Not what I wanted [PRS]

”Hur kunde inte du stänga dörren? Hur kunde inte jag stänga dörren?” Utbrast Zihao som rann omkring inne i rummet som en galen höna. När han passerade skrivbordet snappade han upp en av de stora, rediga hårborstarna och började dra piggarna genom det rufsiga håret. Han tänkte minsann inte gå ut och genera sig ännu mer, det var då ett som var säkert. Hårborsten placerades snart på ett av nattduksborden istället och händerna drogs utmed det lätt rödflammiga ansiktet. Kinderna pulserade nästan vid det laget och hjärtat slog så snabbt att det inte ens gick att urskilja enstaka slag.
”Klart jag inte tänker ta bort hennes hennes minne utan att fråga först, så jävla hemsk är jag faktiskt inte”, muttrade han och slängde en diskret blick mot den yngre. Åh, kanske han borde försöka bete sig lite mindre stressat? Det var ganska tydligt att Joshua mådde extremt dåligt över det som precis hänt. Och nu när han valt att äntligen inse detta, gled han ner på sängen en kort stund, fiskade upp de betydligt mindre händerna i sina egna och spände blicken på honom.
”Du, det kommer ordna sig. Hon såg säkert inte så mycket och tja..om hon nu gjorde det så kommer jag nog lyckas radera det”, mumlade han och pressade fram ett blekt leende, innan han lät fötterna finna golvet igen. Sedan rörde han sig bort mot de öppna dörrarna och stack ut huvudet, såg sig från sida till sida tills ögonen landade på Hayley. Zihao tog ett steg ut i korridoren och lade armarna i kors, fortfarande alldeles andfådd och rosig i ansiktet. ”Vill du att jag ska hjälpa dig glömma bort vad du precis såg? Bokstavligen alltså”, undrade han och slängde en blick över axeln, för att återigen snegla mot Joshua. ”Det vill säga om Joshua kan hitta min trollstav.”

Hur kunde ingen av dem stänga dörren? Det är verkligen inte en syssla som är svårhanterlig eller avskyvärt jobbig att genomföra, men trots detta hade det helt passerat turturduvornas två små huvuden. Så hemskt korkat. Den magra kroppen rullar ihop sig till en liten boll under täcket, och med stora, glassiga ögon börjar de små tummarna att stryka små cirklar över de bara fötterna. Vid det här laget har hela ansiktet förvandlats till en djupröd tomat, och underläppen darrar gång på gång. Ingenting roligt alls. Stackars Hayley som fått den där insynen i den bästa vännens kärleksliv. Det är en annan sak att små fnissa om det och bara prata i jämförelse med att se varandra i action. Stackars Joshua som nyss visat sitt hela jag för vännen, när det varit tillräckligt jobbigt för honom att vara helt naken framför pojkvännen. Att någon annan ska se honom så.. nej, det har han aldrig velat, kroppsfixeringen blir så mycket större och svårare att hantera.
Med en liten nick svarar han Zihao. Jo, förhoppningsvis såg den sextonåriga flickan inte alldeles för mycket, och om hon gjort det går hon förhoppningsvis med på att få minnet rensat. När han sedan hör hur den långa filuren rör sig ut ur rummet, tvingar han den svaga kroppen att resa sig upp. Jösses, han behöver verkligen en lång dusch efter det de har hållit på med. Doften som spridit sig över rummet tyder klart och tydligt på att de gjort något mindre oskyldigt där inne, och när han väl kommer upp på fötter ser han till att öppna fönstret. Det kan väl få det att försvinna lite snabbare, om de har tur. Med darrande små händer drar han på sig ett par mjukisbyxor och en långärmad stickad tröja innan han börjar rota efter en viss trollstav. Duschen får vänta, det är lite viktigare att få det här gjort.

Hayley stirrar storögt upp mot den ett år äldre som klampat efter henne. Hon vet inte riktigt om hon ska skratta något förskräckligt eller gråta. Själva tanken att de två ungdomarna knullar likt kaniner är rätt roande, däremot vill hon inte ha en riktig bild i huvudet av det. Herregud nej, det skulle hon gärna slippa. Särskilt med tanke på att det är en viss Joshua Lewis som nu fastnat i skallen på henne, och tyvärr verkar den inte riktigt vilja bege sig därifrån.
"Jag är kluven, om jag inte kommer ihåg något av det kommer jag inte kunna göra ert liv till ett helvete.. men," fundersamt rynkar hon på ögonbrynen, innan hela kroppen ryser av vida tanken. "Nej jag vill få bort det, är du duktig på att rensa minnen då? Har inte någon lust med att glömma bort allt och alla direkt." Det är väl ändå förståeligt? Jodå, det är det verkligen. De kristallblåa ögonen glider från den äldre av de två, till det bekanta, gulliga lilla ansiktet som kikar ut genom dörrspringan, innan han rör sig utåt.
"Här är din trollstav."

Duktig på att rensa minnen? Inte direkt, Zihao var inte särskilt skicklig när det kom till just sådana besvärjelser. Nu var han däremot desperat och då var det en helt annan grej. Han skulle klara det, punkt slut. Det spelade ingen roll att han trallat omkring utan att använda sig av magi i en halv evighet, hur svårt kunde det vara? Sjuttonåringen drog fingrarna genom håret några gånger innan han kliade sig själv löst i hårbotten. Åh, allting kändes sådär jobbigt igen. Varför verkade det som om de två ungdomarna aldrig kunde få sig en lugn stund?
De mörka ögonen gled ner mot trollstaven som Joshua kommit tassandes med. Skulle han ge det ett försök? Så dåligt kunde det ju inte sluta och helt jävla värdelös hade han inte varit i skolan. Åtminstone inte i alla ämnen, bara majoriteten. Han betraktade den under tystnad en ganska bra stund innan han försiktigt slöt fingrarna omkring det ömtåliga träet. Ett halvår, det var inte så länge. Det skulle gå bra.
”Antingen skulle jag kunna ljuga och säga att jag är det men..så ond är jag inte”, började Zihao dröjande och kände hur vikten av staven sviktade i handflatan. Ovant, det kändes väldigt ovant. ”Jag är inte bra på någonting, men tror knappast att någonting alldeles förskräckligt kommer hända. Skulle gärna se att den där bilden försvinner ur din lilla blonda skalle så snart som möjligt”, fortsatte han och slöt ögonen med en suck. En grimas strök sig över de starka dragen och han vände sig snart mot Joshua istället, alldeles frustrerad och eländig. ”Har jag ens något val? Hon vill inte ha kvar det, du vill inte att hon ska ha det, jag vill inte att hon ska ha det..fast fan heller att jag ber Yaosu om hjälp”, gnällde han och sjönk ner på huk, bara för att gömma ansiktet i händerna. Jodå, han var allt lite paranoid och orolig. Tänk om alla Hayleys minnen försvann? Vad skulle hända då? Alla skulle helt klart skylla på honom, vem annars liksom? Plus att pojkvännen aldrig skulle förlåta honom. Nu förstod han plötsligt varför det skulle vara praktiskt att byta vid behov - för att rymma undan alla dessa problem. Inte bara vanliga problem, pinsamma sådana. Han var ju trots allt bara lite sinnesrubbad, bara en liten smula.

Det känns lite väl riskabelt det här, åtminstone i Joshuas små öronen. Den jämnåriga flickan verkar däremot inte ha samma uppfattning av det hela, definitivt inte. Om man nu kan få bort folks minnen, då borde det finnas något sätt att återuppväcka dem, inte sant? Någon på st mungos bör veta vad som fungerar och vad som inte fungerar. Kanske hon har möjligheten att tänka på det sättet då hon alltid tar livet med en drös av salt, det är väl en av deras största olikheter. Trots att Hayley är väldigt duktig i skolan, älskar kontroll på sig själv och andra runt omkring sig då tar hon ändå livet som det kommer. Vart problem för sig. Rätt fascinerande egentligen, men det har väl en hel del med hennes bakgrund att göra.
Huvudet faller på sniskan medan de gnistrande blåa ögonen granskar slytherinelevens ansikte framför sig. Det är något hon inte riktigt förstår sig på med honom, av någon knasig anledning har han blivit förtjust i att påpeka hennes hårfärg var gång de pratar med varandra. Blondie, din lilla blonda skalle. Det får henne att höja ögonbrynen och se ner på de blonda lockarna, som för närvarande ligger i två bakåtflätade flätor.
”Okej, vi ger det ett försök då.” säger hon efter en stunds tystnad med blicken flackande mellan de två turturduvorna. Det är lätt att snappa upp hur vännen är påväg att protestera, men hon skickar iväg en varnande blick. Det är trots allt hennes val, hon bil väldigt gärna bli av med den där bilden så att de kan återgå till sitt normala vänskap. Där de inte ser varandra ha sex, det är hälsosamt. Joshua sätter sig på huk framför sin pojkvän, och stryker händerna över ryggen på honom. Nu känns det väldigt underligt, men faktumet att Hayley kanske kan bli av med minnen hon verkligen inte vill bli av med.. nej, det känns så fel. Trots att hon själv vill det.
”Annars kan jag bara be Yaosu att ta bort minnet på mig utan att berätta varför.. om han nu skulle gå med på det.” Ännu en liten idé som flickan kommer upp med. Hah… helt ärligt känns det inte riktigt någonting som den äldsta Huaze brodern skulle gå med på, inte utan att få veta vad som står fel. Men det är nog ett mer säkert alternativ, med tanke på hur länge Zihao varit i en helt annan form, och inte kunnat använda sig av några besvärjelser på ett bra tag.

”Ingen, jag upprepar ingen säger ett knyst om det här till Yaosu”, väste Zihao varnande och slängde en mörk blick upp mot Hayley. Joshuas händer som strök sig över den muskulösa ryggen fick allting att kännas lite bättre och tillslut bestämde han sig för att det nog ändå var vört ett försök. Blicken sänktes mot den yngre pojken och återigen pressade sjuttonåringen fram ett litet leende, försökte åtminstone vara betryggande. Som sagt, han hade inte varit totalt värdelös i skolan och vissa grejer hade han snappat upp. Plus att det var ett ämne Ethan gärna satt och babblade om, som den stora nörd han var.
”Okej, vi kör”, konstaterade den äldsta av de tre ungdomarna och kom upp på fötter. Högerhanden greppade hårt omkring den ömtåliga staven, över det vackert snidade träet. Han hade saknat den trots allt och även om det kändes ovant kunde han inte förneka att det även kändes rätt. Hela barndomen hade varit fylld med magi på olika sätt och vis. Nu kanske den hade varit lite mer diskret, men det var ändå någonting han växt upp med. Långsamt tog han några steg bakåt, bada för att få sig en klarare bild av den yngre flickan. De blonda flätorna hängde över ryggen på henne och ögonen var blåa som kristaller. Men det var inte direkt vad som fångade den största delen av uppmärksamheten. Visst, hon var vacker, däremot var det inget som riktigt spelade in på Zihaos uppfattning. Stirrandet började av en helt annan anledning.
”Du luktar så jävla konstigt, men jag kan inte sätta fingret på vad det beror på”, knotade han lätt irriterat och började gå några varv runt henne. Det måste ha någonting att göra med den där hemligheten Joshua höll, eller hur? Jo, vad annars kunde det tänkas bero på?
Sjuttonåringen ruskade på sig efter att ha avslutat ett sista, tredje varv och ryste till. Äsch, han skulle ändå aldrig lyckas lista ut det där och då. Ögonen fäste sig i de respektive kristallblåa och han tog några djupa andetag innan han slöt ögonlocken. Ett, två, tre. Fokusen låg på händelsen som precis hänt, precis innan den sextonåriga flickan klivit in i rummet. Det var ju just den biten de ville sudda ut och om han inte mindes helt fel var det så man skulle tänka. Orden kom inte ut rent fysiskt utan slingrade sig genom tankarna. Obliviate. Staven var lätt höjd och pekade mot Hayley medan han fortsatte att upprepa minnet och ordet. Om och om igen.

”Det sa jag inte att jag skulle heller. Han kanske kan göra det lite mer säkert utan att veta varför jag vill bli av med det, eller hur?” Muttrar Hayley, som inte alls gillar att bli uppfattad som en tjallare. Nej, det är hon faktiskt långt ifrån. Dumma, väsande Zihao. Efter att ha ställt ner brickan med de två tekopparna lägger hon armarna i kors över bröstkorken och putar med den fylliga underläppen. Hennes onöjda ansiktsuttryck rinner bort, ersätts med ett förolämpat istället. Lultar konstigt? Vännernas ögon möts, som att de kan höra varandras tankar. Jo, de förstår vad det är den äldre av de tre riktar sig mot, däremot tänker hon inte låta det där oförskämda påpekandet glida undan. Nervös tänker hon då inte heller bli. Nehej då, dags att dra till med en uppnosig kommentar, sådana som hon är så duktig på att uppfinna.
”Du bör nog öva lite på dina socialaskills du,” valid point. Att gå runt och påpeka hur någon luktar är inte direkt så trevligt, men men. Det här är väl någonting som hon framöver kan använda sig av för att reta byxorna av sjuttonåringen. Om hon nu kommer ihåg hela samtalet, vilket är väldigt oklart vid det här laget. ”Är du säker på att det inte är du som luktar?” Hon rynkar lätt på näsan, som att hon nyss blivit slagen av en obehaglig lukt. Rätt åt honom. Dock finner hon sig vilja banka skallen i golvet. Så hemskt korkat att försöka reta upp en farlig liten Zihao när han väl ska försöka få bort hennes minne, tänk vad han kan hitta på. Nu tror hon inte på det seriöst, men vem vet, vad som helst kan hända.

I Joshuas ögon är hela scenariot rätt skräckinjagande. Att han ens tillåter flickan att gå med på det här känns tungt, att han inte stoppar det. Så mycket kan gå fel, och det är inte pojkvännens fel. Han försöker hjälpa, han är den enda som kan göra det utan att någon ska bli avskedad från skolan.. Så i sextonåringens stora ögon är det hans fel, som inte tar han om sin gravida vän tillräckligt bra. Om slytherineleven får reda på det som pågår inne i magen på henne kanske han aldrig skulle vilja göra det, och Hayley verkar väldigt angelägen vid att få bort det. Med tänderna frenetiskt gnagande i underläppen lämnar han inte Hayley med blicken. Det verkar ta några försök, men när trollformeln väl når henne sjunker den nätta kroppen ner mot golvet.

Vadå öva lite på dina sociala skills? Att Hayley luktade konstigt var ett faktum, inte någon åsikt som gick att vrida och vända på. Han blängde stint på henne med smala ögon. Nu var det förvisso så att Zihao inte luktade särskilt gott vid just det tillfället, men han hade i alla fall två bra anledningar. Därmed tyckte han bara att det lät logiskt att den sextonåriga flickan också skulle ha det.
”Jag vet redan att jag luktar hemskt, det är liksom ingenting du behöver påpeka”, muttrade sjuttonåringen med en bitter underton i den annars mjuka stämman. ”Ett bad sköljer liksom inte bort ett halvår av varg, det borde vemsomhelst förstå”, fortsatte han lätt mordiskt.
Därefter höll han sig tyst och påbörjade besvärjelsen. Den var knepig och det tog som sagt några försök, men han insåg ganska snart att han lyckats när Hayley gled ner mot golvet. Däremot hann hon inte slå ner i träet, inte ens i närheten. Reflexer hade Zihao så att det räckte och blev över.
”Tror du att det funkade?” Frågade han lätt panikartat och stirrade bedjande upp mot Joshua, med de starka armarna omkring flickans lealösa kropp. Försiktigt gled han ner på golvet och satte sig så att hennes huvud kunde vila i knät på honom. Hayley retade förvisso gallfeber på sjuttonåringen, men hon betydde mycket för pojkvännen och tja, han kunde inte låta henne fara illa. Allt som återstod var att hoppas på att ingenting gått snett, att den lilla besvärjelsen både fungerat och inte gjort någon skada.
Han placerade trollstaven bredvid sig och lade en ev de stora händerna över pannan på henne. Fan, det var någonting med henne han inte kunde placera. Rättare sagt hade han inte kunnat placera det innan, men nu när de befann sig så pass nära varandra var det inte svårt att urskilja. Hunddjur brukade ju ha förmågan att känna av sånt där, så det var inte direkt konstigt att Zihao också gjorde det. Hon vad gravid.
”Hon är gravid, eller hur?”

Joshua verkar ha en talang för att välja de folk som irriterar Zihao allra mest som vänner. Plus Samuel. Men det finns ju en grund för det där, de skulle nog inte vara lika brutala om deras historia med honom varit bra med inga onda tankar. Dock ser det inte direkt ut så. Uppenbarligen retar Hayley gallfeber på den äldsta av ungdomarna, men hon verkar inte bry sig det minsta.
”Mhm, men om du får påpeka att jag luktar konstigt får väl jag ändå påpeka att du inte direkt doftar som en bädd med rosor?” Biter den sextonåriga flickan tillbaka. Nej, att påpeka hur någon luktar är inte direkt socialtaccepterande, verkligen inte. Kanske om de är nära vänner, men annars? Hayley skulle tillexempel kunna påpeka att hennes vän luktar.. tja, sex. Däremot skulle hon aldrig påpeka det hela för folk hon inte känner. Hon förstår såklart att sjuttonåringen kanske inte är fullkomligt van vid vad som är accepterande och vad som inte är det, men ändå. Han har trots allt varit i en vargform i över ett halvår vid det här laget. Jaja, hon låter det där samtalsämnet glida åt sidan för en kort stund, främst för sin väns skull. Flickan skulle gärna fortsätta att göra Zihao arg tills han spricker, men men, det finns mer tid för det. Förhoppningsvis.

Lyckligtvis har pojkvännen rejält bättre reflexer än honom själv, vilket får flickan att falla säkert mot golvet och ingenting att komma till skada. Joshua är väldigt nära på att få panik när han såg hur hennes kropp sviktar till, men hon ser fridfull ut. Mycket bra. Väldigt bra.
”Det verkar som att det fungerat, men vi kanske bör hjälpa henne till soffan eller något?” Att ligga på något mjukt bör vara mycket bättre för den nätta kroppen än golvet. Fingrarna stryker sig försiktigt över hennes panna, får bort några små bebishårstrån som stryker sig över den ljusa huden. Däremot stannar rörelserna upp så fort slytherineleven öppnar munnen igen. Vad hade han förväntat sig? Att den äldre inte skulle märka den lilla bullen, märkt skiftandet i beteendet eller de bägge tvås lögner? Axlarna sjunker drastiskt innan han långsamt nickar. Att försöka ljuga bort det kommer ju verkligen inte leda någon vart.
”Ja.. det är hon.”

De bruna ögonen spärrades upp och sjuttonåringen fortsatte att stirra ner på den medvetslösa flickan. Gravid, vid bara sexton år. Fingrarna strök försiktigt över pannan på henne medan den tidigare kalla blicken mjuknade markant. Det förklarade varför hon luktade så jävla skumt och varför ingen annan verkade kunna känna av det. Zihao vände ansiktet upp mot Joshua och nickade långsamt. Nej, golvet var inte det bästa stället att ligga medvetslös på precis.
”Vet du vilket rum hon sover i? Ni kanske delar rum?” Undrade han och lyckades fiska upp henne i famnen utan att göra någon större rörelse. Av någon anledningen kändes hon mer ömtålig nu, någonting som behövde beskyddas till varje pris. Inte i samma utsträckning som han kände inför pojkvännen såklart, men mer än vad han känt innan. I hans ögon var Hayley enbart irriterande och dem enda anledningen till att han inte flugit rakt på henne ännu berodde enbart på en viss Joshua Lewis. Nu hade han däremot ytterligare en anledning till att inte hamna i slagsmål med henne.
”Trodde ni verkligen att jag inte skulle lista ut det här? Jag menar, kolla på hennes mage! Och jag vet att ni tycker att jag är oförskämd, men hon luktar”, knorrade Zihao och kom upp på fötterna aningen för hastigt. Han svajade till några gånger men lyckades tillslut finna balansen igen och då gick det väldigt bra. Hon vägde förvisso mer än Joshua, men inte så förfärligt mycket. Eller så gjorde hon det, bara utan att sjuttonåringen märkte av det. Musklerna var så definierade och rejäla vid det laget att några kilon inte märktes. Inte för att han såg ut som någon jävla muskelknutte, men men.
”Tycker nog bättre om henne när hon sussar faktiskt, betydligt bättre än när hon slänger ifrån sig en massa elaka kommentarer”, konstaterade han och sneglade ner mot det fridfulla ansiktet. Kunde det vara anledningen till att Yaosu tog så väl hand om henne? Att hon var gravid alltså. Han hade förmodligen gjort det i alla fall, däremot var det en gnutta mer förståeligt. Hade Zihao vetat att hon gick omkring med en liten bebis i magen hade han nog aldrig ens tänkt tanken på att gräla med henne.

Borde Joshua ha ljugit och sagt att hon inte alls är det? Att hon bara tagit en väldigt stor tacos eller något under kvällen? Nu är det uppenbart att pojkvännen inte skulle gå på det hela. Medan fingrarna frenetiskt pillar med de små tårna är den mörka blicken fäst på flickans lilla kropp. Ögonlocken är rofyllt slutna, läpparna lätt öppna, precis som när hon sussar. Med hjälp av händerna ställer även sextonåringen sig upp för att greppa tag i väggen. Nu efter allt de hållit på med så är kroppen än mer sliten. Alla sår, alla blåmärken.. ja, det känns helt enkelt som att all smärta kommer tillbaka där och då på något sätt, men det ruskar han beslutsamt av sig.
”Jo, vi delar rum längre bort i korridoren,” förklarar den yngre av de två turturduvorna och bär upp brickan som Hayley ställt ner på golvet. Nu hade hon menat för dem att få njuta av dryckerna, men med tanke på hennes bleka ansikte kan det nog vara bra för henne att få i sig det istället. Kanske han kan snoka upp lite choklad att ge henne, det skulle hon nog bli väldigt förtjust i. Nu är det rätt häpnadsväckande hur hennes kropp verkar fungera, hon kan trycka i sig vad som helst och ändå inte gå upp ett endaste hekto. Nu är det förvisso annorlunda med tanke på magen, men för någon som har så mycket problem med maten som Joshua kunde han inte undgå att jämföra sig själv med henne i början. Vilket är underligt, med tanke på hur olika deras kroppar är
”Jag vet inte.. hon har kunnat gömma det för en hel del människor med hjälp av Samuels kläder.” Jo, det är inte många som lagt märke till magen pågrund av den sorten kläder hon nu bär. Förvisso är de tjocka, alldeles förstora tröjorna helt annorlunda i jämförelse med hennes vanligtvis tajta kläder, men ingen verkar riktigt notera det. Så helt ärligt är det inte direkt bara Zihao som inte riktigt förstått det på direkten ”Men sluta Zihao, du måste själv förstå att det är oförskämt att bara slänga ifrån sig såna saker, det är liksom det sista hon behöver höra vid nuläget.” Kanske inte det allra sista. Däremot tar hon nog det mer till hjärtat än hon skulle ha gjort om allt stod normalt till. Med små, försiktiga steg rör sig Joshua framåt, fram till rummet där de två bästa vännerna stannat de senaste månaderna. Med himlande ögon skakar han lätt på huvudet åt påståendet.
”Det är en försvarsmekanism. Om folk inte är otrevliga mot henne är hon inte otrevlig tillbaka.” Jodå, han känner ett litet behov att skydda Hayley från de där orden. Hon är ju så rolig, snäll och omtänksam om hon gillar personer. Yaosu är ju ett toppen exempel på det. Han är super snäll mot henne, och hon slänger inte ut sig alldeles för elaka saker tillbaka.