wolfy & rollspelare prs

Med glad min tog han emot hennes mobil för att lägga in och spara hans nummer. Då det var gjort gav han den tillbaka.
”Det finns väl ingenting som kan hindra dig från att göra det,” skrattade han. Han var positivt överraskad över hur bra dagen gick, var glad över att han följt med till köpcentrumet. Cleo var olik alla andra tjejer han träffat men hon var också en person som han inte borde umgås med eller få känslor för.

"Din flickvän?" sade hon och höjde ena ögonbrynet igen. Hon tog sin mobil och log smått, gillade tanken av att hon skulle bli tvungen att höra av sig medan han snällt fick vänta. Hon kollade på honom en stund och bet sig på läppen, hon försökte hitta något fel med honom men det kändes som att hon behövde otroligt mycket mer tid för att göra det. "Men varför har jag inte sett dig här innan? Jag tror inte jag hade glömt dig då."

”Som jag inte har ett seriöst förhållande med,” inflikade han på det första hon sa, tittade upp då tjejen var tillbaka med deras mat. Han tackade innan han såg ner på sin tallrik. Det visade sig vara någon risotto. Husets specialrätt hade tjejen nämnt då hon placerat tallriken framför näsan på honom. Varför hade de valt att skriva risotto så komplicerat i menyn?
”Menar du att du skulle komma ihåg det här snygga ansiktet från tidigare? Jonathan satte tillgjort malligt upp näsan i vädret.

"Man måste inte ha ett seriöst förhållande för att vara trogen. Du kanske är emotionellt investerad i henne och absolut inte kan tänka dig vara med någon annan." log Cleo och ryckte på axlarna. Hon tackade för maten och rynkade lite på pannan men sa inget, hon gillade inte riktigt risottos särskilt mycket men hon tänkte inte alls klaga. "Jag hade inte glömt ett så fult ansikte." skämtade hon och smakade lite av maten, det var bättre än vad hon hade trott.

Jonathan skakade på huvudet. Som sagt brydde han sig om sin flickvän, men hon skulle inte bli sårad av att han umgicks med någon annan tjej. Arg skulle hon å andra sidan högst antagligen bli eftersom hon trodde allt för höga tankar om sig själv. ”Haha,” muttrade han sedan sarkastiskt och drog sedan lite på mungiporna. Illa upp tog han inte.
”Vad vill du med ditt liv?” frågade han intresserat. Hon hade säkert drömmar och mål som hon ville uppnå.

Cleo log mot honom och rynkade på pannan åt hans fråga. Hon visste ju vad hon ville med sitt liv men det var inte något som särskilt många förstod varför hon ville bli det då hon var ganska liten.
"Jag vill jobba med typ FBI eller typ militär." log hon och tittade generat ner, väntade på någon kommentar om att hon var för liten för sånt.

”Då är det bäst att hamna på din goda sida,” log han. Nu skulle hon knappast aldrig hitta till hans hem, hon skulle inte ha anledning till det, men det var ju också något hon inte behövde veta. Inte nu. ”Är det något du alltid velat jobba med eller har du fått upp ögonen för det på senaste tid?”

Cleo log svagt då kommentaren inte alls kom. Hon skrattade till och kollade på honom en stund.
"Du ligger bra till än så länge." flinade hon och blinkade lätt med ena ögat innan hon stelnade till. Hennes bror hade dött och ingen hade löst det, det var anledningen men det kändes en aning dystert. "Det känns intressant bara." log hon bara.

Jonathan såg fundersamt på henne. Han hade en känsla av att det inte var hela sanningen, men låg det någon personlig anledning bakom så var det ju fullt förståeligt att hon inte ville dela med sig av den med honom.
”Då får vi hoppas på att allting går som planerat.” Ville hon jobba hos FBI så höll han tummarna för att hon skulle få det jobbet i framtiden.

Cleo log stort och nickade. Hon hoppades också på det, verkligen. Hon drog en hårslinga bakom örat och såg sig omkring.
”Varför känns det som att mannen där vid underklädesbutiken stirrar på dig? Kolla inte nu eller fan... jag kan ta en bild.” Log hon och tog upp sin mobil.