PRS Medi och Emma07

Marach skrattade lätt till lite.
"Vad skulle det ha med saken att göra? Nej, för att du är söt och verkar som en härlig person", sade han uppriktigt, med ett leende mot henne. Han nickade lätt.
"Ta inte för lång tid på dig bara, vi ska snart kliva på", sade han.

"Jag vet när planet går." Hon skrattade och försvann in på toaletten och kom ut efter några minuter och såg på honom.
"Redo på att hoppa på?" Hon tog väskan och sträckte på sig.

Marach log lite roat, reste sig upp då hon kom tillbaks och tog upp väskan.
"Redo när du är det", sade han, började gå ditåt.

Hon började att gå och såg på planet och suckade.
"Jag har en känning att något är fel." Hon såg på honom över axeln.
"Jag vet inte men något känns otroligt fel."

Marach gick upp bredvid henne, lyssnade och suckade lite tyst.
"Det är säkert bara du som oroar dig i onödan", sade han snällt, visserligen hade han redan tidigare känt att en av de andra kollegorna hade en av hans "kollegor" efter sig - en av de som jobbade mer som lönnmördare, som tog beställningar så att säga - men han oroade sig inte nåt för det. Han var en av de mest kraftfulla änglarna, och han visste att han kunde lösa vad för problem som än kunde tänkas dyka upp.

"Jag har flugit en hel del i mina dar. Jag känner aldrig oro." Hon gick på planet och gick och satte sig på sin plats och såg på honom.
"Om du lyckats få platsen breved mig så är du duktig."

Marach lyssnade och log vänligt mot henne.
"Det är säkert ingen fara för det", sade han, att någon oroade sig var långt ifrån ovanligt. Han gick efter och slog sig snart ner på sätet bredvid henne, log lite.
"Jag är duktig på en hel del saker faktiskt", tillade han lite lätt retsamt, han hade ordnat med lite saker och fixat det. Han hade ju lite speciella egenskaper, så att säga. Han såg på henne.
"Du verkade nervös förut när jag pratade om flirtande. Var det av ointresse?", frågade han.

Hon såg på honom och boxade honom på armen.
"Lägg av. Du är helt otrolig." Hon log mot honom.
"Ointresse skulle jag inte kalla det. Mer av... rädsla av att bli sårad igen." Hon såg på honom och såg ut genom fönstret.

Marach skrattade till lite.
"Det tänker jag ta som en komplimang", sade han med ett roat flin emot henne, vilade blicken på henne medans hon pratade och suckade lite lätt.
"Jag kommer inte såra dig, det lovar jag. Däremot skulle jag utan minsta tvekan straffa de som nån gång sårat dig", sade han mjukt, lyfte handen för att placera den under hennes haka så han kunde se på henne.
"Jag gillar dig, och bara det att jag ger mig iväg på den här resan är bevis nog på hur du på något vis redan stulit mitt hjärta. Men jag vill inte heller bli sårad, och jag vill veta ifall jag har någon chans med dig eller inte", frågade han mjukt.

Willow blev röd i ansikte och stammade och försökte ta sig loss.
"Ja det har du. Klart du har. hahha" Hon var nervös och hjärtat hoppade volter.
"Jag blir så nervös när en sådan vacker man som du pratar till mig. Jag trodde du var modell eller något."