Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna skrattade lätt till åt hennes ord, ägnade dock snart istället sin uppmärksamhet åt Edvard och besvarade mjukt hans kyss.
"Jadå." log hon, glad över att bara få samlas för en sådan liten sak som att fika med hans farmor. Men det var mysigt, på sitt vis.
"Evelyn, sitt still vid bordet." manade hon smått leendes dottern, som var väldigt inbegripen i något samtal med sin äldre bror.

Edvard slog sig ned mellan två av barnen och började ordna med fika till dem.
Som de genast högg in i då de fått den för att sedan servera sig själv.
"Seså farmor, ta. " Log han och hon log svagt tillbaka och tog åt sig, lite te och någon kaka.
"Förnya era löften, vilket rolig sak." Sa hon efter en stunds tystnad.
"Ni borde vara hos dina föräldrar Edvard, de har ju den där trappan. Tänk va fint att gå nedför den efter kyrkan. " Sa hon och det syntes att hon liksom visualiserade detta.
Edvard såg på henne med ett leende på läpparna.
" Det kommer bli underbart oavsett vart vi är." Sa han, och orden han sa var något han verkligen trodde på.

Sienna tog själv någon kaka, liksom med maten hade hon heller alltid varit någon jättestor gottegris heller - även om barnen verkade ha fått den genen. Men å andra sidan så älskade väl alla barn sötsaker, så det var väl inget ovanligt.
"Ja, det ska verkligen bli roligt att få ett bröllop." log hon, såg verkligen fram emot det här - det kändes rent overkligt att dem skulle gifta om sig. Eller ja, dem hade ju aldrig haft ett riktigt bröllop så Sienna tvivlade inte på att det skulle bli fantastiskt.
"Vi har inte riktigt hunnit prata om någonting omkring det ännu, så vi får väl se, fundera och börja planera på när och var vi ska ha det." log hon stort.

Hans farmor log mot henne.
"Åh planera inte för länge unga dam, ingen av oss blir yngre. " Sa hon.
Edvard såg på henne.
" Farmor, snälla låt oss prata om dig. Du ska resa iväg. När?" Frågade han leendes och styrde in henne på ett annat samtalsämne.

Sienna log lätt roat, kände sig inte särskilt oroad över den saken - trots allt såg hon väldigt fram emot det här.
"Det ska jag allt se till." log hon med ett något retsamt ögonkast emot Edvard - nästan som varnande att han inte skulle få för sig någon så konstig idé som att planera för länge. Nej, hon ville ha bröllopet så snart som möjligt.
"Jaså, vart ska du?" frågade hon nyfiket, då hon inte hört så mycket om saken.

Hans farmor såg på Sienna och log ett ganska ansträngt leende.
" Till min syster. Hemsk kvinna." Sa hon ogillande och sträckte lite på sig och avskyn syntes så tydligt.
" Jag har blivit bjuden dit för att hennes barnbarn har fått barn.
"Lika hemsk hon, var glad att du aldrig träffat dem. Edvard de är inte bjudna." Sa hon strängt och Edvard flinade lite.
" Hon bara väntar på att jag ska dö, så att hon kan ta silvret jag fått från Drottningen. Men jag har gömt det. " Sa hon med en allvarsam nick.

Sienna insåg väldigt snabbt att det var någon hon verkligen inte gillade, och det var ju nästan lite skrattretande hur den äldre damen verkade avsky dem så väldigt.
"Ni har en intressant släkt, måste jag säga." log hon smått och fick försöka dölja hur roat det egentligen var - hon tvivlade på att hans farmor skulle uppskatta det. Själv hade hon ju ingen släkt som egentligen var i samma position som dem själva tack vare hennes familjs ursprung.

Hon tittade på Sienna och skakade på huvudet.
"Intressant? nej nej du kommer ångra det du sa när Edvard tar sin rättmätiga plats. Då kommer varenda en i vår släkt hit. Giriga. " Sa hon allvarligt och Edvard suckade lågt.
När han tog sin plats? Herregud han ville inte ens tänka på det just nu.
" Giriga, Farmor nu får du vara ärlig här. De är avundsjuka. För att denna del av släkten har gift upp sig." Sa han och hon stirrade mot Edvard med ogillande min och snörpte på munnen.
" Det är lögn." Sa hon bestämt och Edvard skrattade till.
" Farmor, du vet att vi är lite mer lyckligt lottade. Och silvret från Drottningen är inte det mest värdefulla du äger. " Sa han och såg lite utmanade på henne och hon harklade sig.
" Edvard, sånt talar man inte om." Sa hon och vände bort blicken.
" Det är bara intriger i vår släkt Sienna, du har ingen aning. " Flinade han.
"Du vet syster som hon pratar om, har snott någon spegel från någon som dog för längesedan och farmor måste ha spegeln tillbaka, det är där det har börjat typ." Sa han, det var ju otroligt roande.

Sienna såg med blandade känslor på dagen som hennes man skulle ta över mer. Dels så var det ju självklart roligt främst för honom, och barnen hade ju tack vare det en ljusare framtid än annars. Men samtidigt visste hon att det skulle kräva allt mer ifrån honom och hans tid - en vara han redan hade ont av, enligt henne själv iallafall.
Hon lyssnade roat på konversationen emellan de båda, var själv ganska glad att hennes familj kom ifrån mycket enklare förhållanden ifrån hans. Visserligen ställde det till något för henne nu när hon var här, men samtidigt så slapp hon allt sådant här.
"Jag är ganska glad att min familj är mycket lugnare på det viset." sade hon med ett lätt skratt - båda hennes mor och farföräldrar var ju simpla arbetare, hennes farfar jobbade också tidigare med böcker och skrift vilket fick hennes far in på journalistspåret, och hennes morföräldrar hade varit bönder.
"Vad är det som är så viktigt med spegeln?" frågade hon med en lätt rynkad panna, inte litet roat heller.

Edvard såg på henne och gav henne en varnade blicken när hon tog upp spegeln, hon skulle så få ångra detta.
Men frågan var redan ställd och hans farmor reste sig upp. Rakryggad och stolt.
"Jo du förstår Sienna, kära du." Började hon.
"Denna spegel är gammal, vacker och något du inte kan sätta ett pris på. Det har vandrat i min familj från mamma till äldsta dotter i flera generationer. Jag är äldst i familjen av alla flickor i min generation, men kvinnan som hade den hade inga barn." Sa hon allvarligt.
" Så när hon dog var det genast ett stort problem vem som skulle ärva den. Min syster hävdade att trots att hon var yngre så skulle hon ha den eftersom hon hade en dotter och jag enbart en son. " Sa hon upprört.
"Jag vägrade såklart att höra på henne, jag var äldst så jag skulle ha den. Efter mycket diskussioner, beslutade vi att ge den till mig men så tar hon den under natten som en enkel tjuv och rymmer till en annan stad, senare till ett annat land." Avslutade hon som om detta var det mest självklara i världen innan hon slog sig ned igen och Edvard skrattade och skakade på huvudet.
"Spegeln är gräslig Farmor, du har själv sagt det. " Sa han med ett snett leende.