[PRS] Step brothers

Faktumet att Edward blivit generad får honom att vilja ge sig själv en hård bitch slap. Faktumet att han blivit generad, gör honom ännu mer generad. Han ogillar starkt hur hans kinder blir lite mer rosa, och hans mage känns lite mer kittlig än vanligt. Det brukar inte hända, och han hade inte direkt trott att det skulle hända nu heller. Sjuttonåringen tvingar bort blicken från Derek, eftersom att de blåa ögonen som tittar tillbaka mot honom gör honom ännu mer generad. Edward skyller på hormoner. Han låter blicken landa på sin far istället, som har ett besvärat leende på läpparna. Vad hade han egentligen tänkt sig? Klart att alla sönerna, på bådas sida, undrar hur de två vuxna stöttade på varandra.
"Verkligen? Har ni känt varandra länge?" frågar Edward som försöker att få sina tankar på ett annat spår, medan hans fot inte lämnar Dereks egna fötter en enda gång. Lite ironiskt kanske, men ännu en gång skyller han på hormoner.
"Ett tag, vi började träffa varandra för ungefär ett halvår sedan," harklar sig den fyrtioåriga mannen.

En slug min speglar sig på Dereks ansikte, men han sveper bort den genom att klia sig själv på kinden och åter vända sig mot modern och Mr Baker.
"För ett halvår sedan?" ekar sjuttonåringen och ger Ms Chavrone en anklagande blick. "Så det var därför du 'slutade sent' eller 'jobbade övertid' så ofta. Varför sa du inget?" frågar han, men irritationen blir som bortblåst när han känner att Eddie rör på sig. Än en gång blir han påmind om deras farliga lilla "lek" och en rosa färg exploderar på hans kinder. I ett försök att dölja sin genans låtsasnyser han och ett retsamt "prosit" far ut ur Tonys mun.

Edwards blick gör sin väg tillbaka mot Derek som en ren reflex när ett par nysningar lämnar hans mun. Sjuttonåringen mittemot honom verkar helt lugn, vilket får Edward att döma sig själv och sin dumma hjärna.
"Nu när jag tänker efter jobbade du längre än vanligt du också," säger Tony som lutar sin kind mot handflatan. Han stoppar in den sista biten cheesecake i sin mun.
"Du som brukar säga att vi inte ska ljuga," Edward sneglar upp mot sin pappa som ler lite förstrött mot de tre ungdomarna. Edward har övergivit den lila biten av kakan som finns kvar på tallriken, då hans hjärna är en helt veck. Det enda som han verkar kunna fokusera på är sjuttonåringarnas fötter och deras föräldrars ord.
"You must not tell lies, pappa," lägger nittonåringen till och skakar på huvudet.

Ett litet leende hotar att krypa upp på Dereks läppar - både åt (vad han tror är) Tonys Harry Potter referens och Edwards genans.
Eddie som verkade så självsäker när det gällde sånt här och plötsligt är det Derek är den lugnare av dem.
Han är inte säker, men det känns som om hela kroppen pirrar lite när Edwards fot är vid Dereks och när någon av dem rör sig och de får mer kroppskontakt surrar det liksom till.
Alessandra verkar däremot vara den mer generade av de vuxna, men hon ler vilket får det att inte märkas så väl (av de andra).
Derek sträcker sig efter en till bit cheesecake, trots att han börjar bli rätt så mätt och han fångar Edwards blick.

Det är som att en starkstöt går längs Edwards ryggrad när han fångar upp Dereks blick. Sannolikheten att han tycker om en andra sjuttonåringen på ett romantiskt sätt är väldigt, väldigt liten. Edward har inte brytt sig om romantik, inte så länge han kan minnas. Den rosa färgen som gett sig upp över Dereks kinder när deras händer stött till varandra kanske helt enkelt bara smittat av sig. En rätt patetisk förklaring, men han kan inte komma på något annat.
"Äsch, jag berättade för er nu, inte sant," ler deras pappa och tar en klunk av det röda vinet i hans glas. Edwards blick åker ner till Dereks hand som rör sig mot cheesecaken, innan han låter den åka tillbaka till de blåa ögonen framför honom.
"Så ni basically smög runt och ljög för att träffa varandra, försökte ni återuppleva gymnasiet eller vadå?" får Edward ut sig, och han hoppas innerligt att han inte stammat någon gång i meningen. Men, eftersom att hans bror frustar av skratt, så antar Edward att han inte skämt ut sig. Hans svarta ögon lämnar inte de nu rätt välbekanta ögonen, utan håller sin ögonkontakt med Derek.
"Det låter lite som det, faktiskt," säger nittonåringen och vickar på ögonbrynen åt sin pappa och Ms Chavrone.

Dereks mamma himlar lekfullt med ögonen och Derek lägger märke till att rodnaden lagt sig, som om hon vant sig vid situationen.
"Jag vill i alla fall inte återuppleva gymnasiet", säger hon sakligt och torkar sig med servetten runt munnen.
"Hur är det med era relationer?" frågar hon sedan och Derek vill sjunka genom marken.
Vad ska han svara på det?
Tänk om Eddie har någon?
Screw you, din hämndlystna mamma, tänker han, fokuserar på Edwards mörka ögon istället, försöker se vad den andre tänker.

Frågan får deras pappa att vända blicken mot sönerna med höjda ögonbryn.
"Åh, när man har så pass mycket plugg som jag har man ingen tid till att träffa någon, tyvärr," säger Tony med ett enkelt skratt. Edward vet dock att det inte alls är sant, men eftersom att han lovat sin bror att hålla det en hemlighet, så påpekar han ingenting om det. "Jag är lite tråkig när det kommer till kärleksrelationer."
"Jag har aldrig riktigt känt för att ha ett stadigt förhållande, alls" säger Edward och rycker lite på axlarna. Han bestämmer sig för att utesluta faktumet att den dumma vanan kommit från hans pappa, under omständigheterna. Plus så ser han ingen mening med att Derek och Ms Chavrone ska veta om hans dåliga vana.
"Hur kommer det sig då?" frågar Ms Chavrone som snuttar lite på sitt vin. Varför så många frågor?
"Jag har ingen aning, har bara inte fallit för någon," Edward ler mot modern medan hans fingrar fortsätter att pilla med ringarna. Han har inte direkt försökt falla för någon heller, det får komma som det kommer helt enkelt.
"Han har för höga krav," skämtar Tony vilket får hans pappa och Ms Chavrone att skratta. Edward skrattar till han också och gnager enkelt på sin underläpp, det kanske är sant. "Du då Derek?" Sjuttonåringens blick åker upp från ringarna till killen mittemot sig.

Frågan får det att hetta till halsen och det kräver hela hans viljestyrka att tränga ner rodnaden.
"Ja alltså", börjar han och lyckas än en gång få det att låta nonchalant. "Inget direkt seriöst, något i nian var det väl, kanske nåt i mellanstadiet... har inte orkat bry mig direkt."
Han skakar på huvudet och himlar med ögonen åt sig själv.
"Derek har väl aldrig prioriterat förhållanden och så", börjar modern, men innan hon hinner fortsätta ger Derek henne en småsur blick och Ms Chavrone skrattar åt sin son.
Derek skiftar position på stolen, vilket får hans fot att stöta till Edwards igen och den andre sjuttonåringens huvud far upp.
De bottenlösa, svarta ögonen fångar Dereks och han kan inte hjälpa sig från att förlora sig i dem en stund.

Det är nästan lite skrattretande hur Edward stannat till i väntan på ett svar. Han förstår inte varför, men Derek hade all hans uppmärksamhet när han svarade på Edwards äldre brors fråga. Hans nyfikna tioåriga jag kanske börjar komma tillbaka till honom. Vem vet.
"Det är bra det," säger Mr Baker och lutar sig tillbaka mot ryggstödet. En varm stöt gör sin väg upp över Edwards ben när han känner Dereks fot mot sin igen, och låter sina ögon återigen stirra in i Dereks blåa. "Ni ska fokusera på skolan, och ta förhållanden som de kommer." Edward ler lite svagt för sig själv, deras pappa brukar alltid komma med en uppmaning. Sjuttonåringen skjuter upp sina glasögon en aning i försök att gömma sina rosa kinder från Dereks blick.

"Dåså!" mr Bakers röst får Derek att rycka till och han blinkar några gånger. "Det ser ut som att alla har ätit", konstaterar mannen och börjar (oväntat graciöst) att samla ihop efterrättstallrikarna.
"Du kan ju inte ta allt själv", protesterar Dereks mor och plockar bestämt ihop resten av faten.
"Jaha.." säger Tony tillsist och sträcker på sig med en gäspning. "Jag antar att vi ska lämna de två lovebirdsen ifred, då."
Han reser på sig och gestikulerar åt de yngre att följa hans exempel och lämna bordet.
En stöt av ensamhet far igenom Derek när Edward reser sig och för att dölja sin besvikelse ler han mot mr Baker och säger ett enkelt
"tack för maten."