PRS (Lupple & TildeW)

Margot vandrade genom korridoren. Handduken tight lindad runt sin kropp. Det var inte långt till hennes rum från duschen, så det fanns ingen anledning till att byta om bland duscharna. Väl inne i rummet letade hon redan på några kläder. Hon hade inte särskilt mycket snygga kläder. Inte för att det spelade stor roll på rehab. Det gällde väl främst att vara bekväm.
Margot slängde på dig en tjocktröja och ett par mjukisbyxor innan öppnade dörren till sitt rum igen. Anthony bodde mittemot, och om hon räknat rätt borde han vara tillbaka från sin träning. Försiktigt knackade hon på hans dörr.

Anthony hörde knackningen och tänkte först inte svara, tänkte sedan ropa åt människan att försvinna härifrån när det slog honom att det kunde vara Margot.
Han log svagt tvingade sig upp i sittande ställning i sängen och kastade en blick mot dörren.
"Kom in." Sa han och tänkte dra på sig sin tjocktröja men valde bort det- han var alldeles för varm nu.
Han satt i ett linne som visade större delen av alla hans tatueringar. Inte för att dem enbart var på armarna. Han hade nästintill över hela kroppen.

Margot öppnade försiktigt dörren och kikade in.
”Är det fel tillfälle?”, sade hon, osäker på om hon störde. Han kanske inte var redo att träffas riktigt än.
Försiktigt klev hon i rummet. Var det ens tillåtet att visats ensamma i varandra rum? En gammal vän till henne hade sagt att det var strikta regler på hans rehab. Hon stängde dörren bakom sig och såg sig omkring. Det var definitivt mer hemtrevligt i Anthonys rum än i Margots egna.

"Nej kom in du." Sa han med ett brett leende på läpparna och lutade sig lite bak mot väggen som sängen stod intill och såg henne stänga dörren.
"Bäst att låta den vara öppen. Då är det mindre suspekt." Sa han ärligt och såg på henne.
" De kan ju få för sig att vi dealar här inne annars. " Flinade han och studerade henne.

Margot skrattade tyst. Hon var inte förvånad över att personalen var så hård mot sina patienter och öppnade dörren på glänt. Hon ville samtidigt inte öppna den helt. Inte för att de skulle göra något olämpligt. Margot studerade Anthony, och alla de tatueringar han hade. Hon visste inte att de fanns fler än de hon hade studerat på hans armar dagen innan, men de inspirerade henne. Kanske hon skulle skaffa en till när hon väl kom ut härifrån.

Anthony såg henne ställa dörren på glänt och log svagt och kände sedan hennes blick mot hans tatueringar. Som så många gånger förut.
" Ser du nått du gillar?" Frågade han lite retsamt och såg på henne.

Margot såg upp på hans ansikte innan hon smålog.
”Bara fascinerad”, sade hon. ”Alltid lika spännande att studera nya tatueringar”.
Hon lutade sig mot väggen bredvid dörren, osäker på om hon fick röra sig i rummet.

Anthony flinade lätt och nickade.
"Jag håller med om det. " Sa han och såg på henne stå vid dörren och suckade lite.
"Du kan sätta dig eller lägga dig på golvet eller hoppa. Du behöver inte stå där som en staty. Det finns inget hemligt i detta rum. " Sa han ärligt och gestikulerade runt om i rummet.
"Inget privat heller. Personalen har ju rätt att gå in. "Sa han som förklaring.

Margot nickade och gick sakta fram till Anthony oh satte sig på sängen bredvid honom.
”Hur gick det? På träningen alltså?”, sade hon och började pilla lite med täcket.
Hon visste inte vad det var, men något med Anthony gjorde henne nervös. Om det ens var rätt ord. De missbrukare hon sett och umgåtts med var alla likadana, men det var något med Anthony som var så outforskat och nytt.

" Bra. Det var behövligt. " Sa han och flinade lätt mot henne. Studerade hur hon pillade med täcket och det stressade honom.
Vad var grejen? Han svalde hårt och studerade henne.
"Så berätta din livshistoria Margot." Flinade han och lutade sig mer bekvämt mot väggen i rummet.