Hush hush PRS Emma07 & wolfy

Det hade börjat regna igen. Regndropparna rann över hennes armar, över hennes halvnakna överkropp men det störde henne inte det minsta. Tvärtom fann hon det rätt behagligt. Det kändes inte som ett oväder dragit sig över dem utan snarare ett nödvändigt regn som sedan skulle ge vika för solen och regnbågen.
"Om jag ska döma av att du erbjöd mig skjuts hem efter att jag sprungit i dig en kvart tidigare, och sedan tog mig hit så skulle jag kanske inte kalla dig för en fin pojke i första taget. Åtminstone inte om ditt inre." Josie speglade hans retsamma flin.
"Så därför ska vi kanske inte uttala oss om varandra riktigt än," tillade hon och hennes min förvandlades med ens till oskyldig, trots att blicken hon gav honom var raka motsatsen.

Ezrael skrattade igen, hon gav tillbaka med samma mynt vilket han uppskattade högt.
”Men när har jag utgett mig för att vara en fin kille?” Frågade han oskyldigt, skulle nog aldrig våga påstå att han var det. Han var väl ganska bevisligen mer av den sämre typen män, bara att han ens var här på jorden sade väl en hel del.
”På insidan förstås. Min utsida behöver jag inte ens påstå nåt om.” Fortsatte han med ett brett flin tillbaka, möte hennes blick självsäkert med en likadan.

"Fåfäng till det bittra slutet?" Påstå att han inte var stilig kunde ingen göra. Han var nästan rent utsagt vacker och det var inte något man kunde säga om vilken man som helst. Josie höll kvar hans blick en stund innan hon tittade bort, kunde inte sluta le. Även om det här bara var en fasad han höll upp och att han snart skulle förvandlas till en mindre behaglig person att ha att göras med, så skulle hon åtminstone ha haft en trevlig stund innan hon dog. Om det inte var något att glädjas över så visste hon inte vad som var.

”Alltid. Någon slags stolthet måste man ju få ha kvar.” Skrattade han lätt, kunde dock inte undgå att märka att hon iallafall verkade något påverkad. Det lockade fram ett litet leende hos honom innan han lutade bak huvudet och lät de kyliga regndropparna falla över ansiktet och de nakna axlarna. Det var en härlig känsla - det var något av de närmsta man kom äkta känslor. De här mer fysiska känslorna kunde ju såklart inte klassas lika högt, men dem var något iallafall. Man saknade dem äkta så mycket att allt liknande det var välkommet. Men att ta det där sista steget till att bli människa och få känna igen, det var svårt.
”Nå vad säger du, ska vi köra till dig eller mig?” Frågade han retsamt med ett höjt ögonbryn då han vände blicken emot henne igen, hon tycktes var tillräckligt trygg i hans närvaro nu så att han kunde jäklas med henne på det viset.

Regndropparna kändes tunga och kalla då de landade mot hennes bara hud. Hon slöt ögonen och vände upp ansiktet mot himlen. Det regnade ofta i Portland så hon hade anpassat sig efter det trista vädret för länge sedan. Påstå att hon tyckte om när det var grått och regnigt ute kunde man inte göra, men hon hade lärt sig att uppskatta det till viss del. Och just ikväll så fann hon vädret till och med lite charmigt. Hans fråga fick henne att frusta till: två kunde spela det här spelet.
"Oj, skulle ditt tålamod räcka till så länge?" funderade hon tillgjort skeptiskt och la huvudet på sned, "bilens baksäte fungerar bra för mig." Josie slängde sitt hår över axeln och placerade sedan händerna mot höfterna.

Airdan höjde på ögonbrynen tillbaka, denna gången kontrollerat och retsamt.
”Jag tror snarare det är någon annans tålamod som tryter här.” Sade han i en minst lika retsam ton. Om det var något man lärt sig med tiden så var det faktiskt tålamod, efter att ha levt all den tid han gjort.
”Säger du det? Nåja, inte mig emot.” Fortsatte han med en lätt axelryckning och flinet ryckande i mungiporna medan han talade.

"Vad har du för snuskiga tankar som rör sig där inne egentligen?" undrade hon stillsamt och klickade med tungan samtidigt som hon sträckte ut sin hand för att lätt knacka med fingrarna mot hans tinning.
"Är det inte skönare att sitta och beundra utsikten inne i bilen, skyddad från regnet? "Josie väntade inte på svar utan öppnade dörren till baksätet för att kliva in. Sanningen var att hon kände sig lite frusen redan vid det här laget. Hennes kläder var blöta så de var inte heller till någon hjälp. Förmodligen skulle hon kunna få upp sin kroppsvärme om hon tryckte sin nakna hud mot hans men hon visste inte riktigt om hon ville att han skulle ha det för roligt under en kväll.

”Jag? Jag undrar vad som rör sig i det där söta lilla huvudet jag, med tanke på att du kommit med dem flesta förslagen här vännen.” Fortsatte han sockersött, följde henne med ett lätt litet skratt in i bilen.
”Så. Har du någon du försöker hämnas på eller var kommer all denna kärlek ifrån?” Retades han med ett glatt höjt ögonbryn. Även om han absolut inte klagade - hon var vacker och han skulle då inte klaga på att få tillbringa mer tid med henne.