Privatroll Hp luna Och dillen99

Jag tar emot knivarna och rullar dom i händerna.
"Tack, men rakbladet kan du behålla" säger jag och stänger hennes hand. Det var svårt att förstå att San litade på mig redan. Jag litade inte riktigt på henne men hon var faktiskt helt okej. Medan vi går genom skogen tittar jag hela tiden runt omkring mig. Dagarna gick så snabbt. Även fast dagen just börjat var det redan som eftermiddag.
Jag sätter mig ner mot en trästam.
"Vi behöver vila" säger jag till san.

Jag nickar när han tackar nej till rakbladet. "men du, har du någon släkting i dem anndra distrikten då?" frågar jag när vi satt oss ned. Allt gick så fort. Vi kunnde desutom inte vara många kvar nu. Dem från 9 dog ju och några anndra måste ju oxå vara döda.

Jag lutar huvudet mot trädet.
"Nej..." svarar jag. "Ingen".
Jag ler mot henne. Hon hade faktiskt varit snäll men tanken på att hon var en karriärist skrämde mig. Hitils hade ingen av karriäristerna dödast.
"Jag vaktar, du sover. Nu!" Säger jag och fingrar på mina knivar.
"Jag fixar mat."

" okej och jag litar nu på dig då vakta du så sover jag!" säger jag med omtanke och lägger mig lätt ned. Vinden blåste kallt på magen. I år fick ju alla tjejer lov att ha en kort tröja på sig. Jag blundar och känner hur tröttheten om famnar mig. Jag sover snart.

När jag är säker på att San somnat går jag iväg. Inte långt ändå. Jag ville vara där om något hände. Jag träffar en kanin med min kniv och samlar bär. När jag kommer tillbaka sätter jag mig brerdvid San och bara tittar på henne. Hon var nog snäll även fast hon var en karriärist.
Men.. tänk om allt bara var ett trick?
Nej, nej.. Det är det inte! Du ljuger!
Men tänk om du bara blir lurad?
Nej! Du ljuger!
Hon är född till karriärist
Tyst! Tyst!
Jag bollas mellan tankar om vem san var. Tillslut vill jag inte längre. Jag rotar i min väska och hittar repet. Jag tänker inte efter innan jag binder henne.

DRÖMMER:
jag ser en gestalt, Mat är det ju, jag går närmre men när jag kommer tillräckligt nära ser jag att han håller i en båge, min båge och mina pilar. Han siktar på mig. Jag känner tårarna komma bakom ögonen men släpper inte fram dem. Han släpper sakta pilen och den for iväg mot mig. Jag kan inte röra mig för jag är helt förstenad. Den träffar mig mitt...
VAKEN:
jag vaknar snabbt upp och känner mig konstig. Jag ser mig omkring och ser Mat. Han har bundit mig. Jag skakar lätt på huvudet. " så jag kunnde inte lita på dig?" frågar jag savgt. Jag tittar på honom. Jag känner hur knivarna i mitt midje bälte ligger mot marken när jag sitter halft på dem. Jag vet inte vad jag ska tro liksom.
" varför?" kvider jag för jag visste mitt öde nu.

Jag skakar långsamt på huvudet.
"Det kan du visst..." säger jag. "Du skulle ha dödat mig! Hör du det!?" skriker jag sedan och tårarna kommer. Jag tittar på henne länge utan att röra en min.
"förlåt" är det ända jag får ur mig.

Jag ser på honom med en blick som visar att jag tagit fel man. "knyt upp" säger jag oberörrt och vill skrika åt honom oxå. "kny upp mig!" skriker jag hårt. Jag trodde inte min bild. "jag litade på dig" viskar jag sakta då en tår trängr fram på kinden.

Jag skakar på huvudet då allt mer tårar kommer fram.
"Nej... Jag kan inte! Inte nu!" säger jag och tittar ner på henne. Jag tar upp min och hennes väska på båda axlarna.
"Hejdå..." säger jag innan jag börjar gå.

Jag skakar sakta på huvudet då han tar min väska. " nej...du kan inte..." viskar jag sakta. Jag fingrar på knivarna och skär sakta upp repet bakifrån. Jag ställer mig upp och går efter honom. Jag tar min väska ooch pilbågen även kogret och går från honom. " nudå.." visir jag då en tår kränger ned från kinden. Då kommer flickan från 1 fram ensam. Jag tittar konstigt på henne. " vart är dem anndra då?" frågar jag och tar snabbt fram bågen och laddar en pil.