Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

HOn minns mycket väl hästen han hade pratat om tidigare i dagarna. Hon hade inte alls varit förtjust i att han ville ha en problem häst och hon vart inte förtjust i veta det kan gå åt helvete för honom. Hon hade ju redan förstått det vart hästen hon hörde. Skammen i hans blick eller det lila fick duga för hennes förlåtelse denna gången. Hon såg på honom bara kort nu. " OM du bryter ett endaste ben till bröllopet e du dödens." Envisades hon direkt, allvarlig en ändå inte.
Hon hade ju planerat allt och ville inte något blev fel. Just nu vart hon mer stressad över henes klänningen kommer passa henne på bröllopet för det vart ändå tid dit och nu med en bebis växande ställde det till det tillräckligt. Lzzy flinar roat när fadern frågade Scott om han hade sett ett spöke. Hon nickar lugnt. " Nja, inte ett spöke direkt, men kanske insett hästen kommer bli hans död i sovrummet." Sa hon roat och la armrna i kors. Hon ville låta scott berätta för sina föräldrar.. Då hon ville berätta för sina på egrn hand. Hon granskar sin hingst som än verkar bli mer uppkörd av all kaos och stoet lika så men ett lenende bara roat av se sin äldre häst stå där och kollar på dem om de vore idioter. " Thor anser ni e dumma och släppar hit oväsen.. Bättre för du den inte ger sig på Thor." Sa Lizzy nu och mneade fullt allvar o Thor. Den hästen vart ju lizzy uppväxt med i England, och nu vart den lärmästare åt hennes syster.

~~~~~~

För Scott var det obegripligt hur tiden hade gått så förskräckligt fort. Från ingenstans så hade tiden gått från att ha ens upptäckt att hon var gravid till att födseln skulle äga rum vilken dag som helst. Kanske gjorde det honom lite extra spänd på jobbet, för om det var nån gång det skulle hända nåt var det väl när han var iväg på något. Dock så hade chefen satt honom lite extra i närområdet och på kontoret denna tid just med tanke på att han kunde få åka iväg när som helst. Idag var dock en av de dagar han var ute på patrull, själv då Luke fått ge sig iväg på annat håll en stund.

Om Lizzy får vara ärlig vart hon sur över tiden gick ör fort då hon gillade på ett vis veta en människa växte. Men sen hon föll ihop på jobbet och senare blivit sjukskriven hade hon inte direkt varit på topp. Foglossningar så hon kunde gråta ibland men hon föröskte ibland dölja det för inte oroa Scott men det hade aldrig gtåt bra. Dessutom hade hon nog haft de konstigaste ätandet ever men inget man la på sig i vikt åtminstone mer än normalt.
Hon visste Scott behövde jobba idag men hon hade inte gillat det direkt, hon hade på känn något kommer ske när som men hon hade inte sagt ett knyst. Hon hade haft lite ont när hon ade klivit upp faktiskt ihop med Scott för hon hade inget annat för sig.. Lizzys yngre syster hade ändå utsläppet och insläppet idag så.
Men under middagstiden hade hon bara muttrat mer, värkarna vart tighatare och ömmare så hon hade gett sig.. Hon drog handen genom det bloda håret och lutade sig tyst mot bänken innna hon tryckte ring Scott. Hon hatade stör honom men ärligt hon visste detta vart tecken på det vart dags.. Dessutom hon kan kroppen och allt med förlossnignen genom akuten så hon visste hon inte vart öppen tillräckligt än så dem hade tid. " svara." fräste hon igenom en värk. Hon hade smsaT Luke och frågat om han visste vart Scott höll till på idag.

För Scott hade det ändå varit en relativt lugn förmiddag, med bara några få distraktioner ifrån patrulleringen vilket han ändå fick vara väldigt nöjd med. Det var gött att ha en lugn dag också - särskilt i dessa tider där han nog behövde lugnet före stormen. Före barnet.
Han hade just varit iväg på ett av dessa små distraktioner och satt sig i bilen igen då Lizzy ringde, och det var först då när han tog upp den som han lade märke till att hon också hade ringt innan. Självklart fick det oron att det skulle hänt något att bubbla upp i magen innan han tryckte på svara, även om han intalade sig att det inte var nån idé att oroa sig förrän han faktiskt talat med henne.
"Hej?" Han höll tonen neutral, lite frågande men höll oron borta ifrån rösten. Men det var sannerligen den tiden där minsta lilla ovanliga vink ifrån henne fick pulsen att höjas.