Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna märkte Edvards blick alltför sent, efter att hon redan stängt munnen igen.
Gjort var gjort, hon fick väl bara stå ut med konsekvenserna då även om hon inte riktigt förstod sig på det här. Varför de tog så hårt på sådana saker, sånt som Sienna såg som småsaker.
Men hon kom ju också ifrån en helt annan bakgrund än vad dem gjorde. Även om hon till största delen växt upp såhär, så hade hon uppfostrats annorlunda - hennes föräldrar var ju ändå ifrån helt andra förhållanden än hans, och därav hade de väl också kanske ett annat sätt att uppfostra sina barn.
"Så hon flydde landet på grund av spegeln?" frågade hon som för att försäkra sig, det lät för henne obegripligt att det var så viktigt.
"Jag kan inte säga emot att det verkar vara fyllt av intriger, i vilket fall som helst." log hon.

" Ja det gjorde hon." Sa hon och stirrade allvarsamt mot Sienna.
" Hon är avskyvärd. Och som om inte spegeln var nog så är hon ute efter allt jag äger. Efter jag har dött." Sa hon och det var som om detta var den största sanningen hans farmor någonsin stött på.
"Men Edvard du vet vilka grejer som ska gömmas- jag har gömt en del redan. Men det finns fler saker. Du vet, dem ska hon aldrig få lägga ens ett finger på." Sa hon och Edvard flinade lite.
"Jag har full koll Farmor." Sa han och gick fram och pussade hennes kind.
" Det är principsaker Sienna, försök inte ens förstå. " Sa han för att sedan mima.
Det är galenskap. Till Sienna bakom sin farmor.

Allt det här var för Sienna något oförståeligt, men det skulle det väl alltid vara.
Det var väl kanske lite speciellt med en såhär högre släkt, åtminstone med dem äldre i den och det var väl bara att gilla läget.
Edvards miner och svar fick henne att inte kunna hejda ett skratt, även om det kanske inte var det mest passande - men hela situationen kändes bara så komisk.
"Jag tror nog det är det bästa." log hon roat, skakade lätt roat på huvudet åt de båda.

Hans farmor log mot Edvard för att sedan se på Sienna.
" Så hon bor i grannlandet, så jag åker dit imorgon- tidigt på morgon." Sa hon för att svara på frågan hon ställt tidigare.
Barnen fikade klart och tog sig ned från sina stolar, med lite hjälp då de var yngre och begav sig till lekrummet som fanns på nedervåningen i anslutande rum.
Edvard fortsatte bortåt för att hämta något lite stärkande åt sin farmor och då passade hon på.
" Så Sienna, får jag äran att bli gammelfarmor än gång till?" Frågade hon lite lågt och lite sådär konspiratoriskt nästan.

Det hela lät fortfarande konstigt i Siennas öron, men hon beslöt sig ändå att det var bäst att inte säga något om det. Hans farmor fick väl ha sina konstiga sätt att se på saker och leva, hon förstod sig då inte på det.
Efter att ha hjälpt barnen ner dröjde hon sig kvar lite mest som sällskap kvar åt damen, och självklart frågade hon om just det.
Det var ju fortfarande en rätt öm punkt hos Sienna - det gjorde ont att hon antagligen gjort Edvard besviken med det, med att hon inte ville det. Eller ville och ville - tanken på att få ännu en liten bebis i sina armar var underbar. Men hon vågade inte, vågade inte en till förlossning eller riskera att något av de andra kom i skymundan. Men att hon inte ville det kändes inte lönt att förklara för farmorn, det räckte med att hennes man blivit besviken på det - hon behövde inte deras förmaningar om saken också.
"Jag vet inte, inte ännu tror jag. Jag har haft nog med förlossningar för ett litet tag." log hon lättsamt, valde att svara mest tvekande på det - hon ville inte neka det helt för att inte orsaka en massa drama. Trots allt var det ju relativt känt att hon hade haft tre väldigt jobbiga förlossningar så hon hoppades väl åtminstone på lite förståelse för det.

Hans farmor synade henne noga, fundersamt och Edvard klev fram och ställde en likör framför henne.
"Seså, drick nu denna farmor så du klarar av resan imorgon." Log han, hade hört några stycken lösryckta ord men det var tillräckligt för att förstå vad det handlade om.
Och av någon övermakt så verkade hon släppa det tidigare ämnet.
Efter en stund så drack hon upp, tackade för sig och begav sig iväg.
Edvard följde henne till dörren, kramade om henne och såg henne vandra till vagnen för att ganska kort därefter åka iväg.
Han stängde igen dörren och gick till Sienna, pussade hennes kind.
" Allt bra?" Frågade han och såg lite oroligt på henne.

Edvard kom med perfekt tajming, och Sienna hade väl sina misstankar om att det kunde komma av att han hört något av vad de pratat om. Också sådant var något hon älskade med honom - de kände varandra så väl vid det här laget, han visste när han borde hoppa in som nu. Vilket verkligen var mycket värt.
För det var ju inte direkt det hon var mest mån att prata om med hans farmor.
"Tack." log hon litet emot honom då han återvände, nickade lätt emot honom.
"Jadå. Är du det då efter hennes ilskna talande om spegel-stölder?" log hon smått, fortfarande rätt road över den där udda historien.

Edvard skrattade lågt av hennes ord och nickade.
"Jag har hört den förut. Är ju favoritbarnbarnet, vet du." Flinade han och pussade hennes kind.
"Hon har gömt sina skatter här bland annat, och hos mamma och pappa. I nått sommarhus vi äger, i bankfack. Jag har all information. Det var det hon nästan berättade varje dag när jag var liten." Flinade han.
" Hon är väldigt ja. Farmor." Sa han och skrattade roat.

Sienna skrattade instämmande med honom, kunde inte annat än att hålla med honom. Något annat sätt att beskriva henne på fanns inte.
"Bättre ord för henne finns nog inte." flinade hon, hon gillade hans släkt men hon måste ändå säga att iallafall delar av den var rätt speciell. Men än en gång hade det väl sina anor ifrån hennes egen familjs bakgrund.
"Så vad hade du för planer nu?" frågade hon nyfiket.

Edvard la armarna omkring sin frus midja och såg på henne, med ett ganska sorgset leende.
"Jag har planer som jag skulle vilja genomföra och planer som jag måste genomföra. "Viskade han och lutade pannan mot hennes.
" Jag måste sätta mig och jobba lite." Viskade han sorgset och pussade hennes läppar mjukt.
" Klarar du dig?" Frågade han och lät händerna vandra upp över hennes rygg och ned igen.