PRS botillia1 & Lupple

" Vampyrer hit och vampyrer dit, jag anser att ni alla är gammalmodiga, korkade och dumma. Att vandra runt i all evighet för sig själv låter inte speciellt trevligt. Men det borde väl du veta- du verkar ju inte ha en uns av känslor." Fräste hon argt och blängde på henne. Hon ville inte att hennes närvaro skulle skada Theodor men som deras ledare borde de andra faktiskt lyssna på honom.
Ett bett? Förvandlas? Hon svalde hårt. Hon hade inte ens smält tanken om att vara ihop med en vampyr att bli en hade hon inte ens börjat tänka på.
" Ja för det låter ju superkul att bli en vampyr. Jag har träffat tre och två verkar inte speciellt roliga. " Muttrade hon argt.

Theodor kom tillbaka in i rummet med glödande röda ögon och han såg på sin syster.
- Du skvallrade för honom, ellerhur? Det var du som fick dem att komma hit sa han iskallt och Elizabeth ryckte lätt på axlarna. Theodor tog ett hårt grepp om sin systers hals och nästan slängde ut henne från rummet.
- våga aldrig försöka skada Amelia, för du vet vad jag gör då sa han högt och förbannad innan han smällde igen dörren. Han tog ett djupt andetag och lugnade ner sig innan han vände sig mot Amelia.
- förlåt för att jag var tvungen att gå sa han och kysste hennes hand mjukt. Hans hår var ännu rufsigare och hans tröja satt inte helt rätt.

Amelia hoppade till av hans plötsliga närvaro och hur han greppade tag om sin syster och nästan slängde ut henne ur rummet.
Dörren smälldes igen och hon hoppade högt innan hon kastade sig om hans hals och höll honom hårt.
Hon snyftade till och borrade ned ansiktet mot hans axel.
" Varför berättade du inte att det var förbjudet?" Mumlade hon oroligt och hörde pålen falla till marken.

Han besvarade kramen och satte sig ner i sängen med henne i famnen medan han smekte hennes hår.
- För att jag inte ville att du skulle oroa dig, jag tar hand om alla problemen sa han tyst och såg på henne.
- Därför berättade jag inget, jag ville inte att du skulle dras in i detta helvetet, kanske är det bästa för dig att hitta en kille som är som du. Du förtjänar ett normalt förhållande sa han tyst trots att det gjorde väldigt ont med tanken på att släppa henne ifrån sig och kanske se henne lycklig med någon annan.

Hon följde med in i hans famn och ned i sängen. Inte för att det var speciellt mycket val. Han var ju starkare. Hon satt i hans knä med armarna om honom och höll hårt om hans nacke.
"Varför är det förbjudet?" Viskade hon tyst. Hon ville inte ha ett normalt förhållande. Hon hade haft massor. Hon ville ha honom.
"Jag vill bara ha dig." Viskade hon ärligt och insåg att om hon inte hade honom så hade hon ingenting.

Han höll fortfarande om honom.
- du måste tänka på att de flesta vampyrer med hög ställning är väldigt gamla och enligt dem så är människor mat. De är redan förbannade för att jag hindrar dem från att äta hur mycket de vill, men de vägrar att acceptera ett förhållande mellan oss och människor. Det var därför han som kom precis var här, han ansåg att pappa skulle hitta en mer lämplig vampyrtjej som jag kunde bilda blodsband med sa han tyst.
- Amelia, du hade kunnat få så mycket bättre än mig la han tyst till.

Amelia såg på honom med chock i blicken. "Blodsband? Vad är det nån skev form av bröllop?" Muttrade hon och flyttade sig om möjligt ännu närmare honom.
" Tyst. Jag vill inte." Sa hon lite mer argt. Det var otänkbart att hon bara skulle släppa allt detta, släppa honom.
"Jag tycker att dem andra gamlingarna ska inse vilken tid vi lever i." Sa hon tyst, lite envist.

- Ungefär så faktiskt, men mycket konstigare sa han och kunde inte låta bli att le svagt. Han la sig ner i liggande stil så att de låg bredvid varandra och han höll mjukt om henne.
- Ja det tycker jag också men försök säga det till ett gäng mordsugna vampyrer står vid dörren la han till och såg mot klockan.
- du kanske borde gå hem? Klockan börjar bli mycket och din familj undrar säkert vart du tagit vägen någonstans sa han och flyttade en av hennes hårslingor.

" Jag tycker inte du ska bilda nått blodsband med någon." Sa hon och följde med ned så hon låg bredvid honom. Hon la huvudet mot hans bröstkorg och höll om honom. Hörde hans ord och tittade själv mot klockan.
Jo hon borde verkligen gå hem. Hon svalde hårt och skakade på huvudet. " Lite till bara. "Viskade hon, kände hur han flyttade en hårslinga och utan att hon hann reagera så hade hon somnat.
Av utmattning efter all information hon fått eller bara för att han var där, visste hon inte men sov det gjorde hon.

Theodor såg på henne och kunde inte låta bli att le svagt. Han reste sig försiktigt upp för att inte väcka henne. Han la ett täcke försiktigt runt henne innan han gick ut från rummet och låste efter sig medan han gick ner till köket, han var tvungen att äta och ville inte göra det när hon var vaken, att dricka blod var inget för en vanlig människa. Han tog djupa klunkar medan han funderade, han borde egentligen se till så att hon tog sig därifrån för att vara utom fara men han gillade verkligen henne. Theodor sov inte alls under hela natten utan redan vid gryningen satt han vid sitt skrivbord som stod bredvid sängen och läste en bok.