Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Jonas lyssnar på den unga flickan. Han suckar tysst och kollade runt lite grann, han behövde komma fram till vart Sara befann sig för han ville ha henne hemma i trygghet inte hon den där DeMora typen som lätt kunde sätta en kula i pannan på flickan om han bara ville.
-VArfär är han ditt enda hopp?
Fårgade han lugnt, han ville bara få hem sin dotter thats its.

Sara lyssnar på honom, hon hade känt hans granskande blick mot henne när hon hade kollat i marken. Hon hade snart kolalt p åhonom igen när han påpekar sitt. Sara kunde inte ltåa bli att flijna av hur löjlig det lät.
-Ett. Jag hjälper inte dig. 2 jag förösker bara hålla mig i liv och 3 försöker hitta något annat än glo på dina väggar att göra för kan säga jag e rätt trött på det.
Sa hon kort och la arman i kors över sin bröstkorg. Hon hade rät tråkigt och det syntes på henne när ohn väl inte hittade något att göra. Hon skanar lite vara med vänner och vara ute men inget hon erkänner. Hon visste den känsla hon hade börjat bygga upp för Lucas var inte bra eller inte bra inte bra var den inte men den verkar vara förbjuden. Hon var arg på honom än ibland det visste hon men hon hade fått mer tillit att röra sig i hans hem. Sara hade försökt visa honom att jag tänker inte trotsa sig med dina regler.
-Sen om jag nu säkallat hjälper dig kanske jag tycker du går lite långsamt framåt i din lila utveckling och plan.
Sa Sara lugnt och såg nu rakt in i hans ögon.

Lucas skrattade till när Sara noggrant började förklara att hon absolut inte försökte hjälpa honom och hur hon tyckte att Lucas arbetade långsamt framåt.
– Så, du tycker att jag borde skynda på processen? Nåväl.
sa han roat utan att släppa hennes blick.

Flickan spände blicken i Jonas och öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den lika snabbt när en kollega till honom plötsligt klev in i förhörsrummet. I handen höll han ett nytt brev från Lucas. Det var första gången de hade hört från honom på flera veckor.
– Sir, hon lever! Men tiden är knapp.
Sa mannen andfått, som om han hade halvsprungit dit. Det hade varit oprofessionellt av honom att avbryta mitt i ett förhör, men eftersom dotterns liv spelade större roll hade han tagit risken.
När flickan såg sin brors initialer på kuvertets baksida kunde man för första gången på tre år se hennes ögon fyllas med hopp. Hon ville veta vad som stod, men kunde inte ens komma i närheten av brevet på grund av ett par handbojor runt hennes handleder, som i sin tur satt fast i bordet framför.

Sara rynkar pannan direkt när han påpekar att hon tyckte det gick för långsamt. Hon kollade tyst runt en gång och sen åter igen på Lucas.
-Inte direkt men jag tycker du e typ halv långsam för jag e trött på detta.
Sa hon och kollade tyst på honom, hon ville inte veta vad han planerade mot henne.
Men min fråga är vad har du ens för planer mot mig?
Frågade hon envist och la armen kors åter igen och såg på honom nu och kände på sig det inte var något bra.

Jonas tog brevet och öppnade det kort och började tyst läsa det och suckar och såg på flickan framför sig.
-om du nu inte vill ta ihjäl min dotter får du nu säga VART hon kan befinna sig?! annars kommer jga lägga brottet på dig kanske.
sa han kort och var rätt upprörd och såg på sin kollega.
-SEn knacka nästa gång !
sa han strängt och satt sig lugnt ner igen för återgå till förhöret.

( Då spolar vi )

Det hade gått en hel månad sedan Lucas kidnappade Sara och förde henne till sitt gömställe. Men det som börjat som ett gisslandrama hade med tiden förändrats. Mycket hade hänt. Sara hade utvecklat känslor inom Lucas som han ännu inte förstod sig på. Men på grund av dessa känslor fanns det en röst inom honom som sa att Sara skulle hålla sitt ord och hämta hem hans syster som fortfarande satt inlåst på en anstalt bland kriminella människor.
Lucas hade tagit med sig Sara ut till garaget för att köra henne närmare stationen. Det kändes konstigt att behöva släppa greppet om henne.
– Minns du allt jag sagt nu?
frågade han en sista gång och öppnade samtidigt bildörren åt henne.
Tidigare den morgonen hade han gett Sara tydliga instruktioner kring var, när och hur de skulle mötas under eftermiddagen. Eftersom det var systern det handlade om tänkte han inte låta någon av de andra medlemmarna möta dem. Det skulle han göra själv.

(japp, förlåt dålgit XD tycker det e svårt att skriva sånt)

Sara hade spelat lite på hans känslor, hon hade sett det men hon trodde mest detta var inget men hon kan tro det e jobbigt skicka poliserna på honom. Hon lyssnar noga på hans ord när han sa det och nickar tyst.
-Så mycket du tjatade så kommer jag kunna rabbla det i sömnen om du väcker mig.
Sa hon kort och la arman i kors. Hon smet tyst in i bilen och ville bara ut nu, hon var glad över få komma ut ifrån hans ställe och faktistk få vara hemma och vara med sin pappa som envist kommer flytta hem henne igen efter detta. Hon visste sin plan..
1.Spela med
2.Skicka polisen istället för syster
3.Försöka undvika Lucas män.
Hon var rätt nervös över sin plan men hon tänkte inte avslöja det heller utan spela med, det var något hon kudne ibland spela på ens känslor. Sara var lite små arg än över det men en del av hennes sa nej du gillar ohonm men andra sa nej känslor e fejk du bara tycker synd om honom för hans syster är inlåst och du inte bryr dig..

När Sara klivit in så stängde Lucas dörren, rundade bildens motorhuv och klev in i förarsätet. Lamborghini vrålade igång när han tryckte in startknappen och snart var de långt borta från gömstället. Solen hade ännu inte gått upp denna kalla morgon och gräset längst vägen var sprött av frost.
Atmosfären i bilen var spänd. Lucas slängde ibland korta blickar mot Sara, men sa ingenting förrän de svängde in på gatan där han planerade släppa av henne.
– Vi är framme.
sa han kort. Eftersom platsen låg så pass nära polisstationen behövde Lucas komma därifrån så snabbt som möjligt innan någon upptäckte honom. Men han ville inte lämna Sara riktigt än. Därför tog han ett varsamt grepp om henne hand och tittade djupt in i hennes ögon.
– Du har mitt förtroende, miss Wood. Hämta hem henne åt mig.

Sara hade varit tyst hela bilresan och log till disrket när hon kom till stationen och såg på honom dirket när han stoppar henne med ta hennes hand och kola in i hennes ögon
-Hon kommer hem okej, du vet vad jag sa skjut mig annars
Sa hon kort bara och tog försikigt los sin hand och klev ur bilen tyst. Hon stängde tyst dörren och hade givit honom en sista blick innan hon gick mot dörrarana och öppnar tyst och smet in och hoppas han hann iväg innan poliserna såg henne helt. Hon kom in tyst och kvinnan vid disken såg direkt upp
-Miss wood
Sa hon direkt fövånat och reser sig och trykcte igång radion och sa till enheterna och snart öppnas en dörr till ett rum och en sliten fader kom ut och sprang direkt mot dottern och kramar henne. Sara kramar direkt om fadnern tyst och gömmer sig helt
-Skulle aldrig låtit dig gå dne natten.
Viskar han direkt och höll dottern nära och började dirket undersöka så inte Demora mannen hade skadat henne.

Direkt Sara hade lämnat passagerarsätet la Lucas i växeln och körde iväg med en väldig fart. Det kändes tomt utan henne vid hans sida. Som att någonting saknades. Snabbt skakade han av sig tanken och skyndade sig tillbaka till gömstället för att börja förbereda inför systerns hemkomst. Allt behövde vara perfekt.

Fadern skulle inte hitta en enda skråma på Sara. Trots att Lucas var en brottsling, var han samtidigt en riktig gentleman, och hade som mest gjort henne illa genom att ha tagit i hennes arm för hårt, eller liknade.

Väl framme lämnade Lucas bilen i garaget och begav sig till ett rum där hans närmaste medlemmar fanns samlade. De tyckte inte om idén om att låta Lucas möta upp Sara och systern ensam. Men respekterade hans beslut. Vissa av dem litade inte heller fullt på Sara och var oroliga över att hon skulle svika dem. Hon hade ändå överraskat Lucas tidigare.

Sarasuckar tyst och drog med sin papap in i ett kontor och fadenr gick med med en kollega efter sig. Sara såg direkt igenom mannen så han inte var en av DeMora männen och suckar
-Lucas släppte mig bara för att fi ut hans syster, han vill jag möter honom inom 4 timmar i gränden, du vet den gränden ni ofta hittade lite bevis av honom.
Sa hon och Jonas lyssnar och antecknar snabbt ner,
-då får vi ge Mr. DeMora en fin överraskning där med poliser.
Sa han och flinar roat mot sin dotter som såg på honom och ner i marken lite grann, hon visste vilkenfara hon utsatt sig i eftersom hans män säkert lätt kunde gå efter henne om de bara ville. Sara såg på sin far som log mot dottern nu.
-Du borde stanna på staionen tils han e gripen.
Sa han och Sara nickar tyst och satt sig ner på sin pappas palts och började tyst lyfta på lite papper för hitta något roligt att göra. Hon vile inte tänka på vad hennes pappa och flertal poliser kommer göra.


När timmarna var inne stod poliserna redo men i dolda bilar så Lucas inte visste dem väntade honom. Jonas och de andra var diskret göma för nu skulle dem få fast mannen de har jagat länge. Sara satt än på stationen och läste om brottet som Lucas syster hade gott, något gagner i magen på henne.

(Kort inlägg :o )

I samma stund som klockan slog över till 16:00 dök det upp en okänd svart bil som stannade intill gränden där mötet skulle ske. Lucas hade lämnat sin kära Lamborghini i garaget eftersom det endast rymde två personer och istället valt en bil som var minst lika prålig.
När han klev ur förarsätet kunde man se att han var ensam, och som vanlig var han klädd i eleganta kläder. Han tittade sig omkring och när han varken såg Sara eller systern drog han fram armbandsuret för att kolla om han tagit fel på tiden.