Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron såg på henne och log, nickade genast.
"Det låter strålande", sade han, att få äta middag med henne lät minst sagt som en härlig idé.
"Det låter mysigt. Mina föräldrar gifte sig aldrig", sade han med ett leende, det lät som en fin historia och ett fint minne för dem.
"Hur är dem utöver att dem är stränga då?" frågade han nyfiket, det var allt hon sagt egentligen men han hade egentligen inte fått någon riktig uppfattning om vad hon tyckte om dem ännu.

Hon började gå mot restaurangen medan hon höll hans hand.
- tja, de är kärleksfulla. Mamma kan man alltid prata känslor med och hon och jag är ganska lika varandra. Pappa är också kärleksfull, han är inte riktigt lika bra med känslor så man kan inte prata känslor med honom. Men han är helt underbar ändå.Sen som du kanske märkte så har han ganska mycket aggresionsproblem sa hon med ett leende innan hon såg upp på honom, tvekade ett tag innan hon frågade.
- kan du inte berätta lite om din uppväxt och dina föräldrar

Aaron lyssnade och log lite, det lät som om hon ändå haft en härlig uppväxt med de två vilket gladde honom. Han ville att hon skulle ha det bra. Då hon frågade om hans log han smått, men närmast ett lite sorgset leende.
"Jag har växt upp här i stan, och ja du vet ju vad farsan sysslar med. Mamma var underbar, den man alltid kunde komma till när det var något och som alltid var positiv. Jag var knappt elva när hon gick bort. Farsan.. Ja, man kan väl inte kalla honom kärleksfull precis. Han kan väl vara speciell, men han har sina bra sidor", sade han, visste inte riktigt hur han skulle förklara utan att säga för mycket.

Hon stannade till när hon hörde om hans mamma.
- hon lät helt underbar och jag är verkligen så ledsen över att du förlorade henne sa hon mjukt och kysste Aarons kind mjukt. Hon tvekade en liten stund innan hon tog fram en liten vacker medaljong med utsirade mönster och med en liten diamant.
- Jag vill att du ska ha det, jag har haft den i flera år och jag vill att du ska ha den och komma ihåg hur mycket jag tycker om dig sa hon mjukt.

Aaron såg på henne och log svagt.
"Det var en del år sen nu" sade han, visserligen saknade han henne självklart ännu men man lärde sig istället att leva med sorgen och vara glad för den tid man fick. Trots allt kunde han ha förlorat henne mycket tidigare. Han såg förvånat på henne då hon tog fram medaljongen, hade aldrig väntat sig något sånt.
"Trots att vi träffades bara igår?" frågade han förvånat, men glad ändå.

Hon log mjukt mot honom.
- trots att vi träffades igår. Så om du träffar någon annan så vet jag vem jag ska hemsöka sa hon med ett litet lekfullt leende på läpparna. Hon fortsatte gå och de kom till en mysig mindre restaurang.

Aaron skrattade till, log stort emot henne.
"Du behöver nog inte oroa dig för den saken. Tack" sade han leendes, följde efter henne in på restaurangen för att slå sig ner vid ett bord där.
"Vad vill du ha?" frågade han.

Hon granskade menyn och bet sig i läppen.
- jag vet att du måste smaka deras jordgubbsdrink för den är supergod. Men annars tror jag att jag ska äta deras pasta Carbonara för den är verkligen supergod sa hon och drog av sin jacka och hängde på stolskanten innan där kom en servitris och tände ljuset som stod på deras bord.

Aaron såg på henne och lyssnade, log och såg lite ner i menyn han själv.
"Jag får ta en sådan då och någon pastarätt jag med tror jag" sade han leendes, slog sig ner vid bordet och log stort emot henne sen. Det här kunde ju verkligen räknas som dejt, och han gillade verkligen att få tillbringa lite tid med henne för att få lära känna henne bättre.

Sophie log mjukt.
- då ska jag beställa en av de bästa pastarätterna sa hon innan hon mjukt beställde till servitrisen. En man kom ut med ett leende.
- Sophie sa han glatt och kramade om henne. Sophie log och besvarade kramen.
- Aaron detta är ägaren till restaurangen, sam sa hon och mannen log mjukt och hälsade på Aaron också.