Medieval love - PRS rollspelare och Emma07

Erezael hade knappt hunnit ut ifrån självaste tronsalen och ut emot korridoren förräns han fick syn på Adelaine. Åsynen fick honom genast att le lite, och förstås slå av på farten för att kunna prata med henne.
"Hej du." log han.

Adelaine sken upp i ett leende och såg sig snabbt omkring innan hon kramade om honom då det var tomt.
"Hej." sade hon och pussade lätt hans kind innan hon drog sig undan ifrån honom. Hon granskade honom noggrant och log smått, han hade alltid varit det vackraste hon sett. "Jag blev uttråkad utan dig."

Erezael log stort då han fick en kram, en kram han genast besvarade glatt.
"Jag kan bara säga detsamma." log han, lät blicken vila på hennes vackra ansikte och bara att vara en bit ifrån henne på det här viset var nästan plågsamt. Efter dagens händelser ville han bara vara henne nära.

"Vi rör oss." föreslog hon då hon gärna ville vara ensam med honom. Hon krokade arm med honom och började gå mot sin kammare, där skulle de inte bli störda av nyfikna ögon iallafall.

Erezael nickade instämmande, tog ett bättre tag kring hennes arm för att gå vidare med henne.
"Det här, att du gillar mig på det viset. Hur länge har du känt så?" frågade han nyfiket.

Det tog en stund innan hon ens vågade svara honom. Hon tittade upp på honom och bet sig löst på läppen.
"Sen vi var små. Alltid. Jag vet inte." svarade hon ärligt och gick in i sin kammare.

Svaret gav väl inte sådär jättemycket, men det var mycket likt hans egna känslor också. Han visste helt enkelt inte riktigt när han slutat tänka på henne som en vän och bytt till det sätt han nu såg på henne.
"Jag är glad för att du gör det åtminstone." log han och följde tätt efter henne in dit.

"När började det för dig?" frågade hon nyfiket och satte sig på soffan. Hon tittade på honom med nyfikna ögon och bet sig löst på läppen för att dölja det lilla leendet.

Erezael nöjde sig först med att bara se på henne med huvudet lätt på sned innan han svarade.
"Jag vet inte heller riktigt. Jag tror det varit länge, men det dröjde nog ett tag innan jag insåg det mer." sade han ärligt, slog sig ner bredvid henne och kunde inte låta bli att lägga armen något prövande omkring henne.

Adelaine tvekade inte en sekund utan lutade sig mot honom för att mjukt kyssa honom, tyckte inte att den korta kyssen i tronsalen räckte riktigt. Hon la sin hand bakom hans nacke och slöt ögonen.