PRS Medi & Vidomina

Hon log mot dem och såg Rions han sträcka sig efter henne och hon toh den och log stort mot dem.
"Det kan vara bra för alla, människor och vampyrer." Hon rodnade stort och svalde.
"Sen kan en vampyr ha en personlig givare, en feedling kanske?" Hon svalde.
"En feedling är en människa som blir omhändertagen av vampyren, får mat, gåvor i utbyte av blod." Hon såg på dem och rodnade.
"Jag känner mig snurrig. Jag kommer snart." Hon släppte taget om Rions hand och försvann ut från salen.

Rion kände hur en våg av kärlek öste över honom när hennes hand greppade tag om hans. När hon nämnde hur idén skulle se ut nickade han. "Det låter bra.", var allt han fick fram, men tänkte egentligen på hur han skulle charma henne, hur han skulle få tid med henne, bara han och hon. När hon sedan släppte taget hon honom vaknade han upp ur hans tankar. Var skulle hon ta vägen? Rion svalde osäkert och skakade på huvudet som för att tänka efter nyktert. Han kikade på Leo som också såg efter Alice när hon försvann. "Okej..", mumlade Rion och såg efter henne.

Hon hade tagit sig upp till badrummet och vred på vattnet och tog av sig kläderna och såg till att såret var ordentligt plåstrat och ställde sig i duschen. Hon började att löddra in schampo i håret medan hon sjöng tyst för sig själv.

När hon var helt klar tog hon morgonrocken och virade den om sig och öppnade dörren och tassade sig mot sitt sovrum. Dörren stod på glänt och hon öppnade den sakta.

Rion hade ursäktat sig från bordet då Alice hade lämnat de. Leo nickade. Han förstod att de var något mellan Rion och Alice och hade ingen lust att ställa sig emellan de.
Rion gick efter Alice, tyst, så att hon inte skulle märka att han följde efter henne. En inpuls att göra henne överraskad infann sig och han började knäppa upp skjortan för att sedan lägga sig på hennes säng i hennes sovrum. Han ville charma henne, göra intryck och visa att han faktiskt bara hade ögon för henne.
När Alice visade sig i rummet log han mot henne. "Hej.", sa han och placerade en hand vid hans huvud för att stötta sig.

Hon stannade upp och blodet forsade snabbt till hennes ansikte och hjärtat började slå snabbare.
"ehh hej.." Hon såg genera på honom och såg sig om.
"Gick jag fel?" Hon vände sig mot honom igen och drog rocken tätare om sig.

Rion log mot henne. "Jag väntade på dig bara.", sa han. När han förstod att hon verkade generad satte han sig istället upp och började knäppa igen skjortan. "Ursäkta om jag gjort dig obekväm, det var inte meningen. Jag ville bara.."; började han. ".. visa att jag gillar dig med.". Han harklade sig snabbt efteråt och ställde sig upp. Rion gick fram till henne och sig djupt in i hennes ögon. Sedan långsamt, sträckte han sig mot henne för att möta sina läppar mot hennes.

Hon såg på honom och hjärtat slog ännu snabbare och hon lutade sig mot dörren.
"åh..." Hon såg på honom och drog sina händer mot hans bröstkorg och kysste honom.
"Rion." Viskade hon och såg mot sängen.
"Kom."

Nästa dag vaknade Rion med Alice i sängen. Han log ett leende över att se henne och rörde försiktigt vid hennes ansikte för att sedan dra efter andan. Han gäspade. "Är du vaken?", viskade han och satte sig sedan upp. Han visste att han behövde göra sin sysslor för att sätta herrgården i vanlig ordning.

Natten hade varit magisk och på morgonen sov hon och vaknade när han satte sig upp.
"Nej kom med." Hon tog hans hand och log mot honom.
"Snälla fem minuter till? Håll om mig bara." Bedjade hon och såg på honom.

Rion kunde inte neka Alice. Absolut inte när hon hade honom så förtrollad. Han sjönk ner i sängen igen och såg djupt in i hennes ögon. "..Okej, fem minuter till.", mumlade han och närmade sig henne för att kyssa hennes läppar och röra vid hennes ansikte och hår.
"Herrgården går inte av sig själv. Det är jag som styr.", mumlade han och kysste hennes läppar igen. Han förde sina armar om henne och drog henne intill sig. "Jag gillar din idé om en blodbank. Idag tänkte jag sätta den till verklighet."