PRS Lupple & wolfy

Hon gjorde som han sa och körde tillbaka mot centrum.
"Du har varit här i en månad, sa du?" Holly sneglade på honom igen och sög fundersamt på underläppen, inte helt övertygad om det egentligen var en fråga hon ville ställa. Eller om hon skulle få ett svar hon inte ville höra.
"Tänkte du aldrig på att leta upp mig?" Ändå hade orden hunnit lämna hennes läppar innan hon hunnit reagera.

Nikolaj såg på henne och förstod redan vid första frågan vart detta skulle leda. Han vände bort blicken och pillade lite med dragkedjan i sin tröja.
Och så kom frågan. Det var en väldigt svår fråga att svara på och kanske en ännu svårare fråga för henne att höra svaret på.
Detta om nått skulle ju kunna förändra allt.
Han suckade lågt och nickade.
"I ungefär en månad." Sa han som svar på det första och för att köpa sig lite mer tid innan han var tvungen att svara.
Han valde sina ord noggrant.
" Holly." Sa han och svalde lite, såg mot henne och log.
"Såklart jag tänkte. " Sa han och rättade till sitt hår.
" Men jag var inte säker på ifall du bodde kvar, om du ens ville träffa mig- jag menar det är många års sen. " Förklarade han och bet sig lite i läppen.
"Och jag vågade inte. Jag menar kom igen- jag är inte samma person. Det är inte du heller. En del av mig ville liksom leva kvar i dem vi var. Förstår du? " Frågade han osäkert.

En del av henne förstod inte varför han inte letat upp henne tidigare. Varför skulle hon inte ha velat träffa honom? Det må ha gått flera år sedan hon senast sett röken av honom, men han skulle alltid vara en del av henne på ett eller annat sätt. De hade gått igenom så mycket tillsammans, de hade så många fina minnen tillsammans. Men på ett annat sätt förstod hon hans synvinkel och hur han hade tänkt. Holly kunde inte anklaga honom för det. De var inte samma personer längre. De hade varit utan varandra i flera år och trots att hon gärna ville se honom som den Nik hon kom ihåg honom som, så behövde hon förmodligen acceptera att han inte var den personen längre. Men det behövde inte vara en dålig sak.
"Ja, jag förstår."

Nikolaj nickade sakta och log mot henne.
"Bra." Sa han och log lite bredare.
Såg sedan mot vägen och trummade lite på bildörren med tummen.
" Sväng höger här." Sa han och nickade mot avfarten längre fram.

Holly följde hans anvisningar och parkerade bilen då de var framme. Hon öppnade dörren till baksätet för att sträcka sig efter parfymlådan, vars förpackning hon slet upp för att få fram den fina flaskan. Hon såg på den en stund innan hon lät den falla till marken med ett klirr. Hennes förhållande med Adrian var lika förstört som hans julklapp var.
"Så, nu känns det lite bättre." Holly lyfte blicken från asfalten för att se på Nik.

Nikolaj klev ur bilen och stod bredvid henne och flinade brett när parfymen träffade marken och sprack.
Han stod en stund och bara kollade innan han såg på Holly och skrattade lågt.
" Det var så bra." Flinade han och rufsade henne lätt över håret innan han backade ifrån henne med handen utsträckt mot henne.
" Redo att se vart jag bor?" Frågade han leendes samtidigt som han backade bak från henne och mot lägenheterna.

Holly tog ett djupt andetag innan hon klev över de små glasbitarna för att följa honom mot lägenheterna. Visst var hon nyfiken på att se hur han bodde, kanske hon skulle komma att spendera tid där också framöver. För hon ville inte släppa taget om Nik nu när hon hade funnit honom igen.

Nikolaj log stort och snurrade runt när han var säker på att hon gick efter honom och tog sig igenom innergården för att komma till sin port.
Han slog in portkoden och höll upp porten åt henne med ett stor leende på läpparna.
" Det är inte klart än, är ju ganska nyinflyttad." Poängterade han och vände ned blicken.
Var det ens städat?
Han tänkte snabbt igenom varje rum och allt var städat förutom sovrummet men dit skulle dem ju inte så det var ändå helt okej.

Holly följde efter honom, lät blicken glida över honom. Han hade verkligen blivit stilig. Det var svårt att ta blicken från honom men hon tvingade sig att göra det. Det var en sak att konstatera fakta och en annan sak att... låta tankarna och fantasin ta över. I hallen tog hon av sig skorna innan hon fortsatte längre in, tog sig friheten att se sig om. Det fanns väl knappast ett rum hon inte var välkommen att titta in i?

Han gick efter in och tog av sig skorna och rörde sig snabbt fram till sovrummet och stängde igen den dörren.
"Känn dig som hemma." Log han och lutade sig mot den stängda dörren.
"Kök, badrum, vardagsrum och sovrum." Sa han och pekade på varje rum.
" Det är inte mycket men det är något." Flinade han.