Vikings PRS Emma07 & wolfy

Det var tyst en lång stund, det var bara elden som sprakade till då och då. Men när Harek avbröt tystnaden så satte hon sig upp i sängen så hon kunde luta sig mot väggen bakom sig. Trots att hon inte behövde fundera över frågan så förblev hon tyst en stund.
"Ja, det gör jag." Ceolwyn både trodde på att äkta kärlek existerade och hon väntade på den också. Det spelade ingen roll hur länge hon behövde vänta: det var någonting hon ville uppleva oavsett hur länge det dröjde innan kärleken knackade på hennes dörr. Hon riktade blicken mot Harek, ansträngde sig för att hålla blicken fäst på hans ansikte och inte låta den glida över hans nakna överkropp.


Han nickade uppskattande mot henne då hon räckte honom en bägare med öl som han hällde i sig på en gång. Dock reste han sig upp för att själv fylla på mer. Darelle var inte hans tjänare och han tänkte inte säga åt henne att göra si och så. Inte längre.
"Om du vill skrämma iväg mig får du anstränga dig ordentligt." Han lät lekfull på rösten men han menade allvar. Han var inte lättskrämd. Relationer och förhållanden var aldrig lätta men de gav en otroligt mycket. Audun studerade henne en lång stund, som om han ville säga något mer. Men han ville inte prata. Istället ställde han ifrån sig bägaren innan han fattade tag om hennes handled, drog henne närmare sig så att han hade henne på sitt knä.

Harek visste inte precis vad det var som drev honom till att varken fundera eller fråga så mycket. Eller jo - han visste att det var tack vare henne, men inte varför just idag. Kanske hade det helt enkelt bara blivit så av deras samtal tidigare. Han lät blicken vila lite på henne, borde egentligen lägga sig och sova men något fick honom att inte vilja avsluta det här samtalet riktigt än. Han ville så mycket mer, men ändå var det så svårt.
"Har du nånsin träffat någon du trott du skulle kunna uppleva det med?" fortsatte han efter en stunds tystnad, även om det var en udda fråga visste han precis vad han menade med den eftersom han själv börjat tro att han gjort det. Men det här med kärlek hade aldrig varit hans starka sida - åtminstone inte längre förhållanden.

Darelle drack betydligt långsammare än honom, men då han pratade hade han ändå lyckats få i sig så gott som allt i bägaren och ställt undan den. Åtminstone för tillfället, då han lockade fram ett skratt ur henne - alltså hade hon inte skrämt iväg honom? Det gjorde henne glad, fick hjärtat att hoppa över några slag samtidigt som hon försökte intala sig att det han bara retades och inte menade någonting mer med det. Åtminstone inget av det som hon hoppades på. Men just som hon tänkt svara honom befann hon sig istället i hans knä, vilket förvånade och tog andan ur henne att få vara såhär nära. Hon ville först säga någonting - men ångrade sig då hon inte kunde ta blicken ifrån hans ansikte. Knappt medveten om det själv närmade hon sig honom mer, stannade tveksamt upp ett litet slag men bestämde sig sen för att hon inte ens visste varför. Hon hade alltid varit rättfram och hade inga planer på att sluta med den saken nu, utan närmade sig istället försiktigt det sista för att kyssa honom.

Många ansåg kärlek vara en komplicerad sak. Ceolwyn tyckte att det var vackert. Att hitta någon som man passade ihop med var som att hitta en pusselbit man inte varit medveten om att man hade saknat.
"Ja." Den personen befann sig bara några meter ifrån henne. Trots att hon vanligtvis var en rättfram person så tvekade hon att säga det högt, för tänk om hon skulle bli avfärdad? Det fanns ingen rimlig förklaring till varför Harek skulle se på henne på samma sätt som hon såg på honom? Hon orkade och ville inte längre ljuga för sig själv. Hon hade ägnat lång tid åt att förneka sina känslor för honom för sig själv, men till vilken nytta? Och vilken nytta gjorde det att hålla känslorna för sig själv? Oavsett om han skulle avfärda henne eller ej, så skulle hon känna sig nöjd över att hon åtminstone hade varit öppen och ärlig.
"Jag har träffat dig."


Audun kände sig nästan irriterad på sig själv över att hans insida var så konfunderad och försiktig. Han kände inte igen sig. Det här var en ny sida av honom. Den hade kanske funnits där hela tiden - begravd under den tuffa, starka fasad han dag ut och dag in med stolthet bar upp. Kanske det bara skulle göra honom gott att se på världen med en ödmjukare blick. Han må vara viking men det innebar inte att han inte hade rätt till känslor. Han var en stolt krigare men det innebar inte att han inte kunde vara svag ibland. Han hade alltid intalat sig själv om att kärlek, äktenskap och allt det bara var trams som inte var menat för honom. Men något med Darelle fick honom att tro att han kanske haft fel om den saken. Det var många kanske, mycket var oklart, men han var så gott som övertygad att det här var en väg han ville gå. Han ville inte vända om. Så då han kände hennes läppar mot sina besvarade han kyssen. Försiktigt och något prövande - han ville låta henne bestämma takten.

Hareks hjärta tog ett litet skutt bara av att höra att hon träffat någon - och för en liten stund hann han nästan bli rädd. Rädd att det skulle vara någon annan än honom, trots att han inte hade den minsta anledning egentligen till att hon skulle gilla honom - trots allt hade han och hans män kommit och kidnappat henne ifrån sitt hem, och åtminstone från början inte behandlat henne alltför väl. Inte på långa vägar så väl som hon förtjänade. Men han blev rätt snart lugnad igen, och istället bredde ett leende strax ut sig på läpparna - alltså var hans känslor besvarade. För en kort stund visste han inte riktigt vad han skulle svara för att visa att han kände detsamma - men till sist blev det ett litet återfall till hans mer vanliga, sedsamma retsamhet.
"Då vet jag inte varför du ligger där borta och fryser." log han, antog att hon skulle förstå i det att han kände detsamma - och att hon frös var en halv gissning, han hade tyckt hon såg frusen ut, men var långt ifrån säker på sin sak.

Darelles hjärta verkade hoppa runt vilt i bröstet av glädjen och lyckan det innebar att han besvarade kyssen. Vad hade kunnat vara bättre än det här? Det var något hon aldrig riktigt fullt ut vågat tro på, men självklart ändå hoppats på. Och nu visade hon sig ha hoppats rätt, vilket hon var ytterst glad för. Hon virade försiktigt en hand om hans nacke och lät kyssen bli mer passionerad - han hade den inverkan på henne, fick henne att vilja så mycket och lockade fram sidor av henne som hon annars sällan skulle ha visat.

Det kändes som om hon väntade på hans svar, hans reaktion, i en evighet. En del av henne var ängslig över att bli avfärdad medan den andra delen höll sig betydligt lugnare. Hennes stolthet skulle förmodligen få sig en liten stöt om hennes känslor inte var besvarade, men det skulle hon komma över med tiden. Då han slutligen öppnade munnen så ville hon nästan inte ens tro på att hon hörde rätt. Med ett litet leende reste hon sig upp från sin säng för att gå över till hans. Den var betydligt varmare och skönare än långbänken hon haft att sova på, inte minst tack vare fälltäckena. Ceolwyn vände blicken till Harek för att se på honom igen. Läpparna var lätt särade: precis som om hon planerade att säga något mer. Som om hon ville fråga honom varför det tagit honom så lång tid att bjuda in henne till hans säng. Istället lutade hon sig närmare för att låta sina läppar nudda hans.

Audun vilade sin hand mot hennes rygg, höll henne tätt intill sig. För tillfället tvivlade han inte en sekund på att Gudarna log mot honom. Hur länge det skulle dröja innan de istället visade sin vrede visste han inte. Det visste ingen. Förmodligen skulle han kunna gå till en völva för att ta reda på vad som väntade honom, men de var ett lurigt folk. De talade i gåtor och man fick aldrig svar rakt ut. Det var en gissningslek som man själv behövde lista ut svaren till. Kyssen växte sig snabbt betydligt intensivare, allt mer passionerad. Den kunde till och med beskrivas som magisk.

Harek kände sig än så länge mycket nöjd med kvällen - kunde det gå mycket bättre än att han fått bekräftat att hon gillade honom också? Kyssen gjorde ju definitivt allting bättre, än kyss som han genast besvarade och försiktigt lade en hand om hennes midja för att dra henne lite närmare intill sig. Att ha fått bekräftat att hon gillade också honom hade fått honom betydligt säkrare, ifrån den där udda, mer ovanliga osäkra sidan av honom som var mer tystlåten. En sida han inte var helt förtjust i, men det var väl en av alla de sakerna hon på något konstigt vis lyckades locka fram hos honom. Hur var ett mysterium för honom, men just nu kändes det iallafall väldigt värt det - kyssen de delade med varandra lyckades han inte ens hitta några ord bra nog för att beskriva den med.

Darelle hade vid det här laget förlorat sig helt i känslorna till honom och släppt alla andra tankar - fast å andra sidan brukade hon inte ha särskilt svårt för det, tvärtom brukade hon väl alltför ofta tänka alldeles för lite över hur hon handlade. Men det var helt enkelt sån hon var, och hon hade gett upp med att försöka förändra på det för andras skull. Men att hon hittat någon som faktiskt gillade henne trots alla de här sidorna kändes lätt otroligt, men självklart också fantastiskt. Då kyssen blev allt mer passionerad hängde hon villigt med, hade nu bara tankar om honom i huvudet. Sin ännu lediga hand flyttade hon till till hans tunikas kant för att låta fingrarna slinka under den, istället låta dem stryka lätt över hans hud.

Inga ord och inget språk i hela världen kunde göra den här stunden rättvisa. Ingenting var bra nog för att beskriva hur det hela kändes. Ceolwyn avslutade efter en stund kyssen för att ägna några ögonblick åt att bara se på honom. Därefter förde hon upp händerna till sina axlar för att låta fingrarna stryka sig över tyget till hennes klänning. Snart hade hon till viss del fått av sig den: hennes överkropp var blottad för honom. Aldrig hade hon drömt om att hon skulle träffa någon som honom. Men hon tackade Gudarna över att hon gjort det. Om det var något hon från och med nu skulle drömma om så var det att aldrig förlora honom.


En del av Audun undrade om det här var ett spel. Ett elakt spratt som gudarna spelade med honom. Han hade aldrig känt så som han gjorde nu med en annan kvinna. Det var känslor som väckts till liv tack vare Darelle. En del av honom ville inte vara förälskad. Han ville inte vara kär i Darelle. För det innebar att han, från och med den stund han verkligen erkände för sig själv om hans känslor för henne, skulle gå runt och oroa sig för hennes säkerhet då han inte var där. Givetvis var Darelle kapabel till att försvara sig - desto mer efter att han lärt henne att slåss ordentligt. Men ändå. Om någon skadade henne skulle han vända upp och ner på hela världen.

Uppenbarligen var han inte den enda som längtade efter mer än bara kyssar, då hon självmant började klä av sig. Inte det minsta honom emot. Inte minst tack vare att bara åsynen av henne så var nog för att den där elden av längtan efter henne skulle flamma upp allt mer intensivt inom honom igen. Vad lyckades hon egentligen göra med honom? Hon var utan tvekan den första kvinnan som fått honom att känna såhär, den första han känt så mycket för. Utan att säga något kysste han henne istället igen, drog fingrarna oblygt längs hennes sidor och överkropp.

Darelle tvingade sig själv att avsluta kyssen för att hämta andan igen, något som verkligen kunde behövas då det kändes som om kyssen helt tagit andan ur henne. Ändå kände hon sig lyckligare än på väldigt länge. Hon närmade sig först för att kyssa honom igen, men ångrade sig halvt och nöjde sig med en lite snabbare kyss än tidigare. Eller nöjde sig och nöjde sig - hon ville gärna ha betydligt mer än så, men hon tänkte passa på att retas lite först.
"Godnatt." viskade hon med ett nästan lite busigt leende, något inte helt ovanligt henne, för att resa sig upp ifrån hans knä och gå emot sängen. Hans säng förstås - inte tänkte hon i första taget återgå till sitt hörn nu, definitivt inte ifall hennes retsamheter skulle vara lyckade. På vägen dit såg hon till att vicka ordentligt på höfterna samtidigt som hon lyfte händerna till axlarna för att långsamt låta kläningen falla till golvet, inte det minsta blyg utav sig. Åtminstone inte inför honom, även om hon väl kunde vara rätt oblyg annars också. Strax efteråt stannade hon till och vände bak huvudet emot honom med ett höjt ögonbryn, som för att se ifall han tänkte följa med eller inte.

Det verkade inte som om den stilige jarlen hade någonting emot hennes idé. Hans fingrar mot hennes nakna hud fick henne att hårt bita sig i läppen för att hålla tillbaka en häftig inandning. Det var som om hennes kropp brann. Men det gjorde inte ont utan det var en behaglig känsla.
"Är jag fortfarande din tjänare?" frågade hon tyst mot hans läppar, "eller är jag en fri kvinna?" Ceolwyn skulle så gärna vilja anta att hon var det sistnämnda men det kunde hon inte. Inte förrän hon hört Harek säga det. Med tanke på att han inte försökt ta henne mot hennes vilja, något han kunde ha gjort eftersom hon varit hans slav, hans tjänare, så hade hennes respekt för honom med tiden ökat. Han var en ordentlig man. Hon lät sin klänning falla ner till golvet. Att själv få bestämma vem hon ville ge sin kropp åt, vems värme hon ville njuta av var en fin känsla. Det valet hade hon inte haft i England. Inte med mannen som hon varit bortlovad till. Då han var lika naken för henne som hon var för honom, lät hon händerna vandra över hans kropp innan hon satte sig tillrätta mot honom.


Något dumt stirrade Audun efter henne då hon utan förvarning avslutade kyssen, önskade honom godnatt och gick därifrån. Vad i hela friden hade det tagit åt den kvinnan? Han såg som förhäxad på henne, på de där lockande höfterna som hon så retsamt vickade från sida till sida. Och som om det inte var nog stannade hon plötsligt upp bara för att låta sin klänning falla till golvet. Kvinnan försökte utan tvekan ta kol på honom. Han var inte sen med att ta några långa kliv fram till henne. Utan att anstränga sig lyfte han upp henne i sin famn som om hon inte vägde mer än en fjäder, slängde ner henne på sängen för att själv lägga sig över henne. Byxorna föll snart till golvet liksom tunikan.

Hennes fråga förvånade honom något, det kändes knappast som den rätta tidpunkten att ta upp det. Men å andra sidan hade han förståelse för hur viktigt det måste vara att få det bekräftat. Ärligt talat visste han inte själv när han egentligen beslutat sig för att hon inte längre var fånge hos dem - antagligen hade det bara blivit så med tiden, efterhand hade han tyckt bättre och bättre om henne och det hade väl blivit att han i takt med det såg annorlunda på henne och vad hon gjorde här. Tills han gått över till att se henne som fri, även om han inte visste precis när eller hur han ändrat det precis.
"Du är fri." svarade han enkelt, såg definitivt inte på henne som en fånge längre och han trodde heller inte att han gjort det på länge. Men de var tankar han knappt hade koncentration nog till att ägna sig åt för tillfället. Istället var hon allt han hade tankeverksamhet nog åt. Det dröjde inte länge förräns de båda hade blivit av med alla onödiga kläder, ändå var det hög tid för det om man frågade Harek. Den här kvällen ville han skulle handla bara om de två, och det var också åt henne han hängav sig. Det var definitivt inte första gången han var med en kvinna på det här viset, men med henne var det annorlunda - kanske för att han faktiskt var kär i henne, och inte bara attraherad av.

Darelle skrattade lätt till, både av hans något gulliga reaktion då hon promenerade iväg och att plötsligt befinna sig i hans famn. Han verkade i vilket fall som helst ha fattat hinten och gjort sig av med alla de där onödiga kläderna han haft på kroppen tidigare, och bara anblicken av all hans nakna hud var nog för att ta andan ur henne. Han såg otroligt bra ut i vanliga fall, men naken skulle hon närmast ha jämfört honom med en romersk gud eller något i den stilen. Hon hade fortfarande lite svårt att förstå att också han gillade henne, men fäste för tillfället ingen större vikt vid det. Istället virade hon händerna om hans nacke för att sträcka på halsen och kyssa honom igen, en kyss hon lät växa sig mer och mer passionerad av längtan efter honom.