[PRS] Theida & yehet

De redan svagt rosiga kinderna börjar bubbla upp ännu mer när han känner de där läpparna mot sin hals. Anthony sluter ögonlocken, känner hur ett leende stryker sig över läpparna av sugmärket som lyser upp den bara huden. Ett litet märke. I vanliga fall har han inte känt något behov att bli markerad, men jisses, nu har han definitivt ingenting emot det.
"Du har rätt, det känns väldigt rätt." Viskar han tillbaka, ögonen flackar mellan Rays ögon och hans läppar. Därefter lutar han sig mot sin egna armbåge, innan läpparna återigen finner sin väg mot Rays hals, och suger försiktigt han med.

Fan, det kändes så konstigt egentligen. Men ändå älskade han det, älskade Anthony. Trots att han gillade det så var det som det på något sätt blev för mycket.
Han knuffar bort Anthony, "Snälla.. sluta" Säger han desperat och försöker komma bort från den yngre. Det blev för mycket. Som om han var inträngd i ett hörn medans någon höll fast honom, hans luftvägar slutade funka. Fan, fan, fan. Han ville inte att Anthony skulle tro att han gjort något fel. Det var bara hans vardagliga ångestattacker i kombination med allt som hänt gjorde bara att det blev för mycket.

De redan stora ögonen blir på något sätt ännu större, förvirrade. Anthony ser på Ray under tystnad, blinkar ett par gånger innan han lutar sig ifrån den äldre. Vad nu då? Först vill han att han inte ska sluta, sen börjar han lämna märken på honom, men sen vill han att han ska sluta? Det hela känns bara som en lek, och sjuttonåringen har absolut ingen aning om vad det är han har gjort fel.
"Förlåt," viskar han med rynkade ögonbryn och glider ner under täcket igen. Som att Ray bara leker med honom, det här är så självklart. Han orkar inte bli dragen intill sig för den andres nöje, bara för att bli slängd i träsket när han tröttnar. Anthony gnager sig om underläppen och skakar på huvudet åt sig själv. "Vet du vad? Skulle nog behöva lite tid för mig själv istället."

"Nej- jag-" försöker Ray snabbt rädda situationen men inser att det iprincip är kört. "Förlåt, jag bara.. fick panik, det blev för mycket. det har hänt så mycket på sistone och jag bara.. Jag är bara rädd att det är jag som tvingar på dig saker utan att du vill, ok? du har inte gjort nåt fel." Ray suckar lätt och reser sig upp. Fan asså. Fan att han hade fått panik helt plötslig. fan, fan, fan."Förlåt, jag ska lämna dig ifred.." Han ville verkligen inte gå, men det verkade som om Anthony fått nog av Rays återkommande, kraftiga humörsvängningar.

(Btw sorry för uppehållet, idk why men under en period fick jag asmycket ångest av ens bara tanken av att rollspela, så jag ba sköt undan allt, BUT IM BACK NOW)