In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg upp på honom, nickade och såg på Leo när han kom in. Tårarna hade slutat och hon tog sig upp och tog ett krampaktigt tag om honom och såg skräckslaget på honom. Men hon släppte taget när han pratade om att inte kunna kontrollera sig.
Hon började gå baklänges och kved av varje steg och pressade sig mot väggen.
"jag lovar att berätta bara ni inte gör mig illa." Hon svalde hårt och knep ihop ögonen.

"Rion! Du måste vakna, du skrämmer henne!". Leo greppade tag om Rions armar och fick honom att stanna. De hade hamnat mitt på golvet inne i salongen där stjärnljuset och ljuset från den levande elden var de enda ljuskällorna. Leo andades häftigt, och så gjorde Rion. Men Rion verkade inte bry sig, utan rörde sig ivrigt åt Alices håll, men Leo höll emot så mycket som han kunde.

"Rion! Leo!". En välbekant röst ekade i rummet. Både Rion och Leo stannade upp som is när de hörde stämman. Rion svalde, vågade inte se efter, speciellt inte när han sett Leos blick. Leos ansikte var vitt, som om han sett ett spöke. Han blick var tårögd och fylld av skräck.
Framför de, i andra änden av rummet hade Ivan visat sig. Ivan, som till ögat verkade vara en 50-årig gammal man var deras skapare, och vid annat namn, deras far. Ivan var stilig, med det slickade svarta håret bakåt, klädd i svart i silke och manchester-tyg som skvallrade om att han var förmögen. Hans starka drag i ansiktet fick honom att se farlig, kanske sträng ut, speciellt de buskiga svarta ögonbrynen. Ivan gick med sina nyputsade svart-beklädda skor på fötterna över det blanka golvet till Leo och Rion. Leo gapade.
"Far..!", började han och kände en klump i halsen. Han ville gråta. Av rädsla, ledsamhet, saknad.. det visste han inte.
"Ivan.", sa Rion som inte ville tilltala honom som sin far. "Du är inte välkommen hit.". Rion kom sakta upp på fötter. Han skakade på rösten och i kroppen, men blicken var bestämd. "Ingen fara, Rion. Jag ska bara hämta vad som är mitt.", sa Ivan i en lugn ton och tittade på Alice. Han hade hört talas om Alice, sökt efter henne länge och när nyheten kommit att hon var i någon ägo- Rion och Leos- kunde han inte hålla sig borta. Genast hade han gett sig av. Nu var han här, beslutsam att samla henne till sig själv.

Alice bet ihop, sjönk lättat ner på golvet och när den äldre mannen fått Rion ur tankarna. Försiktigt sneddade hon mot mannen och höll andan. Hade hon sett honom förut? Alice skakade på huvudet. Tog sig upp på fötter och vinglade till, kanske av smärtan från foten, rädslan eller vinet. Hon skakade på huvudet.
"Jag vet inte vem ni är. Är jag er?" Hon lade huvudet på sned och svor för sig själv.
"Jag ..." Hon backade och stötte ihop med väggen och såg på de tre männen.
"Jag vet inte varför alla jagar mig. Kan någon berätta?"

Ivan gick till Alice greppade ett tag om hennes haka och granskade hennes ansikte. Han släppte henne tvärt och såg på Rion och Leo som fortfarande verkade häpna över att se honom. "Så ni beter er..! Seså, res på er.". sa Ivan och båda gjorde som de blev tillsagda. Det blev genast tydligt vem som var högst i rang i sällskapet. Ivan i ledning förstås.
"Ja, min vän, jag är här för att hämta er. Jag har sökt efter dig länge.". Han lät tillgjort kärleksfull på rösten när han såg på henne.
Han vände sig åt Rion och Leo. "De har visst inte berättat för dig.", sa Ivan utan att titta på henne. "Det är ditt blod de vill ha, inget annat. Ditt blod är speciellt förstår du. Det gör nytta för oss som inte kan te oss i dagsljus". Han slängde en flörtig blick åt hennes håll.

När Ivan föste upp hennes haka såg hon i mannens ögon och svalde hårt.
"Har du?" Hon lade en hand på sin hals och slöt ögonen.
"Jag vet vavd de är. Jag vet vad du är." Rösten skakade.
"Men.." Hon såg upp på honom och började dra ut alla hårnålar från sitt hår och lät håret falla ner över sina axlar.
"Jag är fullt medveten.."
Hon hajade till.
"Hur menar du? Kan jag få er att gå ut i solen eller?"

"Just så, milady.", sa Ivan och log brett. Han kastade en blick åt hennes håll igen innan han kollade på Rion och Leo som nu hade kommit upp på fötter. De gick fram till Ivan.
"Far..!", sa Leo igen som inte kunde tro att det var sant. Ivan såg på honom med en tvekande min, men öppnade sedan sina armar och drog Leo intill sig för att krama om honom. Leo besvarade kramen, och Rion kunde ana en snyftning från Leo innan de släppte taget om varandra. Rion suckade. "Kom hit min son.", sa Ivan och höll armarna brett för att krama om Rion, men Rion tvekade först, men gav honom sedan en tafatt kram.
Ivan gladdes åt de och släppte taget om Rion efter kramen. Han såg på Alice. "Alice? Visst är det ditt namn? Ja, ditt blod..", sa han och tog tag om hennes ena hand för att stryka den med sin andra hand. "..Ditt blod får oss att vistas bland andra, i dagsljus. Du är en gåva för oss, Alice.". Han mötte hennes blick. "Låt mig visa dina förmågor, min vän.". Han strök med handen över hennes kind, ner mot hennes hals. Ivan fuktade läpparna, törstig efter hennes blod.

Alice kände sig omringad så hon stod helt stilla och såg på. Blicken flackade för att hitta en utväg men när Ivan tilltalade henne igen såg hon på honom och studerade honom. När han tog hennes hand kämpade hon inte emot, hon vågade inte.
Hon knep ihop ögonen när han smekte hennes kind och skakade.
"Men det är inte dag." pep hon fram och kände benen vka sig.
"Kommer ni döda mig?" hon öppnade ögonen och såg Ivan fuktade läpparna.

Ivan betraktade henne och vände sig sedan åt hennes håll. "Tillåt mig..", sa han, utan att faktiskt vänta på hennes tillåtelse och i en snabb rörelse hade han fört sina läppar mot hennes hals och satt tänderna i hennes hud för att suga hennes blod. Både Rion och Leo skrek till, men stannade upp, de vågade inte stoppa honom. Ivan smakade av hennes blod och slickade sig sedan om sina läppar. "Ljuvligt..!". Hans mun var täckt av hennes blod.
"Far, du skadar henne!", utbrast Leo och skyndade sig fram till Alice som förmodligen tappat kraft. "Kom, sätt dig i soffan.", sa Leo och hjälpte henne mot soffan.
Rion såg åt hennes håll och svalde. "Alice.. hur gick det?!", flämtade han. Chockerad av Ivans beteende.

Hon försökte dra sig loss men Ivan hade dragit henne till sig och hade nu bitit henne i halsen och smärtan fick henne att skrika till. Beenen skakade när han släppte taget och föll in i Leos famn och såg oroad ut. Hon sjönkk ner i soffan och såg ner.
"Jag vet inte." Hon såg upp och lade sig försiktigt ner i soffan och svalde medan hon höll handen för halsen.

Ivan drog efter andan, berusad av hennes blod. "Ah..".
Han verkade inte bry sig om något annat just nu.
Rion skyndade sig till Alice och satte sig ner på soffan med Leo vid andra sidan om henne. "Alice! Hur mår du?". Han försökte dölja att han också ville smaka av henne genom att inte fokusera på blodet eller hennes sår. Istället strök han henne över hennes rygg. "Försök att sätta dig upp. Ivan, han..", började Rion, osäker hur han skulle beskriva honom.
"..Han tänker inte på någon annan än sig själv, men vi är här, Alice.", fyllde Leo i. "Gör det ont någonstans?", sa Leo och såg undersökande på Alice.