LärareXelev

Snape såg pp henne och sa.
-Hur ska jag då veta om ärcolyfig och går till lektionerna i stället?

Hon såg på honom och sa lugnt.

- Jag antar att du får lite på mig sir

Snape såg på henne och sa.
-Jsg tänker inte lämna dig fören jag får veta svaret.
Detta är en skola och om du har svårt för att t beslut så måste du verklogen lära dig nu.
För annars kommer du att bli ett lätt byte för dödsätare eller för han som inte får nämnas vid namn.
För i krog kan det komma situationer där du måste ta och välja och då måste beslutet komma snabbt.
T.ex på ena sidan är det 5 elever som hotas att dödas och på den ansra ligger 1 som hotas att dödas.
Men du kan bara väla mellan att offra 1 eller att offra alla 5.
Vad skulle ditt val vara då...när du inte kan rädds dem alla 6?

Hon såg på honom medans han pratade. När han ställt sin fråga visste hon sitt svar snabbt.

- Jag skulle räddat alla. Hur ska jag ha rätten att välja vem som ska leva eller dö?

Sa hon med en bestämd röst

Snape såg på henne och sa.
-I den siationen hinner du inte rädda alla.
Där har du ingen chans atr rädda dem alla.
Så vilka elker vem skulle du offra.
Kan du inte välja av enkla saker som att läsa böcker eller enbart vila så skulle valet i striden bli katastrof för dig för då skulle alla 6 dö i stället för 5 eller 1.

Så vem eller vilka skulle du rädda svara på och alla är infa alternativ.
Det jan komma en sådan siation i kriget och då kan du vara tvungen att offra antingen flera eller 1 för att överhuvudtaget kunba rädda någon.
Nå.

Han tittade pä henne med en iskall blick som tydligt sa åt henne att han ge honom ett svar

Hon tittade runt men tycktes inte kunna fästa blicken på något. Hon kände sig obekväm och ville helst därifrån.
”Jag... j-jag skulle väl räddat fem då...”
Mumlade hon och tittade bort

Snape nickade och sa.
-Bra gjort...nu när du svarat på den frågan så kan du svara på det enkla.

- Jag tar det tillfälliga rummet...

Mumlade hon tyst och tittade på honom

Snape nickad3 samtidigt som Dobby kom med frukostrn till dem båda

Hon kunde inte varit mer tacksam när maten kom.

- Tack så mycket!

Log hon mot alfen och tog sin bricka. Hon tittade ner i koppen av kaffe och hon såg att de hade glömt hennes mjölk. Hon suckade men sa inget