser väl hur mycket poäng du riskerar att förlora om ni fortsätter såhär?"
"Det är just det som är grejen. Det är just för att Mark låter oss komma undan som vi passar på att vara där han vaktar."
"Någon kommer komma på er. Mark kommer bli av med jobbet som prefekt. Kanske till och med relegerad."
"Oroa dig inte, Scorp. Jag är tillbaka innan du vet ordet av det." Han gav Scorpius en puss på kinden innan han lämnade sovsalen.
Scorpius lade handen på sin kind, där Albus hade kysst honom. Han var fortfarande ovan vid kindpussarna, men klagade inte.
____________________________________

Det är kort. Jag vet. Sorry om det börjar gå lite trögt, men den kommer snart bli bättre!
Vad tycker ni om den här hittills? Förutom att ni hatar Max

Jättebra!!

Men Albus och Max måste sluta smita ut..

Cara ar föl okej men Max ogillar jag

Jättebraaa♥

bra