Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag vet att de inte sitter passande sir." Hon såg p honom och log och nickade. Hon verkade inte vara fången längre och hon gick och ställde sig i dörröppningen och såg på männen och lade armarna i kors.
"Och vad gör ni?" Hennes röst hon haft på ön var tillbaka och hon lade huvudet på sned.

Inne i matsalen hade Ethan tillsammans med de andra männen börjat spela tärningsspel. De alla var uppslukade av spelets spänning att de först inte upptäckte Kiliah först hon talade till dem.
Ethan kollade upp. "Spelar, vill du vara med?". Han klappade på bänken bredvid sig och återgick sedan att för att se när någon vände på glaset med tärningarna i för att sedan smälla det i bordet. "Ååh, du fuskar ju!", sa Ethan och skrattade, hade alldeles för roligt för att bry sig om att ta diskussionen.
"Vi lägger till i land snart tror jag", sa han sedan till Kiliah och såg på de andra som nickade instämmande. Ännu ett tillfälle att sälja skatterna de plundrat.

HIn gick fram och satte sig och såg på honom.
"Okej. Vinner jag släpper ni mig. Ger mig 100 guldmynt och ber om ursäkt." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.

Alla runt bordet skrattade när Kiliah yttrat sig. "Glöm det.", sa någon och dunkade koppen med tärningar i bordet igen så att de rullade ut. "Det var ju min tur!", sa Ethan och sträckte sig efter koppen. "Åhoj, jag ser land!", sa en av männen och ställde sig upp för att få en klarare syn genom fönstret. Ethan blickade en vit strand, hus, palmer, inte så olikt de land de just varit i. han drog sig till minnes av staden och bad en tyst bön att han inte skulle stöta på någon av hans fiender, som vanligt hade inte Ethan betett såg så schysst och hade därför ett dåligt rykte med sig.

2Ni verkar vara dåliga förlorare antar jag." Hon reste sig och vände sig om och gick ut och såg hus torna upp sig och såg sedan över axeln. Om de inte hindrade henne kunde hon lätt smita. Kiliah drog en hand genom håret och sträckte på sig.

Kapten John ställde sig vid Kiliah sida. "Så var vi i land igen...". Han sneglade på henne och så på när skeppet närmade sig piren för att sedan fästa det vid piren.
"Ännu en gång att visa våra förmågor i försäljning. och med din hjälp, så blir det nog inte svårt, unga dam.".
han flinade lite och vinkade med armen åt de andra att ta med sig packning och gå in i staden. "Vi ska först till den omtalade baren här borta, lite mat och dryck skulle sitta fint.".

Hon såg på honom och lade huvudet på sned och såg sedan bort.
"Ska du sälja mig eller vad handlar det om?" Hon vände sig mot Ethan och såg sedan på John och sa med på Irlänska och pekade mot Ethan.
"Ska vi kittla honom?" Mer för att göra Ethan orolig och att inte göra Kapten John arg och säga mörda valde hon att säga kittla.

"Jag ska ta med dig till staden, hitta några bättre kläder till dig och något att sova på.". Han klappade hennes axel och beordrade männen att sätta i ordning i baren så att de kunde fortsätta sin försäljning där.
"Kom, Kiliah.", sa Kapten John och ledde henne in i staden. De kom till en gata med stånd, och hus, tätt bebyggda. "Här ser det ut som att vi kan hitta kläder åt dig."

Hon såg på honom och svalde hårt.
"Är du helt säker att du vill hålla mig på båten? Ge mig en säng och kläder? Jag trodde jag var er fånge som bi skulle sälja vidare..." Hon såg skjortorna och sträckte fram handen och kände på tyget, lätt och mjukt.
"Jag är rätt liten till formen."

"Ja, prövningstid. Jag ser utvecklingspotential.". han ögnade tyget hon höll i sitt grepp. "Gillar du det? Det finns säkert i din storlek.". Han plockade fram ett exemplar. "Här, vad tror du om den? Har du sett någon klänning du skulle vilja ha?". Han såg mot Kiliah och log litet. Slängde ett blick på butiksbiträdet och verkade orolig när hon upptäckte att han var pirat. De som inte kände kapten John var rädd för honom, han hade sådan inverkan på människor.