PRS Medi & Vidomina

"Leo!" Hon log stort och satte sig försiktigt upp och log mot honom.
"Jag råkade svimma eller hur man ska säga." Hon log och tog gleset med vattnet som stod vid sig och drack lite.
"Hur var maten?"

Leo satte sig ner på en annan stol bredvid Alice. Han böjde sig framåt och knäppte sina händer för att se på henne igen. "Jag hörde att Leah hade strulat till det. Igen.". Han suckade och skakade på huvudet. "Hon är orolig tror jag.", mumlade han och såg sedan på Alice. "Så bra att se att du mår bättre.". Han försökte le. "Maten..Ja, jo, den var god. Har inte ätit så mycket.", sa Leo och andades ut. "Men det är kul att se Rion så glad. Han verkar gilla dig.", sa Leo och skrattade kort.

"Jo hon var orolig." Hon log och såg pigan komma tillbaka med en bricka med mat och ställde den över henes ben och log.
"Tack." Alice log och såg på Leo.
"Gillar Rion mig?"

Leo bytte en blick med pigan och såg sedan tillbaka på Alice. "Ja, han..". Leo såg ut att tänka efter. "..Han liksom.. ler.". Leo skrattade av sina ord. Det lät så märkligt, men Rion var inte den som gjorde mycket väsen av sig, varken höjde rösten eller gjorde särskilt kvicka rörelser, han var som ett evigt lugn i hans ögon. "Men vad vet jag? Jag kanske inbillar mig. Men han kysste ju dig tidigare, eller hur?". Leo mindes innan Alice besökt vattenstaden och hur även illa det slutat. "Orkar du komma ner till festen något mer? Rion ska nog avsluta mötet, eller jag menar festen, snart."

Hon rodnade och nickade, tuggade på en bit kött och log.
"Ja jag kan tänka mig att ta mig ner. Men jag kanske ska ta något annat på mig? Ingen skulle skylla på mig om jag drog på mig ett par byxor och en tjockare tröja?" Hon reste sig efter flyttat på brickan och log.

"De har inget att skylla på.", sa Leo och hjälpte henne flytta brickan till nattduksbordet. Han reste sig upp. "Kom ner när du är klar.". Han log ett sista leende mot henne innan han öppnade dörren och klev ut från rummet för att gå ner till de andra inne i salongen.

Hon hade klätt på sig och såg sig om innan hon smög fram till Rion och såg på honom.
"Hej...." Viskade hon och drog handen genom det tjoka håret.
"Hur gick det?"

Flera gäster hade lämnat festen. De var bara några eftersläntrare kvar. "Jag har hört mig för, Alice. Jag tror mannen som var här tidigare..", han pausade och tänkte på Leahs anfall. ".. han är inte den första att besöka, något måste göras. Det finns en orolighet bland vampyrerna.", sa han som svar med en låg röst till Alice. Han granskade henne och såg djupt in i hennes ögon. "Hur känner du dig? Är det bättre? Jag ska se till att Leah får konsekvenser för det."

"Men om ni är försiktiga och kanske inte dödar dem kanske det inte blir mer." Hon sååg in i hans ögon och kände kylan sprida sig genom det kalla golvet.
"Mitt huvud gör rätt ont men jag mår bra. Det är ingen ara Rion." Hon vände på huvudet och såg Franz stå längst ena sidan och han såg på dem

"Säg de till de andra.", sa Rion och tänkte på de mer hämndlystna och jaktsugna. Där människor inte hade mer värde än en fluga. "Skönt att höra att det känns okej.", sa han och rörde vid hennes arm. Han såg att Alice hade upptäckt något och följde hennes blick till Franz som dröjt sig kvar på festen. "Åh.", sa Rion när han upptäckt honom vid väggen.