>Rivalry< //[PRS]

”Varför tog ni bakvägen?” Frågade Yaosu med ett skratt, när han skyndade fram mot hallen samtidigt som han torkade händerna på en liten handduk. ”Åh..jag glömde berätta hur man tar sig förbi det piskande pilträdet, eller hur? Förlåt”, fortsatte han lätt generat och betraktade de tre filurerna medan de tog av sig skorna. Personligen hade han inget problem med att Jason följt med, men Zihao skulle nog bli ganska trumpen. Förhoppningsvis kunde han fokusera på maten istället för det där krossade hjärtat han hela tiden gnällde om. Inte för att förminska broderns känslor eller så, men han hade som sagt inte riktigt någon rätt att vara ledsen över det hela. På tal om Zihao, hade denne slagit sig ner vid det lite större matbordet inne i matsalen, mellan Isaac och Oliver. Isaac satt för stunden och lekte med sina ätpinnar medan Oliver försökte fixa till den buttra dumstrutens hår. Yaosu var väldigt glad över att han hans eget hår inte var riktigt lika tjockt och svårt att hantera, både han och Weimin verkade ha ärvt den aspekten från modern. Tacka gudarna.
Sjuttonåringen visade in de andra till matsalen, vilket kanske var lite onödigt med tanke på att man kunde se den från hallen, innan han försvann in i köket igen och började ta bort alla olika rätter från spisen. Efter några svep med staven hade han samlat ihop alla nykokta dumplings på en stor tallrik, fått i skaldjursgryta i en karott och lagt upp alla andra smårätter på lite mindre fat. När allting var samlat på det mindre bordet inne i köket, viftade han återigen på staven, vilket fick rätterna att susa iväg genom öppningen till matsalen, där de sedan placerade ut sig över bordet. Han var riktigt hungrig vid det laget så att säga att han var exalterad över att äta, var en underdrift.
”Sådär”, konstaterade Yaosu och slog ihop händerna, med ett belåtet leende över läpparna. ”Jag har inte något jätte sortiment av dricka, men det finns lite mousserande, pumpajuice, vatten, te..tja, allt förutom hårdsprit om vi säger så”, fortsatte han och öppnade ett av högskåpen strax intill. ”Vem vill ha vitt vin? Jag vill ha vitt vin.” I vanliga fall brukade slytherinaren inte dricka, men nu var han nervös och det märktes nog på honom.
”Yikes, vad har hänt med Yaosu?” Undrade Isaac, vilket fick Zihao att frusta till.
”Han insåg precis att han är väldigt pinsamt, det är vad som har hänt”, sade han därefter och höll fram sitt glas mot tvillingbrodern. ”Kör hårt, men spara lite till dig själv så att du kan släppa loss lite va?”
”Ska du ha stryk eller?” Morrade Yaosu och snappade åt sig glaset, för att sedan fylla det till bredden. ”Om det är någon som är pinsam så är det du, du har en snorbuse som hänger i näsan på dig”, berättade han och började bana väg runt bordet, med ett belåtet flin över läpparna. ”Hayley? Vin? Vatten? Något annat?”

Hayley själv hade inte haft någon aning om att det varit bakvägen de tog.. det är liksom den enda hon vet om.
"Det är lugnt, vi behövde säkert motionen," försäkrar hon och tittar bak på sin vän. Han ser nästintill förtvivlad ut när de kommer fram mot dörren till matsalen. Nu har han träffat Jason några veckor, men han hade sagt nej till dejten. Det kändes inte rätt att börja dejta någon när han har känslor för någon annan. Däremot är de bra vänner som strular. Känslorna för Zihao har alltså inte försvunnit, alls. Det är därför det är så svårt för honom att se på slytherineleven och Isaac. Att ha middag med de två närvarande känns riktigt jobbigt. Och det kan Hayley förstå. Hon kramar om sextonåringens hand innan hon rör sig in i matsalen, medan de två andra snart följer efter. Hayley låter ögonen glida över rummet. Jösses, hur har de ens lyckats? Det är väldigt hemtrevligt.
"Vad fint ni har gjort det.. men du borde ha sagt till mig, hade gjort det mycket bättre," skämtar hon med ett glatt leende. Nej, Yaosu har gjort ett fantastiskt jobb och hon skulle inte ha gjort det bättre själv.
"Hur har ni hunnit med det här?" Undrar Jason imponerat, medan Joshuas egna blick är fäst på golvet. Han skulle vanligtvis också ge dem komplimanger, för det är väldigt fint, men just nu kan han inte få ut några ord. Åh vad han hatar sig själv. De mörkbruna ögonen flackar mellan Zihao och Isaac ett par gånger, innan han viker undan med blicken. Hayley slår sig ner vid bordet, hennes bästa vän slår sig ner bredvid henne och Jason bredvid honom. Hayley kan märka hur nervös Yaosu är, däremot förstår hon inte varför. Han har gjort allt så fint och maten luktar hysteriskt gott. Men han är ju inte ensam i det. Joshua ser rätt ångestfylld ut och hans fingrar trummar okontrollerat på bordet. Inte så hårt att det låter, men Hayley snappar iallafall upp det. Uppmärksamheten glider tillbaka till Yaosu när han frågar vad hon vill ha att dricka. De kristallblå ögonen möter hans respektive och per automatik blir kinderna rosiga. Jävla kropp.
"Jag kan ta vin, tack" svarar hon medan ögonen stryker sig över hans ansikte. Det känns bra att ha fått kontakt med honom, som vänner. Han är väldigt snäll och tja, det känns bra att det finns några bra kille runt omkring henne.
"Vill du ha vatten?" Frågar Jason sextonåringen. Joshua skakar däremot på huvudet, om han ska klara av den här middagen så behöver han allt alkohol i systemet, det blir nog trevligare för alla. Om han inte dricker kommer han sitta tyst och göra alla obekväma. Hayley tar hans hand och kramar åt den. Tyvärr finns det ännu ett problem. Joshua är sexton och därmed omyndig..
så ja, osäkert om Yaosu kommer ge honom vin. Så Joshua ser på honom med stora hundvalpsögon.
"Du låter mig ta, eller?" Undrar han hoppandes.

Hade Hayley kunnat göra det betydligt bättre? Förmodligen hade hon nog det, trots att Yaosu visste att hon bara skämtade. Färgerna i rummet var ganska mörka och det kändes verkligen som ett gammaldags hem för magiker. Även om det inte var stilrent på någon nivå överhuvudtaget, var det i alla fall väldigt mysigt och det var det enda som spelade roll i sjuttonåringens ögon. Tankarna bytte däremot riktning kort därpå, när Jason frågade hur de hunnit med allting. Det var en bra fråga, och helt ärligt hade slytherinaren inget bra svar på den. En dag hade han frågat madam Pomfrey om stugan och efter att han lärt sig hur man skulle ta sig in, hade arbetet flutit på i rask takt.
”Ni? Nu försökte Zihao hjälpa till i början, men allt det här är min förtjänst”, svarade Yaosu och fyllde Hayleys glas med den gulaktiga vätskan. Blicken vilade på henne i några sekunder, innan han blinkade till några gånger och fortsatte sin lilla resa. De hade helt klart en tydlig spänning sinsemellan, ett fenomen den längre av dem verkligen inte kunde sätta fingret på. Han hade försökt, men alla teoretiska svar kändes bara fel.
Hursomhelst stannade han till vid Joshua istället och gnagde sig i underläppen. Sextonåringen var ju just det - bara sexton, alltså inte myndig. Dock kändes det bara drygt att låta alla andra dricka, så efter en stunds fundering, drog han lite på munnen och fyllde den andre föresteprefektens glas.
”Jag gillar inte att bryta mot reglerna, men tror nog du är den mesta mogna personen runt det här bordet, så vi kan låtsas att du är sjutton ikväll”, sade Yaosu och fyllde även Jasons glas, vilket ledde till att flaskan nu var tom. Han slog sig ner mittemot Hayley, efter att ha ställt undan flaskan, och sneglade diskret mot henne. Håret var uppsatt med en rosett och hon såg läskigt söt ut, nästan så pass att han hade lust att luta sig fram och lämna en fet kyss över de lockande läpparna. Nej, du skäms, så får du inte tänka. Slytherinaren kände hur kinderna hettade till och vek därmed kvickt undan med blicken.
”Det är bara att ta för sig! Så, det här är dumplings”, började han och gick sedan igenom alla rätter i tur och ordning, tills han slutligen nådde fram till skaldjursgrytan. ”Föreslår att ni håller er borta från den här om ni inte kan hantera riktigt, riktigt stark mat. Zihao fick för sig att det var en utmärkt idé att hälla i ett halvt kilo chili”, förklarade Yaosu fortsättningsvis och himlade med ögonen.
”Vadå? Det ska vara ett halvt kilo torkad chili i, så skyll inte på mig”, protesterade Zihao genast och började ösa på mat i sin lilla skål.
”Skillnaden är, Zihao, att du inte är i Kina och att de flesta av oss inte fått smaklökarna bortbrända under uppväxten”, påpekade Isaac och knäppte till kamraten i bakhuvudet, för att sedan själv ta för sig av alla godsaker.
”Pfft, det är inte mitt problem”, knorrade den andre och knuffade löst till Isaac, så att denne tappade dumplingen han nyss lyckats få upp.
”Kan du försöka bete dig eller? Du är så barnslig.” Och där började de bästa vännerna med sitt evinnerliga gnabbande, något som fick Yaosu att vilja sjunka genom golvet av genans. Kanske han inte borde ha släppt in dem?
”Ignorera dem, snälla”, bad Oliver och riktade sina bruna, varma ögon mot Joshua och Jason. ”Så..hur länge har ni varit tillsammans?” Undrade han nyfiket och tuggade på en grön böna, medan bråket fortsatte i bakgrunden och Yaosu tjuvtittade bort mot Hayley. Allt var kaotiskt, precis som alltid.

De kristallblå ögonen följer efter den sjuttonåriga slytherineleven som häller upp lite vitt vin till allihop. Det är faktiskt svårt för Hayley att vika undan med blicken. Han är så fin att kolla på, de mörka lockarna, de vackra ögonen och läpparna som börjar se mer och mer tilltalande ut. Herregud, självklart ska hon gå och falla för någon som hon gärna vill vara vän med för första gången. Hon vill verkligen inte förstöra vänskapen de håller på att bygga ihop. Hon bestämmer sig för att vrida bort blicken från honom, det skulle bara vara alldeles för uppenbart om hon fortsatte med sitt stirrande. Det känns som att det finns lite spänning mellan dem.. en bra spänning. Men hon vill inte hoppas för mycket, de två är oerhört olika och Yaosu förtjänar någon bättre. Så istället blickar hon mot den andres tvillingbror.
”Seriöst? Det är väldigt imponerande,” hör hon Jason svara. För engångsskull kollar hon inte på Zihao med hat i blicken, men hon vill fortfarande gärna ge honom en käftsmäll. Hon hatar att Joshua är hjärtekrossad pågrund av honom. Sen verkar Zihao inte fatta någonting alls, utan fortsätter med vardagen som vanligt. Den sjuttonåriga flickan kan riktigt känna hur hennes vän andas ut när Yaosu går med på att hålla upp ett glas till honom. Om han inte skulle få dricka så skulle han nog stuckit, för att hantera Zihao och Isaac nykter orkar han inte med.
”Ingen kommer behöva få veta om det,” säger Joshua försäkrande och tackar för glaset som han genast börjar sippa på. När Yaosu sedan börjar gå igenom alla rätter blir hon faktiskt ännu en gång imponerad över honom. Hur har de kunnat laga så mycket? Hon själv är patetisk på att laga mat, även om hon finner det lite roligt ibland. Föräldrarna låter henne aldrig laga eller baka något i köket, så det är typsikt. Men hon har lärt sig lite från Joshua och hans mamma, de är ju också väldigt duktiga på det där. De tre besökarna börjar ta åt sig av maten. Precis som vanligt tar vännen en väldigt liten portion, men det är bättre än inget. Ångesten han har bidrar väl till att han inte vill äta, alls.
”Men har du aldrig ätit med ätpinnar innan?” Undrar Joshua med ett skratt när han ser hur Jason håller i dem. Alldeles förvirrad ser han upp på sextonåringen och skakar på huvudet.
”Jättetöntigt jag vet, men det har jag inte.” Svarar han med rosiga kinder, men även han skrattar. Han är medveten om att han antagligen ser helt dum ut, men det är gulligt. Det glädjer Hayley att se vännen le medan han visar ravenclawaren hur det är man ska hålla. Men hans leende hålls inte så länge när hans blick än en gång glider mot det andra paret i gruppen. Det får hjärtat att sjunka i bröstkorgen igen och leendet försvinner och han kollar ner i maten. Det är som en hård knut i magen och det får honom att inte vilja äta överhuvudtaget. Men även det skulle vara oartigt. Medan Joshua petar i sin mat och tar några klunkar av vinet ställer Oliver en rättfärdigad fråga. Jason, som faktiskt vet om att Joshua är kär i Zihao slingrar en arm runt de nätta axlarna. Det är helt sjukt hur förstående han är, för även om de inte är ett par så hånglar de hit och dit. Sen har de inte legat än, men sextonåringen är helt enkelt inte bekväm i sin kropp och vill inte att Jason ska döma honom. Nu skulle han aldrig göra det, men ändå.
”I några veckor nu, än så länge känns det riktigt bra, eller hur?” Åh.. han ljuger för hans skull också. Varför kan varken Hayley eller Joshua förstå sig på, kanske det är för att de andra inte ska döma deras ja.. udda relation? Jason tänker ju att det kanske skulle göra Zihao svartsjuk, för han misstänker att den andre känner likadant, men det här behöver inte de veta om. I hans ögon förtjänar han det. Han ser ju hur förbaskat ledsen Joshua är, så det kändes rätt att ljuga om det. Den yngre gryffindoreleven kollar upp på honom och nickar med ett tacksamt leende på läpparna. Han själv kunde liksom inte förmå sig själv att ljuga om det.
”Absolut, men det tycker att det borde ha hänt tidigare,” svarar han, och det menar han, med ett litet skratt. Han kan inte tänka sig att leva utan varma kyssar och lite strul efter de veckorna som gått, trots att de inte gått särskilt långt. Hayleys ögonbryn åker upp lite i pannan när hon kollar på sin vän, innan hennes blick automatiskt söker efter Yaosus. Han verkar reda kolla på henne och det får kinderna att bli alldeles rosiga. Helt ärligt skulle hon hellre bara vara här med honom, ensamma. Det känns intimt att kolla honom i ögonen och hjärtat skuttar likt förbannat. De kristallblå ögonen flackar mellan hans ögon och hans läppar, trots att hon inte får göra det. Det känns som att de kan ha sin egna lilla konversation bara genom att se på varandra. Hayley skulle gärna ha hoppat över bordet, sätta sig i knät på honom bara pressa sina läppar mot hans, men ja, det är inte direkt lämpligt.

Om det var något Yaosu oroat sig inför, så var det att Zihao skulle sitta och glo på Joshua. Men det var innan han visste att Jason skulle följa med, för när han insett detta, hade oron växt sig flera tusen gånger större. Så snart Isaac och brodern hade slutat med sitt lilla gräl, hade Zihaos ögon varit nästan maniskt fästa på sextonåringen. Man kunde nästan se hur blodet kokade på honom vid det laget, och han verkade helt ha tappat sin aptit. Det hände aldrig, aldrig. När Jason sedan slingrade en arm runt den yngre elevens nätta axlar, kunde Yaosu nästan känna hur Zihao var påväg att brista. Andetagen var djupa, på gränsen till ansträngda, och ögonen hade fäst sig i bordet. Naglarna skrapade mot bordsskivan och händerna darrade okontrollerat. Okej, han skulle brista, det var inte ens ett gränsfall utan snarare ett faktum.
Just som försteprefekten skulle till att säga någonting, sköts broderns stol ut med en sådan kraft att den välte och slytherinaren flydde rummet. De darrande händerna höll om huvudet och han hastade upp för en av trapporna som ledde mot våningen över, där man snart kunde höra hur en av dörrarna smällde igen. Yaosu sneglade upp mot taket med rynkade ögonbryn.
”Han har en väldigt kort stubin”, förklarade Oliver och riktade återigen uppmärksamheten till Joshua och Jason. ”Några veckor? Åh, vad mysigt! Ni passar verkligen bra ihop”, kuttrade han och vilade ansiktet mellan händerna, med armbågarna placerade på bordet. Nu visste Yaosu att kamraten inte menat något illa med det där, alltså gentemot Zihao, men det verkade inte brodern inse. Hans öron hade tydligen blivit väldigt känsliga, då man nätt och jämnt kunde höra hur han ropade en massa ilskna kommentarer medan möblerna i rummet började slängas omkring hejvilt. Han var förbannad, troligen mest på sig själv.
De mörka ögonen vände sig bort från taket och fäste sig på Hayley igen, den här gången smått uppspärrade. Hon förstod nog vad det var som oroade honom så väldigt, med tanke på att hon kände till brödernas åkomma. Även Isaac och Oliver hade tystnat och satt och lyssnade på kaoset som bredde ut sig ovanför dem, lätt bleka om sina små nosar.
”Förlåt, han är inte riktigt frisk”, mumlade Yaosu och slet blicken från Hayley. Han kände sig betydligt mer lugn när han fick tillåtelse att drunkna i de där kristallblå ögonen, men det fanns inte riktigt tid åt det för stunden. Fan, skulle han be dem alla att gå? För deras egen säkerhet då. Han hade ingen aning om vad det var Zihao sysslade med däruppe, men han tvivlade på att det var en trevlig överraskning.
”Okej, fuck this, jag vill inte bli uppäten”, konstaterade Isaac tillslut och kom upp på benen. ”Det var trevligt att träffas..” De ljusa ögonen stannade upp vid Hayley en sekund och han vickade lite på ögonbrynen. ”Men jag måste tyvärr ursäkta mig.” Och med de orden kilade han ut mot hallen och klättrade nerför stegen som ledde mot tunneln. Vilken fegis.
”Han är inte heller riktigt frisk”, skyndade Oliver sig att säga, trots att det var uppenbart att han också var smått skräckslagen. Men till skillnad från Isaac, plockade han upp en dumpling och fortsatte äta i lugn och ro. Nerver av stål.

Okej, kvällen tog en väldans vändning. Av någon anledning hade Zihao tappat det helt och hållet. Hayley hade däremot noterat hur han suttit och glott på sextonåringen och ögonen hade mörknat så fort Jason slängt armen runt honom. Kugghjulen började jobba inne i skallen på henne, vilket de inte brukar göra så ofta. Kanske hon borde ha agerat på det där Yaosu sagt för några veckor sedan, att han tror att slytherineleven är kär i hennes vän. Fan. Hon hade varit så säker på att det inte varit sant.. åh, hon har gjort bort sig helt och hållet. Även Jason verkar ha blivit förvånad över reaktionen, han hade inte alls trott att han skulle reagera på det här sättet.. men uppenbarligen hade han haft rätt. Den jämnårige killen var inte bara små förälskad i Joshua, det märktes mer än väl. Ravenclawaen drar tillbaka sin arm och dricker upp innehållet i vinglaset innan han ställer sig upp.
”Ursäkta, jag borde nog röra på mig. Tack så jättemycket för maten.” Säger han till Yaosu med ett ursäktande leende och klappar Joshua på axeln, innan han följer efter Isaac ut mot hallen. Han sticker inte för att han är rädd eller något, utan mer för att hans vän nog behöver reda ut saker och ting med Zihao, utan med honom i huset. Hayley blir mer och mer osäker, men när Isaac sedan stannar till vid henne och vickar på ögonbrynen så bekräftar det hennes misstankar. Så de är inte tillsammans? Varför i helvete hade Zihao hånglat med honom om han nu är kär i Joshua? Joshua, som inte alls förstår vad det är som händer eller varför Zihao blivit så förbannad ser ut som ett stort frågetecken. Hayley lägger en hand vid hans axel och lutar sig mot hans öra.
”Du borde gå efter honom.. tror inte alls att de är tillsammans,” viskar hon med ett allvarligt ansiktsuttryck. Dock vet hon inte om hon vill att Joshua går upp dit, tänk vad den andre kan hitta på.. om han skiftar nu så kanske det inte går lika bra som det gått med Yaosu. Usch vad komplicerat allting blev. Hur som helst tittar den ett år yngre på henne med stora ögon innan han nickar långsamt. Under tystnad ställer han sig upp från stolen, men ser till att putta tillbaka den in mot bordet innan han rör sig ut ur matsalen. Därefter vänder Hayley ögonen mot killen hon gillar så mycket, lätt panikartat.
”Tror du han kommer göra honom illa? Borde jag följa med upp?” Undrar hon med kluvet ansiktsuttryck.

Medan hjärtat dunkar likt förbannat rör han sig över trapporna. Det finns flera dörrar att gå igenom, så han är lite osäker på vilken Zihao kan befinna sig i.. det problemet löser sig däremot snabbt då han kan höra hans röst. Alldeles blek i ansiktet höjer han handen och knackar på dörren.
”Zihao.. vill prata med dig, får jag komma in?”

Efter att Jason ursäktat sig, följde Oliver dennes exempel och begav sig mot tunneln. Det kändes liksom som om det var dags att dra. Inte för att någonting dåligt skulle hända om han stannade, utan för att det var extremt stelt. Joshua och Zihao hade uppenbarligen något på gång och spänningen som sprakade mellan Yaosu och Hayley var väldigt uppenbar. Däremot verkade de själva inte riktigt inse detta, trots att han noterat hur de suttit och tjuvkikat på varandra hela middagen.
Slytherinaren kollade efter kamraten när han lämnade rummet, innan han vände tillbaka blicken mot Hayley. Trodde han att Zihao skulle göra Joshua illa? Knappast, om det var någon han inte skulle göra illa så var det utan tvekan sextonåringen.
”Är helt hundra på att han inte kommer göra honom illa”, svarade Yaosu och log blekt mot den jämnåriga flickan, medan han fingrade på vinglaset som fortfarande var halvfullt. Ett glas borde vara okej, eller hur? Han behövde någonting att fokusera på nu när alla andra dragit - nu när han och gryffindoraren var ensamma. Det var förvisso inte den första gången de varit det, men det var annorlunda den här gången. De senaste veckorna hade de talat en hel del med varandra och umgåtts till och från, vilket gett sjuttonåringen tillfälle att falla djupare för Hayley och hennes kristallblå ögon. Och nu var de helt plötsligt ensamma igen.

”Helst inte, n-nej”, svarade Zihao, som glidit ner i ett hörn, där han satt och snyftade för sig själv. I princip alla möbler i rummet förutom sängen och garderoben hade kastats omkring och låg utspridda över golvet, väggarna hade långa skåror över sig och draperierna runt himmelssängen såg mer ut som en hög med trasor. Han hade helt tappat det ett tag där och när han väl kommit tillbaka till verkligheten, hade han blivit så skräckslagen över vad han ställt till med att han kurat ihop sig till en liten boll av skam. Huvudet bultade på ett sätt han aldrig känt förr, magen kändes som om den höll på att vändas ut och in och alla tänder hade trillat ut, en efter en.
Sjuttonåringen lutade huvudet mot väggen med en grimas och vände de glansiga ögonen upp mot taket istället. Härligt, nu hade förstört för Yaosu igen, Yaosu som jobbat så hårt för att fixa till alla rum och arbetet i flera timmar med middagen. Och sedan kändes det nästan ännu värre att han inte ens kunnat låtsas vara glad för Joshuas skull, Joshua som verkligen förtjänade att vara glad över allt han tvingats genomgå. Händerna gled över ansiktet och Zihao stönade för sig själv, både av frustration och smärta.

Oron sjunker drastiskt när den jämnårige försäkrar henne om att Zihao inte kommer göra illa vännen. Hayley gnager sig i underläppen, varför är hon så nervös? Nu har hon blivit nervös över att vara i Yaosus sällskap ett flertal gånger, men det är av någon anledning ännu mer nu. Kanske för att de haft en sån intensiv ögonkontakt.. det känns som att något gnistrar mellan dem, men hon är väldigt rädd för att hon kanske missuppfattar saker och ting. Helt ärligt så kan hon inte se varför den andre skulle gilla henne, han är så mycket bättre och det har han alltid varit. Under tystnad vilar hon sin haka på ena handflatan medan hon höjer vinglaset och tar en klunk. Tystnaden är tung.. hon vill inget hellre än att springa över och kyssa honom, men det skulle kunna förstöra vänskapen de byggt upp, och det vill hon verkligen inte.
”Maten var jättegod, hade ingen aning om att du är så duktig på att laga mat,” säger hon efter en stund medan de kristallblå ögonen glider över det vackra ansiktet på andra sidan bordet. Åh, tänk hur fel hennes tankar om honom varit tidigare. Att han bara var en arrogant besserwisser som lät sin bror komma undan med vad som helst. Sjuttonåringen har fått mycket mer respekt för honom, och på senaste tiden har hon suktat efter honom. Hon har aldrig haft sådana känslor förut och det känns så fint, men även läskigt. Yaosu skulle lätt kunna krossa hennes hjärta. Hon blickar ner mot hans tilltalande läppar, men sen tvingar hon ner den på vinglaset istället. Såja, så ska man inte tänka om sin vän. Hayley bestämmer sig för att ta lite mer av maten och fortsätta äta. En stund sitter hon och funderar på vad hon kan säga, och bestämmer sig för att ta upp det som pågår där uppe. ”Du.. du sa för några veckor sedan att Zihao är kär i Joshua? Tror du fortfarande det?”

Hjärnan sjunker ner till tårna på Joshua när han hör den andres röst. Han låter så ledsen. Sextonåringen lutar pannan mot dörren medan fingrarna pillar med dörrhandtaget. Han kommer inte att öppna dörren, men han vill bara sysselsätta sig med något.
”Okej.. då får jag berätta det så här. Risken finns att jag gör bort mig helt och hållet nu, och då får du väl börja mobba mig igen, om du vill det.” Mumlar han och sluter ögonlocken ett slag. Om nu Zihao finner det han kommer säga skrattretande får han väl återgå till att mobba honom, för kanske han förtjänar det. ”Jag tyckte om dig rätt mycket förut, du vet som mer än vän. Jag trodde verkligen att du tyckte om mig tillbaka, jag fick upp hoppet. Men sen fick jag reda på att du hånglade med Isaac på den där festen, och det brast för mig. Jag kunde och kan fortfarande verkligen inte förstå varför du skulle hångla med någon om du tyckte om någon annan. Du ska veta att det gjorde förbannat ont, och det gör det fortfarande när jag tänker på det.” Fortsätter han i tyst stämma och ostadig röst, hon torkar även försiktigt bort tårarna som börjat rinna ner över kinderna. Förfärligt många tårar. Det gör verkligen ont att tänka på det. Istället för att stå och hänga vid dörren glider han ner på golvet och virar armarna om benen medan han lutar ryggen mot väggen. Tårarna fortsätter att rinna och tillslut gömmer han ansiktet i händerna. ”Jag tänkte att du och Isaac var tillsammans, så jag ville komma på andra tankar och mer erfarenhet, så jag började träffa Jason. Vi är inte direkt i ett förhållande, men ja..”

”Tack, det är mina farföräldrar som har lärt mig”, svarade Yaosu och följde Hayleys exempel, genom att lägga upp lite mer mat i skålen. Stämningen var inte direkt stel, men inte heller lättsam på något sätt whatsoever. Han hade god lust att skjuta ut stolen från bordet, kupa händerna runt kinderna på henne och pressa läpparna mot de respektive röda. Men han vågade inte, främst för att han inte ville förstöra deras blommande lilla vänskap, men även för att hon genomgått så mycket trauma när det kom till just sånt. Tänk om hon inte ville och han bra förvärrade allting? Nej, han fick allt försöka hålla sig i styr. Fokusera på maten, Yaosu, svårare än så är det inte, intalade han strängt sig själv och nickade nästan omärkbart på huvudet.
”Jag tror inte, jag vet”, rättade slytherinaren och gnagde på ett krabben han fiskat upp från karotten. ”Han svansar hela tiden efter Joshua, troligen mer än vad Joshua själv märkt av. Har aldrig sett honom bete sig på det sättet om jag ska vara helt ärlig..och de senaste veckorna har han varit så grinig och sur att jag inte vetat vad jag ska göra av honom”, fortsatte han fundersamt och höjde blicken från maten, så att han för den hundrade gången kunde betrakta Hayley. Han tog en klunk av det vita vinet och slickade upp en liten droppe som höll på att rymma från glaset. Det var nästan omöjligt för honom att sitta stilla och snart hade han rest sig upp från stolen, utan att vika undan med blicken. Vad höll han på med? Hade han inte nyss sagt åt sig själv att hålla sig i styr? Jo, jo det hade han.
”Fast..ska jag vara helt ärlig vet jag inte vad jag ska göra av mig själv heller..för bara din blotta närvaro håller på att driva mig till absolut vansinne.”

Det Joshua sa fick Zihaos redan värkande hjärta att göra ännu ondare. Med en bedrövad suck gömde han ansiktet i händerna och skakade på huvudet. Fan, han borde inte ha druckit så mycket den där kvällen, hade han inte varit så påverkad hade han aldrig fått för sig att kyssa Isaac. Och det hade inte ens varit någon attraktiv upplevelse för någon av dem, de hade aldrig gillat varandra på det sättet och skulle aldrig göra det heller. Isaac var straight medan Zihao var ganska så hundra procent gay, och även om båda två varit gay, hade han aldrig gått för Isaac. Aldrig.
Sjuttonåringen kom upp på sina darriga ben och stapplade fram över all bråte på golvet, för att öppna dörren och glida ner i grensle över yngres ben. Väldigt klumpigt då, då hans egna var som gelé och det gjorde ont att så mycket som andas.
”Du”, började han och grimaserade lätt. ”Joshua..” Rösten var hes och det tog verkligen kraft för slytherinaren att tala överhuvudtaget, men det var värt det! Så jävla värt det. De darrande händerna kupade sig runt de puffiga kinderna och rodnaden kröp sakta över kinderna, trots att resten av ansiktet var vitt som ett lakan.
”Förlåt..jag var full, väldigt full”, fortsatte han och böjde sig ner, så att de kunde se varandra i bättre ögonen. ”Och jag vet att det inte gör någonting bättre, men vill att du ska veta att jag aldrig varit intresserad av någon annan än dig..bara dig”, berättade han sanningsenligt och strök lätt fascinerat tummarna över den mjuka huden. ”Tror jag gillat dig ganska länge nu faktiskt, men har aldrig vågat erkänna det för mig själv och det har kommit ut på helt fel sätt..känner mig så dum och hemsk och..och allt jag vill göra är att kyssa dig”, avslutade han rabblandes och kände hur rodnaden växte sig ännu starkare.

”Du vet, han fuckade upp allt när han hånglade med Isaac. Joshua blev extremt ledsen.” Berättar Hayley och lutar sig tillbaka mot stolryggen. Ja, det hade slytherineleven definitivt gjort. Hennes vän har nog aldrig varit så hjärtkrossad innan. Visst, han har haft små förälskelser på olika killar i skolan, men ingenting i jämförelse med det här. Hon själv tycker att det är ett mysterium hur man kan bli kär i någon som bettet sig som ett rövhål mot en, men hon dömer verkligen inte hennes vän. Hans känslor är genuina, hon hoppas bara på att Zihao inte kommer såra honom igen. I såna fall kommer hon verkligen spy skiten ur honom, och det menar hon. Han har gjort bort sig så många gånger och han förtjänar inte Joshua, på något sätt. Att han försöker vara lite snällare nu är ju bra, men det kommer aldrig kunna ersätta den smärta som han orsakat. Istället för att kolla på den andre ser hon ner på sitt glas med vin. Egentligen ville hon inte att vännen skulle gå upp till honom, Jason är betydligt bättre och han har liksom inte svikit honom på det sättet. Han har heller inte mobbat honom. Inte sagt ett endaste dåligt ord, inte gjort illa honom. Men det är uppenbart att Joshua gillar den andre och ingen annan. Däremot kommer Hayley på helt andra tankar när Yaosu sedan ställer sig upp från stolen. Ögonkontakten de har får det att pirra något extremt i hennes mage, får hjärtat att dunka läskigt snabbt och hårt. Det känns som att han vill samma sak som henne, det känns som att han gillar henne tillbaka. Men hon har väldigt svårt att skaffa vänner och hon vill inte att deras kontakt ska brytas. Ögonen blir dubbelt så stora av det han säger och hjärtat tjuter av lycka. En tjock rodnad stryker sig över hennes kinder och hon försöker att hålla bort leendet från läpparna, men det kan hon inte.
”Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv heller..”

Joshua tycker synd om honom, det gör han verkligen. Det går att se hur tydligt som helst att han har ont, men han orkar verkligen inte fokusera på det just nu. All smärta i hans stackars hjärta håller på att dra sönder honom i små trasor.
”Så om han eller du inte hade kräkts, hade ni gått längre då?” Helt ärligt så förstår han inte varför han frågar det, svaret kommer bara göra så förskräckligt ont och han orkar inte med det. Men ändå så känner han sig tvungen att fråga. Och nej, att han var full gör inte någonting bättre. Alls. Sextonåringen viker genast bort med blicken medan tårarna fortfarande rann ner för kinderna. ”Och även om du bara varit intresserad av mig så kan du bara gå och hålla på med någon annan.. förlåt men jag kan inte förstå det.” Rösten sviker honom ett flertal gånger, och när Zihao sedan böjer sig ner så att de kan se varandra i ögonen gör det ännu hårdare i hjärtat. ”Även om du bara varit intresserad i mig, och om vi hade blivit tillsammans.. då hade jag behövt vara orolig över att du skulle hångla med någon annan när du är full? För jag kan inte gå igenom det.. det kan jag verkligen inte, spelar ingen roll om du är full eller inte.” Joshua sväljer hårt och gömmer ansiktet i händerna ett slag. Åh, att vara förälskad kan göra så himla ont. Han önskar att han slapp det. Än så länge har kärlek aldrig varit fint för honom, och han börjar få svårt att tro att han någonsin kommer att få uppleva det. Trots att han bara är sexton, och kanske dramatisk, men det är så det känns. De mörkbruna ögonen glider upp mot Zihaos respektive när han säger det där sista. De redan stora ögonen blir enorma medan han gnager sig i underläppen.
”Det vill jag också.. och det hade jag kanske gjort om saker var annorlunda.”