Almost PRS

”Mhm, mina föräldrar suger verkligen”, svarade Yaosu och slöt ögonlocken en kort sekund. De hade inte varit så hemska mot honom innan Zihao bitit honom, då hade de mer varit allmänt strama. Men efter det? Tjugotreåringen slog upp ögonlocken igen och suckade tungt. Det där dumma bettet hade fört med sig både dåliga och bra saker, att förlora kontakten med föräldrarna var i någon slags gråzon. Att han träffat Hayley var naturligtvis en bra sak och på samma sätt, fast motsatsen då, var fullmånen en dålig sak.
”Antar att du hade fortsatt på samma sätt som du gör nu? Du får gärna berätta vad du gjort de senaste åren.” Yaosu strök handen över ryggen på henne några gånger, innan han lutade sig tillbaka och kupade händerna runt kinderna på henne. Gud, han skulle kunna stå där och titta på henne i all evighet, i resten av jordens existens. Hon var fortfarande lika vacker som hon varit då, lite smalare såklart, men fortfarande vacker. Han gissade att viktnedgången berodde på alkoholberoendet, vilket fick hjärtat att värka.
”Jag tror inte det..att du har det under kontroll”, envisades tjugotreåringen och böjde sig så att han kunde se henne mer rakt i ögonen. Kanske han hade fel, men när man drack endast för att känna sig en gnutta bättre kunde det lätt gå överstyr. Han hade själv gjort det en gång i tiden, men det var många år sedan och hade inte varit under någon längre tid, bara några månader.
”Förlåt, jag borde kanske inte vara så framfusig, men jag bryr mig lika mycket om dig som jag gjorde då och..du började dricka på grund av mig, eller hur?” Tummarna gjorde små cirklar över den mjuka huden och Yaosu drog på munnen, till ett sorgset litet leende.

"Tror inte jag hade klarat det mycket längre.." mumlar Hayley med ett litet leende. Helt ärligt är hon förvånad över att det gått tre år och hon fortfarande är vid liv trots att hon inte haft kontakt med den äldre, men de tre åren har varit hemska. Flera gånger har hon känt att hon vill ge upp, och den senaste tiden har det bara blivit värre och värre. När Yaosu sedan lutar sig tillbaka och kupar händerna om hennes kinder, blir huden en aning rosig. Jösses, hon har inte rodnat sen de sepererats från varandra. Eller ja, hon har blivit rosig på kinderna av alkoholen, men det gills inte. Och han har nog rätt i det, att hon har sitt drickande under kontroll. Herregud, hon gör det i princip varje dag. Började tjugoåringen pågrund av Yaosu?
"Det var nog en del av det om jag ska vara ärlig.. men jag hade ett liknande problem när jag var tretton, tror bara att allting blev för mycket igen." Förklarar hon med ett magert leende och låter sin egna hand glida upp mot Yaosus ena kind, jösses vad hon saknat honom. Däremot hade hon önskat att hon kunde hålla sin drickande en hemlighet en längre tid, men det skulle nog gå över styr då.