Lovely brothers [PRS Skorpa & Beben]

Jimin biter lätt i sin läpp, bråkar lite med tankarna innan hans hjärna tillslut ger upp och låter Jimin ta upp både penna och ett papper ur hans skolväska. Han trummar lite med pennan på pappret, funderar i ett tag på vad han kommer låta sig själv att skriva men även där ger hjärnan upp, igen, och han bara låter allting på hans hjärna komma ut som ord på pappret.
"Ehm ... Hej. Jag tror du vet vem jag är, och gör du inte det så är det Jimin. Snälla sluta inte läsa bara för att det är jag. Men det är liksom så att ... Det kanske var kärlek, du vet. Det du sa. Liksom, jag vet inte. Du får mig att känna mig speciell, och du borde inte det för vi har knappt känt varandra i ett dygn och jag borde inte känna såhär men du gör mig så nervös men ändå glad när du pratar med mig. Alltså ... Jag vet inte ens själv. Hata mig inte för att jag säger detta, snälla. Du var säkert inte ens seriös men det skulle antagligen kännas konstigare om vi lät det vara utan att ta upp det och jag kanske överdriver för jag vet inte vad jag känner och det är typ en helt ny känsla och jag vet inte vad du gör med mig. Jag vet inte om jag bara är glad över att ha en vän eller om jag är glad över att det är du som är min vän. Bara ... säg att du var seriös. Eller nej förresten, gör inte det. Bara låtsas som att det"
"Vad fan, Jimin", suckar den blonda åt sig själv och viker ihop pappret. Han inser själv att han aldrig skulle kunna ge det till Yoongi iallafall, så de är bara bättre att skriva något som inte är så konstigt. Han tar upp ett nytt papper och börjar skriva på det istället, lämnar det mycket tommare än det förra som han nästan hade skrivit klart hela sidan på.
"Det är okej. // Jimin" skriver han på den innan han viker ihop den nya lappen, och ska precis resa sig upp för att gå mot den äldre elevens skåp när han ser Taehyung springa mot honom.
"Hej, förlåt att jag är lite sen", flåsar han och saktar in mot sitt eget skåp. "Vi måste skynda oss så att vi inte kommer försent." Jimin nickar och ställer sig borta vid Yoongis skåp och puttar diskret in en av lapparna, utan att riktigt se efter vilken det var, medan Taehyung tar av sig sin jacka och tar ut skolböckerna de ska använda.
"Är du redo?" frågar han och får en kort nickning av Jimin innan de börjar gå mot den första lektionen för dagen.

Det känns som att engelskalektionen är längre än någonsin, som att varje minut är egentligen en timma. Yoongi stirrar ut mot ösregnet som slår högt mot skolans tak, han funderar på om han kanske ska ut på taket sen, för frisk luft.. kanske under lunchen? Han lär ju inte äta något då så varför inte. Den mörkhåriga kan dock inte sluta tänka på Jimin som suttit mittemot honom, hans reaktion var inte ett bra tecken, alls.
När lektionen sedan slutar, vilket han väntat på i evigheter, så skyndar han sig mot sitt skåp. Namjoon och Hoseoks lektioner slutar inte förrän om ännu tio minuter, men han bestämmer sig för att inte vänta på dem. Det är sällan de är med varandra under raster och luncher. Men ett enkelt handryck öppnar han sitt blåa slitna skåp som några före detta elever klottrat lite på. Men Yoongis förvåning ser han hur en lapp dalar ner från skåpets kant och landar på golvet, han tar trött upp den igen för att se den långa texten. Från Jimin.

Taehyung sätter sig ner på en ledig bänk och Jimin sätter sig bredvid honom, och någon minut senare börjar läraren gå igenom det de ska prata om i en och en halvtimma framåt. Den blonda tar upp ett anteckningsblock och sin penna för att börja anteckna det läraren säger men när han tar upp boken följer en av lapparna med det. Sextonåringen ser lätt på lappen, biter sig i läppen och öppnar den. Utan att visa det börjar hans hjärta dunka hårt, han hade gett Yoongi fel lapp. Han hade stoppat in den långa lappen, när han babblar om känslor och allting som han inte skulle säga till den äldre eleven.
Fan, fan, fan tänker han och vet inte vad han ska göra med sig själv, för hur kunde han vara så dum att inte kolla vilken lapp han la i och nu kommer den mörkhåriga eleven kanske aldrig vela prata med honom igen, för han var ju inte seriös men Jimin var det men Jimin kan inte bli kär för han vet ju hur det kommer att sluta och han vill inte bli lika sårad som hans mamma hade blivit och nu öppnar han bara upp sin kropp för att bli det. Han suckar ljudlöst, ser lätt upp på läraren som tack och lov inte har märkt att Jimin inte riktigt fokuserar på det han borde, och börjar tänka på hur han ska fixa detta nu. Om han ens kan fixa det, den äldre kanske aldrig vill prata med honom igen.

Yoongi känner hur någon står bakom honom, men vänder sig inte om förrän personen lagt en hand på hans axel. Framför honom står Namjoon som dragit på sig ett par rena svarta jeans och en svart långärmad med någon vit text, som Yoongi inte kan uttala då det är på franska, antar han. Den yngre killen har antagligen tagit kläderna från byrån de delar på, vilket inte förvånar honom alls.
"Vi fick sluta lite tidigare Hyung, följer du med till kafeterian?" frågar han och drar handen genom sitt hår, men stannar rörelsen när han får syn på något i hans hand. "Vad är det där?" Yoongi blir generad och trycker ner den i fickorna på sina ljusa slitna jeans innan han slår igen sitt skåp.
"Det är ingenting, kom vi går." den mörkhåriga killen drar tag i den yngres arm, för att dra med honom mot kafeterian.. fan fan fan, hur i helvete ska han prata med Jimin nu?

Den blonda ser lätt över till sidan, på Taehyung som lyssnar på läraren. Jimin försöker, han försöker verkligen, att lyssna på kvinnan som pratar om astrologi eller något, men det går inte. Det enda han kan tänka på är lappen som han gav till Yoongi, och hur mycket han har förstört den vänskapsrelationen de typ hade fått.
En och en halvtimme senare packar Jimin ihop sina saker, och han fick inte något gjort över huvud taget. Han hänger väskan över axeln och går ut från klassrummet tillsammans med killen i glasögon.
"Mår du bra?" den brunhåriga ser på honom och Jimin nickar lätt.
"Japp." Ett litet leende letar sig fram över Jimins läppar, och även om det är falskt ler Taehyung tillbaka medan de går till nästa lektion.

Pappret i Yoongis händer har blivit skrynkligt efter alla gånger han vänt upp och ner på det för att se om lite mer text dykt upp. Plus så kan han inte sluta pilla nervöst med det, det är slitet men han kan fortfarande se texten tydligt om han försöker. Yoongi drar handen frustrerat genom sina mörka lockar och sätter sig ner mittemot Namjoon och Hoseok som dragit fram en kortlek för att hålla dem sysselsatta. Den äldsta ut av killarna brukar alltid vinna, men just kan han inte koncentrera sig ett skit.
"Yoongi, vad är det?" frågar Namjoon och den mörkhåriga skickar iväg en mördande blick, då han inte förstår varför Namjoon slutat med det formella språket.
"Det är ingenting, vi kör." mumlar han och låter blicken se upp lite mot Jimin som antagligen är på väg till sin andra lektion, men tvingar ner blicken på sina kort strax igen.

Jimin märker av Yoongi som sitter med de två killarna från caféet igår, men han ser bara på honom i en nanosekund och går bara mycket snabbare efter det. Han känner lätt av att någon ser på honom också, men han intalar sig själv att det är Taehyung och inte Yoongi, men innerst inne vet han att han har fel.
Jimin och Taehyung ställer sig utanför salen, väntar på läraren utan att riktigt prata men den blonda märker att han tycker att Jimin har betett sig ganska konstigt men är för vänlig för att nämna något om det. Istället börjar han att prata om det de gjorde innan Jimin hade börjat här, och Jimin nickar åt killen i glasögon utan att riktigt lyssna på vad han säger.

Yoongi drar upp benen mot sin kropp medan han lutar sig mot fönstret, som låter honom se de stora vattendropparna som faktiskt börjat sakna ner. Hans blick åker mellan korten i sina händer till den yngre killen som väntar en bit bort i korridoren. Yoongi måste prata med honom, det vet han mycket väl.. men han kan inte göra det nu, han har ingen aning om vad han skulle säga. Han vill inte vara kär i någon, han kan inte vara kär i någon. Inte någon som han känt i mindre än 24 timmar, man kanske inte ens kan säga känt?
Fan fan fan.
Innerst inne vill han va med Jimin, varför har han ingen aning om. Deras konversationer har inte varit särskilt storslagna, de vet väldigt lite om varandra.. men någonting med den blonda får Yoongis fjärilar, som han inte ens trodde existerade, att dansa i hans mage.. eller är det kanske tjurar som slåss mot varandra? Han kan inte riktigt lägga ord på vad det är han känner, men det är definitivt någonting.

Jimin märker hur den äldre, som sitter en bit bort, ser på honom ibland. Hans blick bränner i Jimin som om det vore laser, men han vågar inte se tillbaka på den äldre eleven. Han pratar lätt med Taehyung, typ om vad de gjorde efter skolan och han nämner jobbet på caféet och inser att det antagligen kommer att bli väldigt awkward att jobba där om det kommer att fortsätta vara såhär med Yoongi i fortsättningen. Jimin skulle ha sett till att han la i rätt lapp, varför gjorde han inte det? Hur kunde han vara en sån stor idiot att han la fel lapp i den äldres skåp utan att ens försöka se till att det var rätt lapp? Tänk om den äldre har läst den och aldrig vill prata med honom igen, på grund av det Jimin skrev. Tänk om nästan allt är Jimins fel bara för att han inte kunde se efter vilken lapp han la in i skåpet. Varför kan han inte bara vara en vanlig människa med vanligt konsekvenstänk?

Kortspelet tar slut efter en liten stund, Yoongi hade inte vunnit, vilket förvånade de två yngre eleverna mittemot honom. Yoongi själv brydde sig inte särskilt mycket, utan ställer sig upp från bänken för att låta de andra två köra en runda själva. Han börjar gå mot Jimin, medan han känner sitt hjärta dunka något hysteriskt. Det tar allt hans mod att ta tag i den yngres hand och dra med honom bort bakom ett hörn. Visst är det jävligt fräckt, och en jävla kliché, men han orkar inte bry sig just nu. Hans liv har blivit en jävla kliché sen Jimin kom in i hans liv. Den mörkhåriga släpper taget om hans hand och försöker komma på vad det är han ska säga.. han hade verkligen inte tänkt igenom det här tillräckligt. Yoongi ska precis öppna munnen för att säga något, men blir avbruten då den blondas lärare kommer springandes.. antagligen försenad. Yoongi harklar sig när han generat ser på den yngre och drar upp lappen ur en ut av fickorna på hans jeans.
"Jag tror vi borde prata sen.. okej?" mumlar han och kliar sig bakom nacken för att sedan lägga pappret i Jimins små, men gulliga händer.