Härskarringen [Privat roll]

Gandalf föser bort hoberna. Ligna ser sig omkrign. "Legolas, ducka" skriker hon. Legolas duckar och orchen träffar en sten i stället.

Hon känner en pil i axeln och drar häftigt efter andan av smärta. Dock sitter den inte så djupt och hon drar bort den från det blödande såret.
Åter har hon ner en Orch och de är slutligen döda, Serana faller flämtande ner på knä och håller sig för axeln.

Ligna springer fram till Serena.
"Hur är det?" frågar hon även om det är en dum fråga.

"Okej." mumlar hon och tar bort handen som färgats av blod och Boromir knäböjer vid henne. "Sluta ljug." sa han allvarligt och drog upp hennes skjorta för att rengöra såret.

Ligna lämnar dom två människorna och går bort till Legolas. Han får syn på henne och ler.
"Tack för att du varnade mig" säger han. Ligna ler och kramar honom.
"Måste du vara sur på mig för att jag följde med?" frågar hon osäkert.
"Nej det måste jag inte, men det är jag" svarar han.

Serana biter ihop då han rengör såret och lindar det. Sedan hjälper han henne upp på fötter. "Okej?" säger han oroligt och hon nickar.

Ligna släpper Legolas.
"Snälla du! Om du fortsätter så här kan det förstöra hela uppdraget" säger hon och går bort till Serena.
"Mår du bra?" frågar hon.

Serana ler mot henne. "Det är okej, såret var inte djupt." ler hon och ignorerar smärtan o axeln och ser på Legolas. "Försjutton hon är minst 600år, det är väll på tiden att hon får följa med på uppdrag."

"600 är man en ganska ung alv" säger Legolas.
"Tack" mumlar Ligna till Serena.
"Kan ni två sluta bråka så att vi kan ge oss i väg?" frågar Gimli.

"Jag är 18 och yngst i sällskapet, så jag kan knappast tycka att 600 år är ungt." flinar Serana och nickar åt Gimli. "Jo, det tycker ja." sa hon och de fortsätter att gå och Boromir håller sig näar henne, som om hon skulle tappa balansen vilket ögonblick som helst. "Det är inte benen som är skadade utan axeln." flinar hon roat åt hans oro.