Ginny Weasleys kärleksliv[SV]

BRA!
Mer!!!!

seriöst, jag är typ mållös. du skriver grymt! ta vara på det, du har talang!

meeeeeer

Ja, mer nu Det sista var jättebra

skit bra !

omg!!!
Mer !!!!!

mer!!! sååå bra

Så jävla bra! Ursäkta ordspråket, men det här var riktigt bra!
Har precis suttit och läst alla kapitel och de äger, meeer när du har tid ♥

mer

Tack alla finisar som kommenterar, det är guld värt, jag menar det verkligen! Återigen, tack!
Kapitel sex

''Vad fan tror du att du håller på med?!'' Fräste Ron åt mig när han såg mig komma ut från Dumbledores kontor.
''Vadå vad jag håller på med?!'' Fräste jag ilsket tillbaks.
''Du kan verkligen inte dejta Malfoy! Det fattar du väl själv?!'' Han var riktigt arg, det syntes i hans ögon som var helt svarta.
''Jag dejtar inte Draco!'' Nej, det gjorde jag inte, så jag ljög ju inte.
''Nähä? Varför är du då uppe på nätterna och träffar honom? Vad gör ni? Eller ni kanske inte träffas, ni kanske råkar stöta på varandra i korridoren, eller? Vad fan händer med dig, Ginny?'' Han hade lugnat ner sig, men var fortfarande svart i ögonen.
''Får jag fråga hur du vet att vi träffades?'' Hur i hela världen visste Ron det? Jag hade ju bara berättat det för Dumbledore, inte inte ens Hermione visste...
''Parvati läste era brev! Hon sa det till mig och Harry. Hörru, syrran, nu får du välja. Vill du vara en Weasley eller en Malfoy? Du kan inte vara båda!'' Orden sved till inom mig, så jag började att gå. Bakom mig hörde jag Ron skrika något ohörbart.
''Rictusempra!'' Skrek han tydligen. Jag föll ihop på golvet, kramperna utav den kittlande känslan tog nästan livet av mig. Jag var så kittlig! Trollformeln avtog rätt snabbt, och jag ställde mig snabbt upp. Jag riktade staven mot Rons håll.
''Furnunculus!'' Sa jag lagom högt för att Ron skulle höra det. Jag kände att jag skulle njuta utav att se hans ansikte bubbla och få stora bölder.
Ron riktade snabbt staven mot sig själv.
''Finite incantateum!'' Sa han och hånlog åt mitt håll.
''Ät sniglar!'' Jag var tvungen. Jag kunde inte låta bli helt enkelt. Jag minns ju hur mycket han spydde när jag gick första året på Hogwarts och han träffades utav den. Men det var rätt åt honom. Jag vände på klacken och tänkte gå återigen.
''Diffindo!'' Hörde jag Ron vråla bakom mig innan en kraftig smärta träffade mig i ryggen och allt blev svart.

Kort kapitel, men ja.
Jag skriver nästa kapitel när det här kapitlet fått 5st ''tumme upp''