Evolet Gray's Dagbok. [SV, G, PG-13]

awsome

Assuperdupermegaawesomebra!!!!!!!!!!

Jätte bra!

Superbra!

Kapitel 6. Oväntat besked.

Det var torsdag kväll och Evolets mamma och hennes kille skulle snart komma hem igen. Veckan hade gått otroligt snabbt och Evolet hade äntligen sluppit Natalie och hennes gäng. De hade faktiskt verkat ganska rädda för henne och inte gjort något försök till att mobba henne, annat än stirrat hotfullt, vilket var, för att komma från dom, samma sak som att säga att de tyckte om henne. Inte för att Evolet någonsin kunde tro att de gjorde annat än hatade henne, okej, möjligen avskydde.
Evolet kastade en blick på klockan och sedan på brevet som låg bredvid henne. Det var den sista juli idag och imorgon skulle alltså Hogwartsexpressen föra henne till Hogwarts. Bara ett problem återstod.
Ett klickande ljud hördes när ytterdörren låstes upp och Evolet reste sig upp för att möta sin mamma i dörren. Hon omfamnade henne utan ett ord och fick en stel kram tillbaka.
”Hur har du haft det?” frågade hennes mamma ännu stelare.
”Bra.” svarade Evolet svalt.
Hennes mamma nickade utan att titta på henne och gick in i köket med sina väskor.
”Var är Simon?” frågade Evolet. Simon var hennes mammas pojkvän och otroligt irriterande.’
”Han åkte hem till sina föräldrar, de skulle resa bort och han skulle ta hand om sin lillebror.”
Evolet försökte svälja sin lycka, Simon hade aldrig varit varken snäll eller trevlig när hennes mamma inte var i närheten.
”Det ligger ett brev här!” ropade hennes mamma. ”Och det är adresserat till dig!”
Evolet hade visst lämnat kvar brevet på köksbordet.
”Ja, jag tror att det är bäst att du läser det.” Hon gick långsamt in i köket.
”Visst, jag gör det nu, men bär upp mina väskor är du snäll.”
”Visst.” tänkte Evolet, även fast hon inte sa någonting. Hon tog upp väskorna och bar dem upp för trappan till sin mammas rum.

När hon kom ner stod hennes mamma med brevet i handen, hårt höll hon i det med vitnande knogar. Hennes ögon var svarta när hon vände sig om mot Evolet.
”Struntprat.” väste hon. ”Du ska inte till någon okänd skola för… freakar.”
Evolet stirrade. ”Men…”
”Du går redan i en fantastisk skola, och det blir det inga ändringar på!”
”MEN DU FATTAR JU INTE! JAG HAR INGA VÄNNER, JAG ÄR UTANFÖR OCH MOBBAD, NÄR SKA DU FATTA DET!?” skrek Evolet.
Hennes mamma stirrade på henne. Det vart nog för Evolet som rusade upp för trappan och in till sitt rum.

”Idag har det typ varit den värsta dagen i mitt liv. Mamma läste mitt Hogwarts brev och förbjöd mig att åka dit. Men jag är fast besluten att jag ska gå på Hogwarts. Mitt liv måste få en ändring. På nått sätt.”

azome som vanligt!

Ååh braaa : DD Meraa ♥

Totally awesome ♥

HÅLLER MED

Jättebra