Skattöns begynnelse. (Privat.)

Råttan stirrar ut över det stora blå innan han får sällskap av styrmannens papegoja. Den slår sig ned högst upp i masten.
"Vill ha guld!" Kraxar gojan otåligt och Råttan ser bistert på den.

När Alez är färdig med att välja kartor så går hon ut på däk och ropar till sig besättningen.

"Schas!" Säger Råttan åt gojan som vägrar lämna honom i fred. Innan han hoppar till av kaptenens rop och tar tag i ett rep. Om hans händer inte varit så grova och vana skulle han säkerligen fått repsveda på vägen ned, turligt nog så får han inte det när han åker ned från toppen på skeppet och stoppar sig nära däck.

"Jag har redan kommit på en skatt, med hjälp av Råttan", sa Alez och kastade en snabb blick på honom.
"Massor av kartor!"

Förvånade mumlanden och en hel del förebrående blickar på Råttan får honom att vilja skratta. Egentligen tycker han att de borde hålla käften allihopa eftersom de dönickarna bara kan lyda order och knappt komma med några åsikter om man inte skriker åt dem.

Alez blänger på besättningen tills de tystnar. "Det var det jag ville säga. Ni kan gå till era uppgifter nu, mina herrar.
Hoppas ni får en behaglig färd", sa hon artigt, bugade sig och stegrade sig in i sin hytt igen.
Hon hade tillbringat mycket av sin tid i sin hytt nu för tiden, men Alez behövde inte göra så många saker och om det var något kunde de ju bara ropa på henne.

Råttan bestämmer sig för att vara på däck en stund, några minuter skulle inte skada. Men han lyckas inte ens med några minuter när han börjar klättra upp för masten för att se till att den är oljad, repen sitter åt, seglen sitter fast. Han är väl bara lite ovanligt orolig för att skeppet ska falla itu. Eller egentligen orolig för att hans kära mast ska ta stryk.

((ide torka... -.-))

((Vi kan ju snabbspola eller något. XD ))

((Till Papegojön? C: ))