Roll the dice - Medi & Vidomina PRS

Marcell gick efter läkaren ner till källaren. Där band han fast Nia.
Det hela kändes så märkligt. För mindre än en dag sedan hade han spenderat tid med Nia och lärt känna henne en del.
Men ganska kort därpå slog han bort tanken och återgick att fokusera på uppgiften. Det här var faktiskt ett arbete. Och Marcell ville få det gjort.
"Dante.. var.. Var är han nu då?", muttrade Marcell och såg sig om efter sin bror.
Dante hade gått för att möta upp Liza.

"Liza! Ursäkta att du fått vänta. Du vet.. trafiken..", sa han och slog ut armarna. Verkade mer hoppas på att hans påslagna charm skulle göra det bättre. Han höjde rösten över all musik som spelade högt i högtalarna. "Kom, följd med mig. Jag ska visa dig henne." Dante log mot Liza och nickade sedan mot dörren som skulle leda de ner till källaren.

Hon hade börjat röra sig mer och kved sakta.
Ögonen kändes tunga och snart hade hon öppnat ögonen. Allt snurrade och hon såg sina bara fötter.
"Va vad hände?" Hon såg upp och hajade till. Varför var hon bunden?


Lizas mun snärptes till men hon nickade.
"Har henne? Jag trodde..." Hon gick efter och såg sig om.
"Så vart höll hon hus då? Var hon svår?"

Marcell tvekade först. Han visste att så fort Nia vilade blicken på honom eller hörde hans röst så skulle han vara avslöjad.
Det skulle bli verkligt. Att Marcell var boven, trots allt.
Igen fick han knuffa bort tankarna och fokusera på jobbet. Han skulle inte ta det personligt något mer.
"Vet du inte det?", sa Marcell och tog ett nytt andetag. "Det kanske klarnar för dig snart.", lade han till efter några sekunders tänkande.

"Det är lugnt. Marcell fixade det. Kom, säg hej iallafall?"
Dante ledde Liza ner till källaren. Han log brett då han såg Nia fastbunden i stolen i sällskap av Marcell och läkaren.
"Nia, du är vaken! Här, jag har en vän till dig med mig." Han såg över axeln på Liza.

Hon såg på honom och tårar började rinna ner för hennes kinder.
"Du... kidnappade mig.." Hon kämpade där hon satt och hon försökte dra sig loss.
"Jag skulle kastat ut dig." Hon försökte dra sig loss men repen var för hårt bundna och det började ömma riktigt hårt. När hon såg Liza så skakade hon på huvudet för att få bort tårarna.
"Liza Woods?" Hon såg oförstående på dem och såg sedan bedjande på henne.
"Är du verkligen här? Varför?"

Var hon så ung? Liza hajade till och såg hennes tårfylda ansikte. Vad kunde flickan vara? 18?
Hon svarade inte utan såg på dem.
"Vad ska ni göra med henne?" Något inom henne började oroa henne.
"Ni ska väl inte döda henne?"