Love me. Or not.[ENG][SV]

Oh my. Du skriver inte dåligt du, lillamymin! Är väldigt spänd på vad som kan komma härnäst!

Längtar till nästa kapitel! Du är otroligt bra på att skriva!

Jättebra!

Bugar och bockar för alla fina komentarer. Ni är så snälla och fina. Extra litet tack till Lizzie Lovegood som gett lite extra pepp till att få fram denna delen idag. Utan henne hade det tagit lite längre tid :3



Chapter 15, the Baron, a thousand years later

Walking, flying, floating - whatever they call it - trough the corridor. Just that one corridor. The beginning of our story, or at least, my story. The corridor I first met her in. On the fifth floor. She wasn’t but six years old. I was a little older. She walk side by side with her mother. They weren’t holding hands. By then it seamed strange to me, how a mother barely noticed her child. But yes, now I know. Though the prize to understand it, have been to high, and not worth to pay. I feel like a criminal, some kind of...I don’t know. The corridor doesn’t look to much different. Some new paintings maybe. I remember how it used to look here. Big paintings of that times greatest wizards and witches. Not the founders as you could expect it to have been. No, real fighters. There were paintings of them, fighting against dragons, a common problem at that age. But also acromantulas, another frightening thing. I love it here, it’s a place where I can remember the good days. Though, it’s tough meeting her here. But that’s no problem, cause she usually never comes to this place. I guess it’s too painful. Too many memories. Us. Som this is my place to be alone at.



Kapitel 15, Baronen, tusen år senare

Gåendes, flygandes, svävandes - vad de nu än kallar det - genom korridoren.Just den korridoren. Början på historien, eller i alla fall, min historia. Korridoren jag först mötte henne i. På femte våningen. Hon var inte mer än sex år gammal. Jag var lite äldre. Hon gick sida vid sida med sin mor. De höll inte händer. Då verkade det konstigt, hur modern knappt la märkte till sitt barn. Men ja, nu vet jag. Dock har priset för att förstå, varigt för högt, och inte värt. Jag känner mig som en kriminell, som någon form av....Jag vet inte. Korridoren ser inte mycket annorlunda ut. Några nya målningar kanske. Jag kommer ihåg hur det brukade se ut här. Stora målningar på den tidens största häxor och trollkarlar. Inte grundarna som man skulle kunna tro att det var. Nej, riktiga kämpar. Där var målningar på dem, kämpande mot drakar, ett vanligt problem vid den tiden. Men också Acromantulor, en annan skrämmande sak. Jag älskar det här, det är en plats där jag kan minnas de goda dagarna. Men det är svårt att möta henne här. Men det är inget problem, för hon kommer nästan aldrig hit. Jag antar att det är för smärtsamt. För många minnen. Oss. Så detta är min plats där jag kan få vara ifred.

Jag älskar det!

Bra
Du är såå duktig på att skriva ;P

Amazingly fantastic. ♥

Du är så bra!

Åh! GUD VAD ÅZUM!

^ Ja, verkligen