Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas nickade till för att visa att han uppfattat det som sagts. Därefter släppte han motvilligt hennes hand. Nästa gång de sågs skulle det förmodligen finnas andra i närheten, vilket innebar att de skulle behöva låtsas som att natten aldrig hänt. Det var till och med riskabelt att ge varandra blickar.
"Jag kommer vänta på dig..", sa han med en lägre röst och vände sig tillbaka på rygg för att kunna sätta sig upp, med täcket som skymde hans kropp, från höften och neråt. Det började bli dags för honom att lämna kammaren, men det var bäst att vänta tills Cleo hade begett sig.

Cleo smekte hans arm och log svagt för sig själv. Hon önskade självfallet att de kunde ligga i säng hela dagen och inte alls behöva tänka på annat än varandra men någonstans i bakhuvudet så tänkte hon klart. Hon reste sig upp och gick ut från rummet utan ett enda ord till, att säga hejdå skulle bli för svårt då det för henne hade känts som att hon inte skulle se honom igen. Hon fortsatte gå till kungens kammare och gick försiktigt in, log lättat då han ännu sov. Cleo satte sig på sängkanten och skakade lätt om honom så att han skulle vakna, hade hört tjänarna fixa frukosten. Hon visste ju att frukosten skulle vänta på kungen men hon kände sig hungrig och det kändes aningen fel att äta utan sin make.

Efter att flickan lämnat sitt rum så drog Leonidas händerna över ansiktet. Nu hade han tid att tänka på vad som faktiskt hänt och vad det kunde leda till i framtiden. "Har jag förlorat förståndet?", mumlade han tyst för sig själv. Vad skulle hända om konungen fick reda på vad som skett? Hur skulle hans föräldrar reagera om det nådde dem? Leonidas försökte att skaka bort de negativa tankarna. Han reste sig från sängen och tog på sig gårdagens kläder. De var det enda som han hade tillgång till. Försiktigt smög han ut genom dörren och gick tyst genom korridoren som ledde till hans eget rum.

Konungen vaknade med ett ryck när Cleopatra plötsligt skakade på honom. Direkt kände han det sprängande huvudvärken efter gårdagens festligheter. "Vad hände igår?..", mumlade han tyst och tvingade sig upp i sittande position. "Var ni här hela natten?". Med halvöppna ögon såg han mot sin drottning som redan var påklädd.

Cleo granskade kungen en stund, hon kunde inte riktigt klaga på något då hon inte kände honom men hon fick inte samma känsla när han såg på henne som hon fick av Leonidas blick. Hon log sedan försiktigt mot honom och smekte lätt hans kind.
"Du drack för mycket vin bara så jag och din vän hjälpte dig hit och nej tyvärr inte, jag sov i min kammare." sade hon lugnt och reste sig upp. Hon slätade ut sin klänning och log mot honom. "Tänkte bara väcka Er så vi kunde äta frukosten tillsammans." lade hon sedan till och bet sig på läppen. Hon visste inte alls hur kungen funkade eller vad han gillade, så hon chansade på att han antigen skulle bli glad över att ha blivit väckt eller otroligt grinig och somna om.

Konungen gäspade trött och drog händerna över ansiktet. Det var då han upptäckte att han fortfarande var klädd i gårdagens utstyrsel. "Jag förstår..", svarade han sedan kort, men verkade inte alls surt. Tvärt om. Han var nöjd över att få vakna upp med drottningen vid sin sida. Sakta reste han sig från sängen och det starka solljuset, som trängde sig igenom fönstren, tvingade honom att leta sig fram till sina kläder med halvslutna ögon.
"Så, hur var din kväll?", frågade han, för att hålla konversationen med sin hustru vid liv, och började samtidigt att byta om. Själv hade han stora minnesluckor och det sista mindes av Cleopatra var att hon gick iväg för att möta sina bröder.

Cleo log försiktigt och följde hans rörelser med blicken. Hon la armarna i kors lite lätt, ville inte se sträng ut eller så utan tyckte inte om att ha armarna hängandes vid hennes sidor. Hon vek undan med blicken när han bytte om och bet sig på läppen, hon tänkte ju inte alls på att dom var gifta och blygsamhet inte riktigt skulle ha nån plats i deras förhållande då det var förväntat att hon skulle bära ett barn, ett från konungen det vill säga.
"Den var bra, det var en bra fest." log hon och höll blicken på stengolvet. Hon pillade lätt med sin fläta och såg sig omkring i hans kammare. Det var mycket finare än vad hon trott. Hon log smått och vände sedan blicken mot sin make igen. "Hur hade du det?" log hon.

Konungen fick till slut på sig sina kläder och ställde sig därefter framför den stora spegeln. Han granskade sig själv för att försäkra sig om att allt satt på rätt plats.
"Som du sa, det var en bra fest. Samtidigt glädje det mig att få träffa Leonidas igen. Vi har känt varandra sedan barnsben..", svarade han, slängde en blick mot Cleo, för att sedan granskade sig själv i spegeln en sista gång. Han sträckte lite extra på ryggen för att se ståtlig ut. Det var så han påminde sig själv om att han faktiskt var kung. Den mäktigaste mannen i riket.

Cleo lutade sig lätt mot väggen och tittade på sin make. Han var väldigt stilig, det fick hon medge. Hon bet sig löst på läppen och granskade honom en stund till innan hon kom på sig själv med att stirra när hon mötte hans blick. Hon rodnade djupt och tittade bort ifrån konungen.
"Jag mötte honom efter att ha pratat med mina bröder. Din mor måste ha berättat om alla barn hon planerar att vi ska ha för alla gäster." log Cleo aningen roat och kollade på kungen. Hon visste inte riktigt vart han stod i den frågan men hon antog att han, lika gärna som henne, ville ha ett barn. Han ville troligen ha det för att ha en arvinge, medan hon ville ha ett barn för att känna sig mindre ensam i det stora slottet.

Konungen granskade sin drottning genom spegeln. Hennes ord fick honom att le. Moderns beteende förvånade honom inte. Själv visste han inte mycket om barn, men hade alltid fått höra hur viktigt det var att få en arvtagare. Han visste alltför väl att modern ogillade hans närmaste arvinge för närvarande, en kusin vars humör var häftigare än henne bortgångna makes.
”Hur kan man klandra henne...” började han och vände sig sedan om. Med långsamma steg gick han fram till flickan, som fortfarande stod med ryggen mot väggen, och placerade sin ena hand mot hennes midja. ”… om våra söner och döttrar nu blir lika förtjusande som min hustru? Vår första son kommer att bli en storslagen kung. Liksom min far, och hans far före det”.

Cleo lutade huvudet mot väggen bakom sig och slöt ögonen i några sekunder. Hon längtade enormt till att få barn. Hon öppnade ögonen när han plötsligt rörde vid henne. Hon granskade honom och rodnade djupt av hans vänliga ord. Cleo la sin hand på hans kind och drog lätt med tummen mot hans hud. Det var mjukare än vad hon trott, hon hade alltid tyckt att han såg arg och hård ut men på närmre håll så var han inte alls som hon trott.
”Så du hade velat ha döttrar?” Viskade hon, fick knappt ur sig mer än en viskning. Han gjorde henne nervös, inte på samma sätt som Leonidas me hon blev ändå nervös. Hon tyckte det kändes bra för hon hade ändå gift sig med honom och något behövde hon känna. Hon tog ett litet steg närmre honom och minimerade avståndet mellan dom. Det var inte många män som ville ha döttrar då man föredrog pojkarna. Hon la sin andra hand på hans arm och bet sig löst på läppen.