Rollspel mellan miaslife och Emma07

Hon såg på honom och bet sig i läppen.
- för att det har inte känts som att du riktigt velat prata om det. Jag har inte velat pressa dig på något sätt. Men såklart har jag varit intresserad och vill veta allt om dig, jag har bara inte velat få dig att känna dig obekväm. Men om du vill berätta för mig så lyssnar jag sa hon mjukt och smekte hans bröstkorg mjukt med handen. Hon hade förstått att han haft en dålig barndom och därför ville hon ge honom lite utrymme.

Eduardo såg på henne och tvekade lite, hon hade väl rätt i att han inte velat prata om det men samtidigt kändes det som om hon förtjänade att få veta mer. Få veta varför han ens hamnat där han var idag.
"Nej, jag har väl inte varit särskilt pratglad om det", sade han och gjorde en liten paus innan han suckade.
"Jag har ju sagt att mamma aldrig varit med i bilden, jag kan inte komma ihåg att jag träffat henne och vet egentligen ingenting om henne. Pappa var sjuk länge när jag var liten, men dog när jag nyss fyllt 8. Innan det hade jag egentligen haft det rätt bra, men efter det slussades jag egentligen bara runt mellan olika fosterhem tills för några år sen. Man hamnade lätt i fel sällskap, och när jag till sist inte hade någonstans att ta vägen - det är skrämmande lätt att bara missas av socialen - blev det att jag efter ett litet tag bara fick vara hos några av killarna i gänget. Det var enda sättet att överleva och ha någonstans att ta vägen", förklarade han tyst.

Hon stirrade på honom och la armarna om honom i en stor och mjuk kram.
- herregud, så kan de ju inte göra med ett litet barn, det är helt sjukt. Jag ska prata med pappa, han känner folk som jobbar på socialen för de måste göra något åt det, tänk vad många andra barn det måsta hända varje dag viskade hon och kröp ihop med huvudet vid hans hals där hon mjukt lämnade små fjäderlätta pussar.

Eduardo hade nästan fått vänja sig vid att folk såg ner på honom på grund av hans bakgrund, eller kanske mest på grund av den situation han var i nu - inget ordentligt hem, inget jobb, inte ens en utbildning. Men det var en sådan sak som gjorde henne speciell, att han istället fick en kram. En kram han genast besvarade.
"Fast jag var ju iaf 15-16 vid det laget", sade han och log lite svagt mot henne.
"Tack. Även om jag inte vet hur mycket socialen ens kan göra när man blivit myndig", sade han uppriktigt.

- men ändå, om man kan göra så att inga andra barn behöver gå igenom det du gjorde så är det ju en fördel sa hon tyst och såg på honom med ett mjukt, kärleksfullt leende på läpparna.
- mitt största bekymmer när jag var liten var att jag aldrig fick någon hund. Än idag har jag inte ens en hund sa hon och log svagt, hon skämdes nästan över att ha haft ett så bra liv medan han levt under så dåliga omständigheter.

Eduardo nickade lite, hon hade ju en poäng där åtminstone. Han log lite svagt åt hennes kommentar om hunden.
"Jag bodde hos en familj ett tag som hade labradorer, dem var faktiskt en riktigt bra familj", sade han uppriktigt, han hade åtmisntone trivts där. Han ryckte lite på axlarna.
"Men inget varar för evigt. Dem fick ett eget barn och då var jag bara i vägen istället", sade han, så var ofta fallet i en del familjer han varit i.

Hon nickade sakta och la handen på hans axel.
- det är helt sjukt att du blev behandlad så Eduardo. Det är inte rätt sa hon tyst och bet sig löst i läppen.
- dessutom förstår jag verkligen inte hur man som mamma kan överge sitt barn, det är helt sjukt mumlade honom.

Eduardo skakade lite lätt på huvudet, lade en arm omkring hennes midja dessutom.
"Det är livet, hur illa det än är. Man får bara försöka göra det bästa utav det, även om det i princip sabbat mina utsikter att kunna få ett jobb", sade han, det var egentligen hans största problem - varken jobb eller utbildning verkade ens möjligt att få.

Hon nickade sakta och bet sig i läppen.
- det är inte helt omöjligt för dig att få en utbildning. Min faster är högsta chef över olika skolor och håller koll så allt går rätt till. Hon hade säkert hjälpt mig få in dig på en bra skola sa hon och log mjukt.

Eduardo log svagt och skakade lite på huvudet.
"Även om det skulle gå tror jag inte utbildning är en så bra idé, jag skulle helst vilja få ett jobb. Jag kan trots allt inte särskilt mycket sedan innan heller", sade han, hela skolgången hade varit väldigt turbulent med att han flyttat runt så mycket så att det aldrig blivit någon vidare bra ordning på det hela.