PRS Medi & Vidomina

"Jag kan försöka ordna något som kommer fungera för alla." Hon såg på honom och log mjukt oc Franz hade kommit fram.
"Tack Rion för denna underbara kväll. Ta väll hand om din ros och se till att hålla den nära." Han log mot Alice och gick sedan ut.
"Rion kan jag sätta mig vid elden?"

"Berätta gärna när du vet lösningen.", sa han och granskade Franz med en aning misstänksamhet i sin blick. Rion hade inte bestämt sig för vad han tyckte om honom. "Franz.", sa han. "Tack för att du kom.". När Franz talade om Alice som rosen rykande Rion en aning pannan och andades in. "Hejdå.".
Han såg på Alice igen efter att Franz hade gått. "Javisst. Varsågod.". Han gjorde en gest med handen mot brasan och log ett litet leende. "Mysko typ det där."

Hon satte sig och kröp upp med fötterna och lutade sig tillbaka.
"Är de som jagar som är problemet? Jag kan inte låsa in dem men de kan inte döda folk bara." Hon såg på honom.
"De kasnke finns ett sett."

"Vad för sätt?". Han gjorde henne sällskap vid brasan genom att dra en stol till sig och sätt sig ner på den. "Det är oroligt som sagt. Något måste göras.". Han suckade och blickade in i varma brasan. "Vi måste vara taktiska."

"Kanske inte det roligaste men det är iallafall något. En blodbank för vampyrer. Om alla som har mänskliga tjänare skickar iväg sina för att göra detta kanske det slutar? Men det är bara fö de som inte kan behärska sig." Hon såg på honom.
"Jag kan bevara hemligheten och du är inte de galnaste."

Rion sneglade mot henne. Han funderade över hennes ord och idé. "Hm.", sa han först och blickade in i elden igen. Han funderade på att diskutera med Leo först. Var hade han tagit vägen? Rion lämnade tanken. Det kanske var en bra idé Alice hade. "Hm, du kanske har något på spåren.", sa han och kollade på henne igen. "De flesta har nog mänskliga tjänare.", mumlade han. "Vi måste bli bättre på att behålla vampyrsläktet hemligt. Var är Leah förresten?"

"Och så kanske ni har mänskliga bekanta som vet om er hemlighet. De kanske vill hjälpa tlll?" Hon såg på honom och ryckte på axlarna.
"jag vet inte vart hon är. Kanske ute?" Hon smekte sin mage och suckade.
"Det var en hård smäll."

Rion nickade långsamt och sneglade sedan på henne. Han hade lämnat tanken om Leah eller de andra vampyrerna. Just nu hade han Alice i fokus. Han vred på huvudet långsamt för att granska henne i smyg. Han följde med blicken nerifrån och upp och fastnade på hennes ansikte. Så vacker. "Alice.", sa Rion tillslut och andades in. Han svalde. "Får jag..", Rion tvekade en aning. ".. får jag bita dig?". Han lät lugn på rösten. Men något i honom ville sätta tänderna i henne. Han påmindes om händelsen tidigare, men den var som bortblåst, då Alice och Rion kommer bättre överens den senaste tiden. Kanske till och med väldigt bra överens.

Hon var så focuserad på elden så hon spratt till av vad Rion sa och vred sig.
"Bita mig? Hur då?" Hon var röd i ansiktet och pekade på sin kind.
"I kinden?" Hon var nervös och hon lutade sig tillbaka i soffan så hon låg ner.
"Okej om jag får bo kvar en vecka."

Rion drog på mungipan i ett litet leende och reste sig långsamt ur stolen för att göra henne sällskap i soffan. Han satte ner sig ner bredvid henne i tystnad och höjde armen för att röra med baksidan av sina fingrar vid hennes kind. "Stanna hur länge du vill.", sa han och lutade sig fram för att röra med sina läppar på hennes kind och nerför hennes hals för att sedan i en kvick rörelse sätta tänderna i hennes hals och smaka av hennes blod.