Cirkus PRS Emma07 och Zora

Puff

Faith hade låtit killarna helt och hållet smita för göra sian saker, hon hade valt att leta igenom Eliljahs trailer lite efter saker han kna behöva för hon ivsste han kommer få stanna där ett tag. Hon vat super oroligt och det tänker hon inte ljuga över. Hon hade tyst börjat packa ner lite kläder och nöje åt Eliljah i en väska för hon vile se till han hade det bästa hon kunde ge honom när han låg som han gjorde. Hon drog tyst ut lite lådor innan hon höjde ögonbrynet av en liten ask. Hon vart försitkig och tog tyst upp den. Hon svalde lite grann innan hon öppnade den. En klump och gråten kom i halsen direkt av se vad som låg i asken, en förlovingsring. Hon stängde asken fort och la tillbaka den, hon orkade inte kolla på den. Hon kände tårarna komma nu och andningen bli sabbare. Hon sjönk ner på sängne och drog händerna genom sitt bruna hår och lät allt komma. Ångesten, stressen och allt över vad som skedde. VARFÖR hade han inte berättat om sina plaer?! Detta gjorde ju saken värre för hon visste inte om hon får veta hans planer nu med den där ringen. Hon torkar envist bort tårarna innan hon reser sig men hon kände än gråten i halsen. Hon rykte åt sig väskan och drog pp sin hoddieluva, hon orkar inte frågor om on hade gåtit när hon smet efter killarnas håll

Eric hade följt med Tim ut i bilen i väntan på Faith, fortfarande väldigt tystlåten och chockad. Det var säkerligen något som också märktes tydligt - normalt sett var han den som alltid log, var på gott humör och pratade en hel del. Nu däremot var det nästan lite bortblåst. Men, det var väl inte heller så konstigt - ärligt talat så hade han ju också levt ett ganska skyddat liv till skillnad från vännerna här. Han hade växt upp på cirkusen och båda föräldrarna hade alltid funnits där för honom, cirkusen var väl också det bästa stället att bli accepterad på som homosexuell - de flesta där var lite speciella på ett eller annat sätt.
Det kändes som en fullkomlig evighet innan Faith kom tillbaka, efter en snabb blick emot baksätet förstod han att hon var rödgråten men sade inget. Det var väl inte alls särskilt märkligt att hon var det. Det var helt enkelt inget han lade någon särskild vikt vid, utan det var oron som tog upp det mesta av hans tankar just nu. Det och vilken tid det också tycktes ta att ens komma fram till sjukhuset.


Elijah förstod bara att han rusades in i sjukhuset i full fart, utan att vara riktigt medvetande men inte heller fullkomligt medvetslös. Istället var det som om han uppfattade enstaka ljud, läten, rörelser och ljusglimtar. Enstaka saker som fick honom att kunna lägga ihop ett och ett i alla fall. Och så smärtan, den där ständiga smärtan.
Hela kroppen skrek nej, förstod att det var fel. Han skulle inte vara här, fick inte vara här. Sjuksköterskorna och läkarna som virrade runt honom som yra höns, nålar, paniken av att han skulle få det tio gånger värre så snart han kom ut därifrån. Vem hade ringt, vem hade hittat honom? Vem hade varit så dum? Ännu fler nålar, ännu mer smärta.
Nej. Han var här och nu, inte då. Minnena fick inte ta över. Det var en annan tid, en annan plats. Han hade ett annat liv nu, ett där han inte behövde gömma sig för allt vad myndigheter heter. Han fick försöka hålla fast vid det. Men paniken var där, hotandes.
De hade hållit fast honom. Hur hade han ens hamnat här? Nålar. Det var något fel på armen också. Var det något han själv råkat falla och gjort eller var det faderns verk? Oklart. Ännu fler ansikten, han försökte fly. Men de höll fast honom.
Han måste försöka att inte förlora sig till minnena... Han måste, för de hotade att ta över. Det kändes så fel att vara här. Han borde inte vara här, men ändå var han det, och han måste försöka hålla sig över ytan.

Faith visste att ERik hade sett hon hade gråtit, men hon hade känt ett lugn av att han inte frågar henne om hur hon mår. Hon hade mest suttit tyst hela bilresan, pillades på ryggan hon hade i knäet, den luktade han. Hon suckr tyst till och granskar lyktorna av bilarna som svepte förbi. Hon suckar tyst till och log svagt lättat av dem stannade på parkeringne till sjukhuset. Hon klev ur bilen och såg att Tim med klev ur och hon smet faktikst iväg snabbt i förväg. Hon orkade inte vänta på killarna utan lät dem komma som de ville. Hon smet tyst in i väntrummet och sjönk ner på en stol och suckar till. Faith såg hur Tim lugnt kom in och gick fram till sköterskan vid disken och pratade med henne. Faith vart tacksam över att han kunde agera ett lugn vid dessa tillfällen som hon inte orkar det. Tim blev klar snart och såg på ERik sen Faith. " Vi kan snart komma in." SA han mjukt och föste till Erik så han skulle sätta sig vid Faith. Tyst satt sig ner Tim ner vid sin syster som än satt tyst. Lite blek om nosen men hon verkar fndera på saker. Faith svalde tyst ångesten än som låg där

Väntan på nyheter om Elijah var lång, även om Eric inte tvivlade en sekund på att den säkert kändes ännu längre för Faith. Hon var ju ändå flickvännen, den planerade fästmön till och med. Men Eric hade ändå varit bästa vän med Elijah i nu nästan 12 år, och han var rejält orolig för honom vid det här laget. Den var evighetslång kändes det som innan han äntligen kunde vila blicken på läkare som faktiskt var påväg emot dem - så många gånger hade han blivit besviken då han trott att de skulle komma med nyheter men varit påväg till någon annan istället. Men så äntligen var dem där, även om han var väldigt orolig med över vad dem skulle säga.
”Är han okej?” Han var den första som pratade, kanske just för att han var otålig av sig.
”Han är på uppvak nu. Som det ser ut nu är läget stabilt, men vi kan inte säga för mycket förrän han vaknat till mer. Han har omfattande inre blödningar och en muskelskada i ryggen.” Förklarade den ena läkaren.

Faith hade följt varje läkare med blicken diskret. Hon hade snurrat på fingrarna gömda under Eliljahs väska när hon äntlignen såg en som kom til dem. Hon lyssnar och kände en sten lätta men en ny falla när orden inreblödningar och muskelskadan. Hon visste att Eliljah älskade sitt jobb och detta kommer ta honom hårt. Hon vart orolig över hur han ens kommer ta detta. Hon såg på killarna snabbt och sen ner. Hon såg upp snart när läkaren harklar sig. " Ni kan komma in om ni vill vara där när han vaknar. Kan vara bra med bekanta ansikten." Föreslog en kvinnlig läkare som hade stått lite bakom den äldre manenn om gav nyheterna. Faith såg direkt på Tim som nickar. "Erik och Faith ni kan gå. Jag väntar här.. Han lär väl ändp kasta ut mig" Sa Tim mjukt, han visste att Faith kommer kastra ut ohonm då hon anåg honom jobbig..

Eric kunde inte låta bli att få en missnöjd rynka i pannan då Tim beslöt sig för att stanna kvar, något han misstänkte hade med hans syster att göra. Han trodde inte att han bara inte ville vara med, borde han inte ha förstått att Eric både ville och behövde ha honom där som support? Inget illa emot Faith, men hon var inte Tim direkt. Med samma något missnöjda min ställde han sig upp men greppade ett fast tag om Tims hand då han började gå efter Faith och läkarna emot rummet.
"Du följer med, punkt slut." deklarerade han bara enkelt, ville ha med sitt stöd.

Tim hade tyst kollat upp och kunde inte låta bli att le av hans order och skakar på huvudet tyst innan han reste sig. " Ta det som ingen valmöjligheter att säga nej." Sa Tim och gick tyst med ERik till sist efter Faith.. Han visste hans syster var ledsen men han vart smått osäker med, ärligt han hade dåliga minne av sjukhus lite men det vart inga trauma .

Faith suckar tyst när dem till sist kom fram och släpptes in. Hon gillde inte alls synen vad hon såg men hon vart bara orlig. Hon gick tyst fram och satt ner väskan på golvet vid ett bord. Hon gillade inte alls detta, hon kom helt fram och ströd försitkigt udnan lite lugg på Eliljah.

Eric var glad över att det inte kom några protester ifrån honom i vart fall, att han bara gillade läget och följde med. Det var det enda Eric tänkte gå med på.
"Duktig." berömde han med en pytteliten antydan till ett leende medan han sedan blev tyst igen då de klev in i rummet där Elijah låg. Han kramade Tims hand lite hårdare, men nöjde sig med att stå vid sidan av och låta Faith vara närmast. Det var hennes pojkvän, och på ett vis så var det här väl hennes stund. Han ville bara få vara där, få se att vännen skulle få vara där för honom.

Faith visste att Tim inte gillade detta men vart där för ERiks skull. Hon såg snabbt på ERik mjukt snabt bara för vara snäll. Hon hatade se Eliljah så här, hon vart van vid se honom vara den starka av dem och inte dne försvarslösa. Hon aktade sig så Erik kunde komma till om han vill,e hon satt sig förskigt ner på stole nvid Eliljah. Hon ville låta erik få en chans att prata med sin vän om han ville. Dessutom Tim såg lite blek ut. " Tim glöm inte andas." Sa Faith bara och mannen tog ett andetag, man såg han ade glömt att andas för han blev lite stel och dessutom han gillade inte vad han såg, en försvarslös vän..