PRS Medi & Vidomina

Hon tog bröd och började äta och såg på dem.
"Så hur har ni det?" Hon såg på Rion.
"Rion jag måste diskutera lite saker med dig senare, i enrum."

"Hur har ni det?", ekade Leo, men Rion gav honom en blick och såg sedan på Alice med ett litet leende på läpparna. "Bra, tack, Alice.". Han höjde koppen för att smaka på kaffet och satte ner den igen. När Alice berättade att hon ville växla några ord med honom höjde han överraskat på ögonbrynen. Vad skulle det samtalet handla om? Rion andades ut och fortsatte le mot henne. "Javisst. Vi kan pratas vid efter frukosten.". Han sneglade på Leo och Leo nickade långsamt som för att visa att han förstod. "Leah och jag tänkte gå en sväng sedan, visst Leah?". Leah fnös och plockade åt sig ett bröd.

Hon nickade och kliade sig på halsen där två sår syntes och hon såg på dem.
"Inga problem. " Hon log mjukt och såg sig om.
"Jag vill hitta på något. Jag känner mig så instängd..."

"Vi kan ta det där samtalet nu du ville ha.", sa Rion och torkade försiktigt sina läppar ned en tygservett. Han lade ner den på bordsskivan och ställde sig upp. Han gav Leah och Leo en blick för att sedan lämna bordet och gå före Alice in i biblioteket som bara låg ett rum bort. "Vi kan vara härinne, Alice.".
När han kommit in i rummet slog han sig ner vid ett av borden. "Vad är det du har på hjärtat?"

Hon gick efter och hon kände att hennes kinder var röda.
"Rion jag har..." Hon bet sig i läppen och slog ner blcken."
"Jag tror jag gillar dig. Jag vill vara nära di." Hon såg upp på honom.
"Jag blir glas över bettet du gav mig."

Rion andades ut och sänkte blicken för att tänka efter och söka efter ord innan han såg upp med sina blåa ögon mot henne. Han hade ett leende på läpparna. Långsamt reste sig upp från stolen han nyss satt sig ner på och gick fram till henne. Han rörde med baksidan av sina fingrar över hennes ena kind och mötte hennes blick för att sedan böja sig fram och försiktigt kyssa hennes läppar. "Jag gillar dig med. Jag vill vara med dig med.", sa han och rörde vid hennes kind igen. "Jag är rädd att det är farligt om någon får veta om vår kärlek, du är trots allt inte vampyr.". Rion pausade. "För att det ska bli okej måste jag prata med mina vampyrvänner.".

Alice såg upp på honom och lade sina händer om hans kinder.
"Men om du är så mäktig så borde folk inte få bry sig." Hon drog en hand genom hans hår och såg sedan upp på honom igen.
"kan jag få ta hit mer av mina saker?"

"Oavsett, Alice, så finns de som bryr sig, jag kan inte riskera att du åker illa ut.". Han tog hennes händer i sina och rörde med läpparna på baksidan av hennes händer. "Självklart ska du få hit dina saker. Jag ska be någon hämta de åt dig.". Rion mötte hennes blick. Det värmde i hans hjärta att kärleken för Alice blivit besvarad. Han ville göra något för henne, men vad? I sina tankar började han fundera över vad som skulle kunna bli glad över.
"Leah är till exempel någon som skulle bry sig.", mumlade han sedan.

Hon log och såg upp i hans ansikte och blev blossande röd i ansiktet.
"Jag kan nog tänka mig att hon inte är något större fan av mig." Hon log och lade huvudet på sned.
"Ser såren svullna ut?"

"Nejdå, de ser bra ut.", sa Rion och blickade såren. "Det kommer att gå över efter någon dag.". Han log mot henne och mötte hennes blick. "Jag tror Leo och Leah väntar på oss, kom vi går till dem igen.". Han vände på sig och gick ut ur det stora biblioteks-rummet för att gå tillbaka till matsalen och finna Leo och Leah där.