Heart's On Fire [SV]

STOPP STOPP STOPP!
Ni glömmer att jag har lovat er minst tre kapitel till på den andra! Hur ska jag hinna?

Thihi! Du får väl skriva lite mer....♥

Jusste...aja båda äger!

Som utlovat! Ska se om jag hinner skriva ett till idag också.


~Kapitel 10.~
Draco Malfoy:

Han drömde den natten, det visste han, men när han vaknade nästa morgon kom han inte ihåg vad han hade drömt om. Bara att det hade varit en hemsk dröm han faktiskt inte ville minnas.
Han var alldeles kallsvettig över hela kroppen och längtade efter Hermione. Att hålla om henne och sticka ner näsan i hennes underbara, väldoftande hår.

Dagen kändes lång, eftersom han bara fick se henen på avstånd, och inte hålla om henne. Ilskan bubblade inom honom när han såg Weasley klumpigt flörta med henen. Fast Hermione verkade inte bry sig, hon verkade inte ens märka hur han höll på. Hon hade bara ögonen för honom. Han log mot henen, snabbt och diskret och hon log tillbaka.

Hermione Granger:

Han tittade på henne och log. Hon log tillbaka och kunde inte ta ögonen ifrån honom.
”Hermione, hör du ens vad jag säger?” frågade Ron irriterat.
”Ja.” sa hon frånvarande.
”Vad sa jag då?”
”Eh, jag vet inte?” Hon rycktes plötsligt tillbaka in i verkligheten och slet bort sin blick från Draco och vände sig mot Ron istället.
Några tredjeårs elever från Hufflepuff fnissade när dom gick förbi och kollade på Hermione. Ron suckade djupt och tittade besviket åt ett annat håll. Harry tittade strängt på henne. ”Vad är det?” mimade hon.
Han ryckte bara på axlarna.
”Nehe, men va så sur då.” väste Hermione. ”Jag går till biblioteket.”
”Men, Hermione, vi börjar om en kvart!” ropade Harry efter henne.
”Tror du inte att jag kan hålla reda på tiden själv!” ropade Hermione argt bakom axeln
”Tjejer.” muttrade Ron, men det hörde inte Hermione, för hon var redan påväg till sitt älskade bibliotek.

I biblioteket mötte Hermione Ginny.
”Hej.” viskade Hermione till Ginny, eftersom madam Pince var i närheten skulle de säkert åka ut om det pratade så mycket som en gnutta för högt.
Ginny nickade åt Hermione med ett leende på läpparna. Just då kom Draco in genom dörren.

GAAH!!! MEEEER!!!

Helt Azome!

Åhh... Jag vill veta vad som händer, det är jättebra och jättespännande!

Jag är så himla ledsen över att behöva säga det här, men det kommer troligtvis bara ett kapitel till, och möjligtvis en prolog om vad som hände efteråt. Men jag lovar att det ska bli ett långt kapitel. :'(


~Kapitel 11.~
Draco Malfoy:

Han hade följt efter Hermione till biblioteket, men när han kom in var de inte ensamma som han hade hoppats på. Ginny Weasley var där. Ett förvånat ”Åh.” slank ur honom och lill-vesslan vände sig om. Hennes läppar smalnade när hon såg vem det var.
”Hejdå, Hermione.” hon slängde väskan över axeln och marscherade med bestämda steg ut från biblioteket. Hon gav Draco en hånfull blick innan hon fortsatte i riktning mot Trollkonsthistorian. Hermione log mot honom, men mer kunde de inte göra, eftersom madam Pince fortfarande snokade runt och höll ett vakande öga på dem.
Hermione kollade på klockan som visade 10:30 och viskade,
”Jag måste gå nu.”
Sedan försvann hon ljudlöst ut från biblioteket.
Draco hade fortfarande fem minuter på sig innan han måste börja gå till Förvandlingskonsten, så han slog sig ned i godan ro med ett nött exemplar av Hogwarts historia.
Draco kunde inte koncentrera sig på bokstäverna som hoppade framför ögonen på honom, så istället funderade han på vad Hermione sagt om att hon också ville att de skulle slippa smyga med sitt förhållande. De kunde slippa göra det, men då måste de vara beredda på att kunna ta konsekvenserna. Draco var det. Frågan var bara om Hermione kände likadant.
Han reste sig upp, slängde väskan över axeln och gick därifrån. Utan att lägga tillbaka boken på sin rätta plats.
”Kom tillbaka din odåga!” skrek madam Pince efter honom. Han flinade. Lite av Slytherins Stolthet var bevarad någonstans inom honom i alla fall.

”Fem minuter sen, Mr Malfoy. Fem poängs avdrag från Slytherin.” McGonnagalls röst skar genom tystnaden som uppstått bland Slytherineleverna i Förvandlingskonst salen.
”Jag kan faktiskt klockan, professorn.” konstaterad han.
”Det skulle jag allt bra gärna vilja veta. Gå och sätt dig på din plats för annars blir det femtio.” hon tittade strängt på honom.
Han suckade högt och slog sig ned bredvid Zabini.
”Som jag sa innan Mr Malfoy kom in och avbröt mig, så handlar Förvandlingskonsten till största del om…”
Där slutade Draco att lyssna. Han sjönk djupare och djupare ner i sina egna tankar och hans huvud gled ner från handen just som klockan ringde till Lunch. Han ryckte upp sig och slängde väskan över axeln. Han skulle just gå därifrån när en stark hand grep tag om hans axel. Han vände sig ilsket om. Det var professor McGonnagall.
”Jag skulle vilja prata med dig, Mr Malfoy.” sa hon bara. Han suckade och följde efter henne till katedern.
”Ni kan gå.” ropade professor McGonnagall till Crabbe, Goyle och Pansy som uppenbarligen hade stannat för att vänta på honom.
När de gått slog sig professor McGonnagall ner på sin stol bakom katedern, men erbjöd honom ingen, så han stod kvar där han stod.
”På senaste tiden har ni halkat efter med ert skolarbete. Och kommit försent.” konstaterade hon bara. ”Jag undrar, vad kan det bero på?”
”Jag har bara mycket att tänka på, professorn.” mumlade han.
”Jag förstår det, men skolan kommer faktiskt alltid i första hand.” Han nickade uttråkat.
”… Så jag skulle föreslå att du tog hjälp av någon som redan har fantastiska betyg i alla ämnen.” Han tittade på henne. Han tänkte då inte ta hjälp av en stöddig Ravenclaware eller något om det var så hon menade. Nej, då klarade han sig bra, tack så mycket.
”Och själv skulle jag i först hand föreslå Miss Granger…” hans huvud flög upp från den ned sjunkna ställning det hade fallit ner i. ”… eftersom hon alltid haft högsta betyg i alla ämnen.”
Han log inombords. ”Javisst, det skulle väl gå bra.” professor McGonnagall gav honom en förvånad blick. Hon hade nog aldrig föreställt sig att han skulle vara villig att ta emot hjälp från en mugglarfödd Gryffindorelev. Speciellt inte den som var bästa vän med den person han uppenbarligen hatade. ”antar jag.” la han snabbt till när han såg hennes min.
”Då pratar jag med Miss Granger senare idag, och sen får ni två bestämma tid och plats.” Han nickade med lyckan bubblandes inom honom. Äntligen skulle ha få träffa Hermione offentligt, utan att behöva bry sig om vad andra tyckte, för enligt de enda dom skulle få veta var att han inte hade något val.

helt azom!


synd att det snart är slut.

ÅÅÅÅÅÅZZZZZUUUUM!!!! Vill ej att den ska ta slut... :c