Godsrinn striith [PRS Emma07 och Vidomina]

Tor skrek förbannat, och även lite överraskat, till då Loke hoppade på honom. Den förbaskade ormen. Ilsket försökte han bli av med Lokes grepp om honom, försökte slingra sig ur innan han istället försökte med råkraft. Han ville tro sig vara den starkare utav gudarna, men den andre var så förbaskat kvick dessutom. Han slank alltid undan i sista stund.
"Vad har du gjort med henne?" röt han samtidigt som han till sist lyckades rulla runt så han istället befann sig över Loke, försökte rikta in slag emot hans ansikte bara för att bli distraherad av de båda figurerna som kom ut ur huset. Tillräckligt länge för att lämna övertaget till Loke igen.
"Vem är hon?" fräste han ilsket.


Thyra blev nästan lite förvånad över hennes fråga, även om hon gjorde sitt bästa för att dölja just det. Men hon hade helt enkelt inte tänkt på det på det viset innan, hade inte funnits i hennes tankar att hon skulle lyda Loke på det viset. Inte en chans. Han hade henne kanske mer lindad omkring lillfingret än vad hon ville påstå, men till hennes försvar så var han nog värre lindad omkring hennes.
"Jag är en fri kvinna i högsta grad. Ifall jag nu lytt honom, och fått i uppdrag att döda dig, skulle jag väl inte stå här och prata?" sade hon, nästan lite lätt irriterad på påståendet även om det inte var riktat gentemot henne. "Tro mig, vill han ha någon dödad, får han allt betala minst det dubbla vanliga priserna. Han har ju ändå råd med det." Det dubbla var kanske en överdrift, men lite mer betalt hade hon allt tagit ifrån honom de gånger han behövt tjänster. Hon log litet åt hennes förklaring om gudarna, fann den så... Träffande korrekt.
"Jag tror att dem är alldeles för uppfyllda utav sig själva för att våga njuta ordentligt." log hon, kanske ifall de slappnade av och tillät sig själva att ha skoj så skulle dem vara lyckligare. Fann sig till och med önska att Loke skulle släppa loss det lite mer, men hon ville tro att hon redan var på god väg att locka fram det ur honom.
Gap och skrik från utsidan väckte också hennes uppmärksamhet, och hon gick nyfiket efter Shiva ut ur huset. Kunde inte låta bli att förtjust skratta till åt synen där - den här kvällen blev bara mer och mer spännande. Hon klev helt fram till Shiva och tog ett lätt tag om hennes arm för att stanna upp henne.
"Låt dem hållas lite. Dem är män, dem behöver slåss för att bli sams igen." Dem där betedde sig som småpojkar, trots att dem skulle föreställa gudar.
"Jag skulle nog satsa på Tor. Han känns starkare, men det klart, Loke är kanske smidigare. Vem satsar du på?" frågade hon med ett litet leende, inte särskilt orolig över Loke än så länge.

”Thyra!”, flinade Loke när han fick syn på henne komma ut ur huset, men bara kort, tillfälligt, för att fort ta chansen att smocka till Tor. Det brottades ju ännu, ingen hade vunnit än.
Det hade varit hårt. Tufft. Tor var stark. Men det var Loke med. Det verkade vara en jämn match.
Han flåsade då han riktade ännu ett slag över Tors ansikte. Tog sats. Hoppades på att det kanske skulle vara sista stöten och såg vinsten inom räckhåll.

Shiva var beredd att rycka in för att skilja dem åt, men stoppades av Thyra då hon tagit tag om hennes handled. Shivas reaktion var att se irriterat åt Thyras håll. Såg hon inte vad de höll på med? Men så upptäckte hon att Thyra skrattade och faktiskt verkade road över hela situationen. Hon blev förvånad och såg mot männen igen. Ja, faktiskt så.. De var ju lite roligt, även om hon inte helt gillade det.
Shiva log snett och skakade på huvudet. Kunde de inte tala ut bara? Måste de ta till knytnävarna?
”Om de inte har ihjäl varandra? Jag såg två som satt svärden i varandra, precis samtidigt. Och sedan fallit ihop i en hög. Båda två. De är i Valhalla nu.”, sa hon och suckade.
Men lockad över hennes fråga så gav hon ifrån sig ett litet skratt då. ”Tor.” Egentligen visste inte Shiva, men hon ville absolut inte ta Lokes sida. Han hade satt henne i mycket värre fara än Tor.
Mycket riktigt. Lokes slag blev bara besvarade med fler av Tor. Han fick övertaget och gjorde det avgörande slaget så att Loke tappade huvudet bak i sanden.
Besegrad låg Loke och stönade medan Tor reste sig upp.
Shiva suckade. Inte imponerad. Det trodde hon syntes på blicken hon gav honom.

Thyra skulle ljuga om hon påstod att Lokes utrop gladde henne, och hon kunde inte låta bli att le svagt. Trots hur idiotiskt det än var, hon visste ju att hon skulle klara sig så mycket bättre utan honom. Det var bättre att bara ha sig själv att bekymra sig över, inte ha några band eller psykiska bälten till någon. Ändå kunde hon inte hindra sig från att önska sig mer ihop med honom, att få visa känslorna som vuxit fram mer. Men det nästan var något outtalat emellan dem som sade att dem skulle hålla förhållandet på den här nivån och nöja sig där. Hon kom av sig lite där hon betraktade Loke och Tors strid - svagt orolig, men inte särskilt. De gillade kanske inte varandra just nu, men inte hatade dem varandra heller. Shivas skratt tog henne tillbaka till verkligheten igen, påminde henne om att hon faktiskt lyckats få damen på bättre humör. Hon visste inte vad, men hon såg något positivt i henne. En möjlig vän kanske.
”Ser ut som om vi båda får rätt.” Hon var för en sekund lockad att gå fram till Loke och hjälpa honom, en vilja som till sist vann.
”Repar du dig eller behöver du ha hjälp till andra sidan?” Flinade hon retsamt emot honom, kunde inte riktigt låta bli även om han säkerligen redan var tillräckligt uppretad efter nederlaget. Hon kunde ju bara inte missa en sådan chans.

Tor var oändligt stolt över den ack så lilla vinsten, och när han äntligen reste sig upp igen något ostadigt flinade han stolt och glatt emot Shiva bara för att inse att hon inte var lika förtjust. Vad krävdes egentligen för att imponera på den kvinnan? Hon var ju omöjlig. Flinet ersattes av en bekymrad rynka i pannan då han funderade på detta, men även insåg att hon precis varit utsatt för mordförsök. Eller vad det nu varit, märkligt nog hade ju den han anade var mördaren följt med henne sida vid sida ut. Han klev fram till henne.
”Shiva! Vad gjorde dem med dig?” Frågade han och kunde inte hindra att lägga en hand på var av hennes axlar, orolig över ifall dem ändå gjort något osynligt med henne.

Loke muttrade något ohörbart.
Det var inte bara att han hade ont. Men han hade visat sig sårbar för Thyra tidigare idag och nu hade även hon sett honom besegrad av Tor. Det var inte den bästa dagen för honom. I alla fall inte för hans ego. Men i försök att dölja sitt nedslag reste han sig, om än besvärat, upp ur sanden och gick fram till de andra.
Shiva backade undan. Han skulle inte få närma sig.
Men så gick han fram till Thyra istället. ”Hm. Jag ser att du inte gjorde det jag bett dig om. Då är det ingen idé för mig att betala dig heller.” Han torkade bort smuts från kinden med baksidan av sin hand och mötte Thyra blick. Var inte säker på ifall han fattat rätt beslut att leta upp och anlita henne. Och ångrade sig lite. Ville inte ta itu med dem känslor och tankar det här hade framkallat. Gillade det inte hur de fick honom att känna sig. Smutsig.
I försök att dölja det drog han på ett flin då och mötte hennes blick. ”Tja, jag lät honom vinna.”, började han och sneglade åt Tor för att se åt Thyra igen. Frestad att ge sig på Shiva och avsluta jobbet själv. Hon var ju inom räckhåll. Det skulle förmodligen vara lätt. Bara ett knyck över nacken. Ett fall till marken. Enkelt.
Men Loke skulle inte göra något. Den vidriga känslan av förlust kröp innanför huden hos honom. ”Jag måste ha något att dricka.”, sa han sedan tillslut och pustade ett skratt. Sträckte ut handen för att försiktigt känna med pekfingrets spets över hennes kind. Var inte längre säker på att de skulle träffas igen. Hur kunde de? Han hade visat sig alldeles för svag. Det var inte okej.
”Nå, finns det något att dricka här i den här hålan?”, muttrade han och vände om för att se förbi träden mot byn.

Shiva backade undan Tors försök att närma sig. Irriterad över vad han ställt till med. Hur han dragit in henne i det här. Förbannad över hur han tog ansvar för hennes handlingar. ”Den där vill ha mig död.”, fräste hon och blickade åt Lokes håll för att se mot Tor igen. Pausade. ”Och du…! Jag sa ju..”, började hon med avbröt sig själv. Plötsligt var hon så trött. Trött att behöva förklara sig. Att övertyga någon om något annat, någon som inte gick att övertyga. Tor skulle förmodligen göra vad han ville. Och Shiva med.
När han satte händerna om hennes axlar såg hon mer bekymrat på honom och gav ifrån sig en suckan.
”Stilla. Du är smutsig.” Hon medgav för sig själv att hon kört med honom. De skulle kanske ha lättare att förstå varandra om de behöll lugnet. Så Shiva gjorde just det.
Släppte bråken. Striden. Fighterna. Orkade inte.
Istället sträckte hon sig efter hans ansikte för att dra bort smuts från hans panna med sin tumme. ”Sådär. Bättre.”, sa hon då, nästan intill viskade. Några sekunder passerade. ”Jag måste byta om.” Shiva var fortfarande klädd i bloddränkt- och stänkta kläder. Hon behövde något rent. Helst hade hon velat ta ett bad. Men ett rent ombyte skulle göra mycket.
Med en sista utbytt blick med Tor vände hon sig om och gick lugnt in i huset igen för att göra precis det.

Thyra ville reta honom för hans förlust, att han förlorat brottningen emot Tor, men hon anade att han redan var smärtad nog över den saken utan att hon spädde på det. Istället ville hon nästan trösta honom, visa att hon brydde sig om honom och inte vare sig han vann eller inte. Hon försökte skaka av sig känslan det, borde veta bättre än så. Om inte annat för att han var just Loke. Den mest opålitliga guden, personen i vikingahistorien. Om hon skulle falla för någon borde det vara vem som helst förutom honom, men ändå var det just han som hon var så förbaskat svag för.
”Du hade ändå inte haft råd med mig.” Log hon ljuvt emot honom, försökte lägga fokuset på något annat än bråket. Men kunde inte hindra sig ifrån att le då hon kände hans fingrar emot sin hud. Hon tvingade bort blicken därifrån för att se emellan de båda.
”Borde inte ni två kunna lösa det här som gudar istället för småpojkar? Ingen kommer döda henne idag, så ni kan lika gärna samsas över en öl istället tills ni inser att ni borde bete är mer moget.” Sade hon och fick höra en djup suck ifrån Tor.

För en stund hade han varit helt distraherad ifrån Loke och hans bihang. Han hade just letat efter ett passande svar till Shivas lilla utbrott då hon börjat torka rent honom. Häpen som han blivit hade han inte ens kommit på något svar till det, utan väntat och lika häpet sett efter henne då hon gick. Det var först då Loke talade som han såg åt det håller igen.
”Det där var den bästa idén du haft i år.” Kunde han inte låta bli att flina, för Shiva verkade ha torkat bort även hans ilska och inte bara smutsen. Han vände sig till dem och rynkade pannan åt Thyras ord. Gillade inte sättet hon talade till gudarna helt och hållet, kanske för att hon sade sanningen.
”Och vem är det där då?” Frågade han, ställd till Loke.

Loke lade inte märke till att Shiva hade gått in till huset, förrän han vände sig om tillbaka till Thyra och Tor och Shiva var försvunnen. Ja, juste... hon bodde ju där. Det var väl inget märkligt? Förvirrad över hur han för ett ögonblick trott att hon försvunnit bara sådär. Hade Tor slagit till hans huvud lite väl hårt kanske?
Men Loke samlade sig då han mindes Thyras ord och ville svara henne om pengarna gällande tjänsten, men stoppade sig själv innan han hann yttra något. Thyras uppmaning. Lösa det här som gudar. Gah…! Lite besviken över att hon inte kunde släppa det. Kunde hon inte bara låta det vara? Loke hade verkligen ingen lust med att samsas med Tor. Han var hopplös i hans ögon. I alla fall var det så han kände då. Och faktiskt var han lite irriterat stött att Thyra ens kommit med förslaget. Han rynkade pannan en aning och sneglade mot Tor. Hoppades på att han heller inte skulle vilja haka på den idén.
Aningen lättad över att Tor inte heller verkade ge in för planerna då han istället riktade fokus på Thyra. Fast då slog det Loke att han skulle behöva förklara sig. Var skulle han ens börja? Thyra var Thyra. Han ville egentligen inte tala för henne. Hon stod ju där. Hon kunde väl säga det själv?
Det rusade i skallen på honom då han letade efter orden. Han behövde komma på det kvickt innan Tor skulle behöva ställa frågan igen eller lyckas pussla ihop det. Men inte ens Loke visste ju vad han och Thyra var. Bekanta. Vänner. Hon var magiker. Han med. ”Jämlikar. Vi är jämlikar.”, sa han då han mindes deras konversation i Thyras hem. Han harklade sig lite osäkert och sneglade åt hennes håll. Hon kunde väl få fylla i resten. ”En bekant till mig.”, tillade han och övervägde att berätta att hon också var hans hjälp. Men det skulle ju innebära att även Tor fann Loke svag eller i underläge. Nä, någon måtta fick det väl ändå vara?

Shiva klev ut ur huset, ombytt i en mörkblå långärmad dress. Dörren var så tunn. Hon hade hört hela konversationen. Den enda vettiga av dem verkade ju vara samma person som skickats för att döda henne. Thyra. ”Thyra har rätt.”, sa hon beslutsamt utan att se på någon av de. ”Ni måste lära er att samsas. Och vilket roligare sätt finns det än över ett glas öl?” Förmodligen flera glas, men det kunde de väl få lista ut själva. Hon höjde blicken och vred på huvudet för att se över axeln på de andra. ”Kom då. Den här vägen.”, sa hon lika beslutsamt och gick före de därifrån. Tillbaka i en allvarlig ton. Men det kunde nästan inte hjälpas. Så mycket som hade hänt på kort tid. Shiva var trött. Förhoppningsvis skulle hon piggna till av lite liv. Och att få se andra ansikten. Det var så många i byn som hon faktiskt genuint gillade och tyckte om. Och de tyckte om henne.
Hon ledde de bort till värdshuset där det redan var fullt av liv. Det hördes inne ifrån av högljutt skratt i komp av musik, stamp och dans. Det här om något skulle väl kunna få alla dem på bättre humör?

Thyra såg faktiskt fram emot att få tillbringa kvällen på värdshuset, och hon trodde även att hon skulle stanna där över natten. Hon tänkte inte lämna det här dramat riktigt ännu, det var alldeles för intressant för det, och hon ville se hur det skulle sluta. Men också att få släppa loss för en kväll, träffa folk och se lite mer liv och glädje än hennes vanliga, desto mer ensamma kvällar. Inte minst såg hon också i hemlighet fram emot att få tillbringa den tiden med Loke, även om det var med sällskap omkring sig. Hon valde att länga stegen lite och kliva jämsides med Shiva och lämna gudarna bakom sig, väldigt nyfiken på denna halvguden. Någon hon på något märkligt vis såg sig själv i också.
"Berätta om dig och Tor. Det syns ju att det är något på gång där?" frågade hon nyfiket, visste att hon var rättfram men det var väl också ett av hennes signum. Hon hade aldrig brytt sig mycket om ifall hennes ord passade sig eller inte.

Tor var inte glad över att erkänna det, men damernas förslag var bra. Han gick muttrandes bakom dem till en början, även om han vunnit striden ville han inte dela kvällen med Loke - och det här tvånget till att de skulle bli sams var ju bara så löjligt. Men muttrandet avtog allt mer och mer ju närmare värdshusets tjo och tjim de kom, och när Tor väl kom innanför dörrarna var han på betydligt bättre humör än när de lämnat Shivas stuga. Han fann sig vilja fira ihop med vikingarna och Shiva. De andra var väl ett nödvändigt ont, men ärligt talat kunde ju Loke vara trevlig även han om han ville. Thyra vågade han inte uttala sig om riktigt ännu. Han slog sig ner vid ett av borden med en djup suck samtidigt som en av flickorna som jobbade där dök upp där.
"Vi tar öl för alla fyra." Han hade ingen aning om ifall det var vad alla skulle ha, men om inte annat fick väl han ta de andras också - han kunde sannerligen behöva dem.

Shiva hade bara haft i sikte att komma fram till värdshuset. Som om det var det enda hon orkade hålla i tankarna. Hennes koncentration på att uppnå just det försvagades då Thyra dykt upp bredvid henne.
Shiva såg åt hennes håll och kom på sig själv att se alltför allvarlig ut. Nu var ju bråken över. Nu skulle de ju i alla fall försöka ha kul. Så hon försökte med ett leende. Om än litet åt Thyras håll.
Hennes fråga fick hennes leende dock att slockna i en sekund. Tor. Var det Tor hon ville prata om? Shiva suckade och såg framåt igen. Hon hade väl hoppats på att få lära känna Thyra mer. Hon verkade ju vara den mest intressanta i gruppen än de där stolpskotten till gudar. Nej, inte stolpskott. Det var fel och orättvist. Hon skulle ju försöka ge de en ärlig chans. Trögskallarna. Ah, inget ord tycktes räcka till för vad hon kände för de just nu. Hon förstod att Thyra väntade sig ett svar, så hon var tvungen att skynda sig. ”Den där åskguden? Skämtar du?”, sa hon först utan att se åt hennes håll. ”Han är inte klokare än vad han ser ut. Det finns inget där.”, sa hon och kastade en blick åt Thyras håll innan hon klev över trappstegen in till värdshuset.
Hon hade ju överdrivit. Det visste hon. Eftersom att de första mötena med Tor hade hon varit genuint intresserad av honom. Tor hade verkat spännande. Snäll.
Men han hade sabbat det i ett ögonblick då det stod klart för Shiva att han bara var ute efter hennes krafter. Och att hon förväntades stå till svars för något som hon inte hade någon aning om. Shiva hade det bra som det var. Tor hade sett förbi henne. Det var orättvist.
Men hon störde sig mest på att hon själv till en början fattat tycke för guden. Sett det goda. Låtit sig fantisera bort i tankarna.. Löjligt! Det var störtlöjligt. Från att Tor klivit in i Shivas liv hade han gått från att vara Tor- åskguden, till Tor trögskallen.
Hon insåg att hon också var i behov att dämpa upprördheten och gick efter åskguden till bordet för att slå sig ner. Såg fram emot att få slappna av.
Det hjälptes av att så många därinne roade sig. Hade de trevligt i skratt, dans. Sång. Glädjen smittade av sig på henne.

Vem var Shiva att bara tala sådär till dem?
Loke gillade inte hennes attityd alls. Det berodde nog på att den påminde om honom själv. Han gillade ju att få vara i centrum. Få bestämma, få som han vill. Men nu hade hon, det där skämtet till halvgud, tagit över.
Loke såg inte särskild imponerad ut då Shiva tågade iväg från stugan för att leda de bort till värdshuset. Men han hade ju ställt frågan. Han ville ha något att dricka. Och nu skulle han få det. Om än i det tråkigaste sällskapet i byn. Nåja. Nästan.
Loke gillade verkligen att Thyra var där. Men han var desto mindre nöjd med att hon inte utfört arbetet. Även om hon tyckte sig ha en god anledning för detta.
Han ville lita på henne för det fanns ju så mycket han tyckte om hos henne. Det var ju inte för ingenting han hade sökt upp just Thyra.
Loke fick bestämma sig om han skulle fortsätta vara irriterad på henne eller släppa det. Och det blev väl någon slags blandning. Han hade det inte i sig att fatta det beslutet ännu. Inte förrän de kommit till värdshuset kunde han slappna av mer. Fann det roande att vikingarna roade sig. Och gillade att de verkade så glada över att ha gudar som vandrade bland de. De var varmt välkomnade med klapp över axel och rygg och höjda glas åt deras håll. Loke kunde bara flina och nicka tillbaka.
Det dröjde inte länge förrän han såg efter Tor och Shivas steg till bordet och slog sig ner. Öl. Ja, äntligen. Vad bra. Låt dimman ta över. Såg fram emot att få bedöva det jobbiga.
Och just det hjälpte Thyra väldigt bra med. Genom att bara vara i hans närhet, vilket han behöll tyst, tyst, för sig själv.

Servitrisen var kvickt tillbaka med fyra stora sejdlar öl, och Tor högg omedelbart in på sin egen. Han skulle behöva ett helt gäng med dessa ikväll, hade han en bestämd känsla utav. Kanske något bitter efter Shivas ord emot honom. Nej, bitter var fel ord - sårad. Men han tänkte inte erkänna det i första taget. Han ville inte tro att det var vad han var, att han skulle bry sig tillräckligt mycket om henne för att det skulle vara det. Men han hade haft hopp, hopp om att bli två. Han hade fastnat för henne på rekordfart. Det var bara något särskilt, kanske var det hennes gudasida som förhäxade honom på nåt vis. Ja, det måste det vara. Trollkonster. Tor borde verkligen inte falla för något på det viset. Han grymtade halvilsket åt sig själv medan han tog ännu en stor klunk utav ölen. Förbannat också var det här.

Thyra ryckte lite på axlarna åt Shivas lilla miniutbrott.
"Jag kan inte annat än hålla med dig om den saken. Jag bara undrade efter hur han ser på dig." sade hon enkelt, det hade varit den enda anledningen egentligen - den enda hon tänkte säga. Hon anade att det fanns någon dragning där även ifrån Shivas sida, annars hade hon väl inte reagerat så starkt? Hon vägrade dock visa sina misstankar. Hon ville försöka bli vän med den här Shiva, och det verkade som om hon fick kliva försiktigt för det.
Väl vid bordet lyfte hon bara sitt glas för att ta några klumpar, lät blicken leendes svepa över den ganska fulla salen innan hon reste sig upp igen.
"Jag kommer behöva ett rum att sova i i natt. Jag är tillbaka strax." Ursäktade hon sig, tog med sig glaset för att gå bort till ägaren bakom disken. Det var lika bra att betala och ordna för det nu med en gång, man visste aldrig vad kvällen hade att bjuda på. Det dröjde dock inte många minuter innan hon återvände till de andra vid bordet, slog sig ner igen.

Shiva såg lättat på då de blev serverad ölen. Tackade servitrisen och sträckte sig efter sitt eget glas. Tillät sig att pausa för ett ögonblicks sekund och landa. Hon njöt av smaken och hällde generöst i sig stora klunkar för att sedan sätta ner det. Hade inte svept allt ur det. Men med den där blandningen så var hon inte säker på att hon skulle behöva särskilt mycket. Och i det tillstånd hon själv var i. Förmodligen ganska mottaglig för rusdrycken.
Hon öppnade ögonen igen och såg sig om.
Det var fullt ös därinne. Firande bara för firandets skull. En tröst i annars så jobbig tid. De hade nyss haft en attack i byn. De behövde få glädjas.
Hon upptäckte de andra vid bordet. Loke. Som hon inte alls tyckte om, men lät sig inte hänga kvar i det. Orkade inte tjafsa. Tor. Skulle hon vara rättvis så skulle hon släppa allt gnabb med honom också. Inte hänga kvar i det.
Shiva bestämde sig för att låta kvällen ta över. Hon skulle ha kul. Hon skulle roa sig. Om hon hade kul med gudarna med, må så vara. Om hon inte hade det, må så vara.
Och Thyra som hade brutit sig in hos Shiva. Skickad för att döda henne. Det var märkligt. För hon var den Shiva var mest intresserad över. Då i alla fall. Hon bestämde sig för att utforska vad det var där. Vad som lockat Shivas intresse hos Thyra. Kunde hon lära känna sin mördare?
Hon höjde glaset igen för att hälla i sig det sista och torka sig om munnen med baksidan av sin hand. ”Kom, Thyra. Vi låter de samsas. Det var väl det som var planen?”
Hon gav ifrån sig ett skratt och reste sig. Högg tag i Thyra för att dra ut henne till de andra i dans.
Det var fruktansvärt roligt. Att få trängas med sina vänner i skratt, sång, klapp och rörelse. Musiken bjöd in till det. Och när en stämde in i stegen kom nästa viking och hakade på. Shiva skrattade när hon rörde sig i takt till musiken. Äntligen. Vad skönt det var att få glädjas!

Loke hällde i sig glaset direkt och beställde en ny innan servitrisen skulle hinna försvinna för långt bort.
Medan han väntade på nästa glas torkade han sig om munnen med handen och såg runt på de andra vid bordet. Hm. Jisses, det var värre stämning än på en kyrkogård. Det skulle behövas flera glas till för att lätta upp hans humör.
Fortfarande lite nedstämd efter förlusten hoppades han på att någon annan skulle ta initiativ till att säga något, göra något. För han hade det inte i sig.
Han såg mot Thyra och höjde på ögonbrynen i förvåning då hon reste sig upp. Skulle hon sova här? Skulle han..? Äh, lägg av! Det kanske var bättre att försöka ta avstånd från henne? Men när han tänkte så blev han ledsen. Och arg för att han blev ledsen. Jäkla jänta! Varför skulle hon få honom att känna såhär?
Så han teg och följde henne så diskret han kunde med blicken när hon lämnade bordet. Låtsades som ingenting när hon kom tillbaka.
Men så drog Shiva iväg med Thyra och Loke hann inte med. Nej, gå inte! Lämna mig inte här med Tor! Men det var försent. Loke såg hur Shiva sken upp när hon dansade med de andra vikingarna. Jaha. Någon hade ju kul i alla fall. Tack och lov fick han glaset han väntade på och högg in för att svepa innehållet ur det.