Tidvändar (o)lycka

YEY! Now?

I belive the word you're looking for here is: Anyway,
Har någon överhuvudtaget sett en kanin???

Jag har XD en enda grööön

Hm, nope inte idag...

Jag har tre kaniner c:

När kommer det Elin?

Har 66 stycken, men har sett 67, en hann någon annan ta före mig!

Alltså jag funderar, ska jag göra så det går käpprätt åt skogen och göra så de hittar en HP bok XD ne skämtade bara!!

HaHa! XD

HERE YOU ARE!! *kasta iväg kapitel*

Kap. 11

Två dagar efteråt fick Remus lämna sjukhusflygeln. James hade ännu kryckorna, men mest för uppmärksamheten, han ville att Lily skulle tycka synd om honom, vilket inte gick så bra...

Nu var det ungefär en halv meter snö på skolgårde och man såg Hagrid som fick i uppgift att skotta så att elevrna kunde komma sig till sina lektioner.

De satt i Stora Salen och åt lunch när Dumbledore steg upp från stolen och det blev genast tyst.
”Julen är på kommande, och vi i lärarstaben tyckte att det skulle passa perfekt med en julbal på juldagen.” började han och det hördes mummel i hela salen
”De som har tänkt åka hem över lovet, har möjlighet att ta tåget tillbaka dagen före balen, och hem dagen efter. Det kommer att ordnas en Hogsmead helg så man kan köpa en galaklädnad, vi förväntar oss att ni ska vara välklädda.” han såg ut över eleverna.

James såg förtjust ut och man såg att han genast skulle leta upp Lily när Dumbledore hade talat klart. ”Det kommer upp lappar på anslagstavlorna senare idag, där står allt ni behöver veta” han satte sig ner igen och alla (flickor) började prata om vad de skulle ha på sig och vem de skulle gå med.

James reste sig, tog kryckorna och gick till änden av bordet.
”Åh, nej” Remus begravde ansiktet i händerna
”Du har rätt, det kommer hon svara” sa Sirius och flinade. James kom gåendes tillbaka med ett lätt sorgset ansiktsuttryck.
”Vad gör jag för fel?” han suckade och satte sig ner.
”Du är uppblåst, arrogant, otrevlig, egotrippad...” började Sirius och slutade tvärt när James slog till honom ””Ajj-eh, vad var det bra för?”
”Hosta” sa James och flinade. ”Klart det inte var, du kallade mig egotrippad! Hur kunde du?” sa han och låtsades vara förnärmad.
Harry flinade och fortsatte äta sin köttfärsbiff. Remus skakade på huvudet åt de två kompisarna och tog fram en tjock bok.

Samma helg blev det Hogsmead utflykt. Harry hade hittat sin galaklädnad från fjärde året i sin koffert, men den var några storlekar större så den passade. (Han antog att än en gång hade Dumbledore något med det att göra) James och Sirius muttrade hela vägen ner till Hogsmead.
”Varför måste man ha galaklädnad!?”
”Skulle det inte kunna räcka med en skjorta och ett par byxor?”

Kön till klädbutiken var meterlång och Harry var glad att han hade sin från fjärde året, han skulle aldrig orka vänta i den långa kön. Remus hade fått sin på posten av sin mamma, så Harry och Remus gick till Godisbaronen för att köpa (ja ni kan ju gissa...) godis till Sirius och James som hade ”beställt” chokladgrodor och mycket mer
.
Efter en timme fick Harry och Remus tråkigt och gick till Tre Kvastar.
De satte sig vid ett bord lite avskilt och Remus frågade:
”Hur gick det egentligen till i Hemligheternas Kammare?” Harry började berätta ända från att det första meddelandet blev skrivet på väggen till hans besök på Dumbledores kontor. Men han undanhöll ännu det faktum att han överlevde Voldemorts dödande förbannelse. Varför visste han inte, men det kändes inte rätt att berätta att Lily och James skulle dö så unga.
Remus var imponerad av allt han hade gjort och han var bara en andraårselev! Det syntes på honom att han tyckte att Harry var en enastående trollkarl, men något sade Harry att det var något han ännu hade luskat ut.
”Så berätta nu... Hur kommer det sig att Tom Riddle eller som man kanske ska säga; du-vet-vem kände till ditt namn?” frågade Remus. Shit! Det hade inte Harry tänkt på... Han var nog tvungen att säga hur det är. Han svalde och såg lite beklagande på Remus.

”Det finns faktiskt något jag inte har berättat...” började han, osäker på hur han skulle säga det här. ”Jag.. Alltså.. Du kommer inte tro mig” Remus såg intresserat på honom. ”När jag var ett år... Kom Voldemort till Godric's Hollow” Remus ryckte till vid namnet ”Han fösökte döda mig... Men misslyckades, det enda jag har kvar är ärret” han lyfte sin lugg ”Jag är pojken-som-överlevde.Tack vare att mamma dog för mig” hans röst sprack på slutet. Remus såg bestört ut.

”D-dödades hon?” stammade han. Harry nickade och viskade;
”Och pappa också” Remus såg ut att svimma, han svajade lite grann på stolen och såg ut att få ett nervsammanbrott.
”Men.. Vem tar hand om dig?” frågade han efter en lång stund
”Moster Petunia och morbror Vernon” svarade han med en grimas. ”Jag får inte veta att jag är trollkarl, hur mamma och pappa dog eller att jag är berömd förrän jag var elva”
Remus såg helt skräckslagen ut och stödde huvudet i händerna
”Dödade... Så unga...” mumlade han. Han såg upp igen ”När hade du tänkt berätta för resten av marodörerna? Och Lily?” Harry fick ett (antagligen) hysteriskt ansiktsuttryck.
”Jag kan bara inte.. Det känns inte rätt.. Jag vet inte...” han suckade och kände sig gråtfärdig. Remus sade inte mer utan steg upp och de gick till klädbutiken där James och Sirius stod med nyinköpta klädnader. Peter hade försvunnit på väg till Hogsmead så de visste inte var han var.

Efter ett snabbt besök i Zonkos gick de tillbaka till slottet.
När de kom till skolgårde saktade Sirius ner och böjde sig ner för att ta upp snö. Han kramade snön till en boll och kastade iväg den med kuslig pricksäkerhet så den träffade James' bakhuvud.
Med snö i håret och droppandes ner i nacken gjorde en egen snöboll som han kastade mot den gapskrattande Sirius och träffade, rakt i ansiktet. Sirius började spotta ut den del av snöbollen som kommit i hans mun.
”Ät gul snö Tramtass!” skrek James och snöbollskriget var igång. Harry blev träffad i huvudet av någon, han hade sina misstankar.. Fler och fler elever kom med i kriget, och till sist såg man självaste Dumbledore komma ner för gången i en midnattsblå klädnad och fodrad hatt, och han log när han såg vad som var på gång.
”Nu när alla är blöta ända in till skinnet så kan ni gott komma och njuta av middagen i Stora Salen”
Skrattandes och flämtandes gick de in. De såg att även Lily hade varit med i kriget. Hennes kinder var rosiga av kylan och håret var blött. Marodörerna stod i hallen för att låta sig torka lite grann innan de gick in i Stora Salen. Detsamma gjorde Lily.

[Lily's POV]
Hon såg marodörerna ställa sig i hallen för att torka lite så de inte skulle blöta ner hela slottet. Hon gjorde detsamma och satte sig i trappan.
Hon såg på dem när de skrattade och skojade. James var faktiskt ganska snygg i blött, snöigt och rufsigt hår... ”Nej, vad är det jag tänker? Potter är en uppblåst egoist!” tänkte hon bestämt. Hon skulle inte vika sig den här gången heller när han skulle bjuda ut henne.
Hon såg hur Alice kom emot henne.
”Hej Lily! Här sitter du helt ensam” sa hon och log. Lily log tillbaka mot sin bästa vän
”Japp, tänkte låta mig torka upp lite innan jag går in i Stora Salen” hon reste sig och gick med Alice in i Stora Salen för att äta en efterlängtad middag.
”Har han frågat dig än?” retades Lily
”Vem?” frågade Alice och rodnade djupt
”Frank Longbottom, vem annars?” svarade Lily och skrattade. Alice blev om möjligt, ännu rödare i ansiktet när hon såg någon bakom Lilys rygg. Lily vände sig om och såg Frank i egen hög person komma gåendes mellan borden.
Han hade en svag rodnad på sina kinder när han gick fram till Alice.
”V-vill du gå på balen med mig?” frågade han och såg på henne. Alice, som vid det här laget var tomatröd i ansiktet nikade och sade;
”Ja, jättegärna!” några killar runt om dem busvisslade och återgick sedan till att äta.
Lily började fundera. Tänk om hon faktist skulle gå med Potter..? ”Nej inte några såna tankar nu igen!” tänkte hon.

[Harrys POV]
Han såg hur Alice gick till Lily. Han kände sig lite underlig till mods. Det öde hon och Frank skulle få var inte rättvist, och att Neville skulle ha kunnat vara i Harrys ställe, det kunde han bara inte tänka på.
James följde Lily med blicken när hon gick in till Stora Salen. Det syntes i hans blick att han ville gå med henne på balen.
De gick in till Stora Salen och fann Frank ståendes med Alice och Lily och Harry kunde nätt och jämt urskilja att Frank frågade ”V-vill du gå på balen med mig?” Harry log när han hörde Alices svar ”Ja, jättegärna!”
De satte sig längst ut vid änden av bordet.
Han började fundera om han skulle gå med någon över huvud taget, alla var ju egentligen ca 20 år äldre än han, och dessutom skulle det bara kännas konstigt. Han tänkte på Ginny och kände ett stygn av saknad. Ingen visste att han var här just nu..

James gick än en gång för att fråga Lily, men man höde tydligt hennes ”Nej!”. Många tjejer satt och fnissade när de såg på marodörerna. Harry hoppades innerligt att det inte skulle bli som det var under fjärde året, flera som han inte kände som bjöd honom, han hade inte riktigt glömt när tjejen som var mycket längre än han och mycket starkare bjöd ut honom...
Sirius såg sig intresserat runt om i salen på jakt efter någon att gå med. Fast det skulle antagligen inte bli något särskilt seriöst mellan dem, misstänkte Harry.
Remus såg lite förtjust ut när han såg en flicka som gick mellan borden och satte sig med Lily. Harry kunde inte komma på vad hon hette.
”Vem tittar du på?” frågade Sirius intresserat av Remus, som rodnade lite grann och sade;
”Ingenting..”
”Jag tror att ingenting just gick och satte sig med Lily” Remus blev ännu rödare i ansiktet och blev hemskt upptagen av att äta sin gröt. Sirius skrockade och åt sin gröt, han också.
”Vem är det?” viskade Harry
”Lisa Hope, Ellinoras syster” viskade Sirius tillbaka med ett flin.
Harry flinade och tittade mot Lily och Lisa. Lisa hade långt lockigt brunt hår och grå ögon.

Plötsligt hördes en dov duns.

ÅÅh!Så bra! Go Elihhn!
Väntar på mer!