Ancient Greece [prs]

"Två pussar på kinden? Vi gör framsteg," flinade han och knuffade lätt till henne med sin armbåge, nöjd och självbelåten över att hon inte protesterat något mer. Han följde efter henne mot stranden, strök fundersamt fingrarna över hakan samtidigt som han studerade henne i ögonvrån. Det fanns så mycket han ville fråga men han var betydligt mer klumpig med ord när det kom till att föra diskussioner med vackra damer än då han argumenterade med män.

"Förvänta dig inte mer." sade hon innan hon skrattade till. Hon drog en hårslinga bakom örat och kollade mot havet. Hon la bistert armarna i kors över brösten och rynkade på pannan. Hon kände av hans blick, var dock osäker på om hon skulle säga något eller inte men hon var inte heller den bästa på att vara tyst. "Varför kollar du på mig sådär?"

"Ouch," suckade han och förde sin hand mot hjärtat, spelade sårad men kunde inte hålla minen särskilt länge. Han stannade upp bredvid henne och såg ut över havet. Det hade alltid erbjudit honom ett slags lugn och lugnet kände han av nu också. "För att du är vacker." Det var ingen lögn men kanske inte den egentliga anledningen till att han betraktat henne så länge.

Hon log smått innan hon lätt rynkade på näsan, vacker? Hon visste att hon var det men det kändes ändå mer speciellt att höra det från han, då han säkerligen sett mycket vackert i sitt liv.
"Tack. Du med." log hon smått och bet sig löst på läppen. "Vi borde röra oss tillbaka, kungen har säkert ordnat en festmåltid i er ära." föreslog hon sedan och kollade på honom.

Med en suck grimaserade han lätt och nickade. Hon hade rätt. Däremot hade han hoppats på att slippa de andra männen för den här kvällen, de hade redan under den tidigare måltiden pratat så mycket att hans öron nästan somnat. Adonis erbjöd henne sin arm innan han snurrade runt för att börja gå tillbaka.

Hon krokade arm med honom och svalde lätt, visste att hon skulle behöva undvika honom på festen. Hon bet sig fundersamt på läppen, visste inte riktigt hur hon skulle säga det så hon lät bli.

Då de var framme så släppte han taget om henne och bugade sig lätt. Han uppskattade den mindre känslokalla sidan av henne som han fått se en glimt av under kvällens gång och han såg fram emot att få lära känna henne mer på djupet. För hon hade fått hans uppmärksamhet och då gav han inte upp så lätt.
"Vi ses," log han innan han gick sin väg.

Hon rycktes bort från sina tankar när han sa något, hann inte uppfatta vad men log bara och såg efter honom. Hon suckade lågt och gick mot sin kammare för att fixa sig inför festen. Hon satte sig på sängen och suckade lågt och drog handen över ansiktet. Hon visste att hon skulle bli sen men det var sällan hon var i tid så det var inget hon stressade över. När hon väl var klar så var hon klädd i en vacker klänning i ljusrosa färg, färgen i sig var väldigt oskyldig men själva klänning var långt ifrån det. Hon drog med fingrarna genom håret och gick ut från sitt rum.

Adonis la inte så mycket vikt på sin klädsel, det var ändå knappast någon som skulle bry sig hur han var klädd så länge han hade tyg på kroppen. Han försökte till viss del dölja sitt bristande intresse för festen genom att prata med folk, lyssnade dock knappt med ett halvt öra på deras babbel då han lät blicken glida runt i salen. Han ville knappt erkänna för sig själv vem det var han letade efter. Det var bara fånigt egentligen för det enda han borde fokusera sig på var deras uppdrag. Han var inte i Sparta för att låta en vacker kvinna ta sig in i hans huvud och ta över hans tankar.

Aurelia gick in i salen och såg sig omkring, hittade prinsen ganska snabbt men vek undan med blicken men det hjälpte inte då hon ganska snabbt kände hans hand på hennes rygg. Han verkade vilja presentera henne för lite människor och hon kunde inte göra annat än att följa med och le snällt och hålla med, hon var trots allt hans fästmö.